Browsed by
Månad: april 2010

Hemma i ett främmande land ?>

Hemma i ett främmande land

Min släkt i mors hemland tror att naturläkemedel kan bota allt, att maktelitens förolyckande och en isländsk vulkans utbrott har ett direkt samband och att vulkanen kommer att lugna ner sig så fort kistorna grävts ner. Om detta nu inte är upptakten till världens undergång, men det finns ingen anledning att för egen del oroa sig över detta då det ju står skrivet att alla rättrogna katoliker befinner sig under Jesus Kristus beskydd. Den som ska gifta sig måste vara nybiktad, vid matbordet trugas det och störst går först både i den mänskliga hierarkin där äldst=störst och i trafiken. Att gå över en väg kan vara förenat med livsfara, bilen får gärna stå parkerad på trottoaren och mina släktingar ramlar av stolen när jag berättar hur många (läs: få) som dör i trafiken i Sverige varje år. I landet niar alla varandra, yngre ger sittplats åt äldre och att hjälpa äldre är de yngre generationernas plikt snarare än något som ger utmärkelsen dagens hjälte. Postverket är flitigt anlitat och på postkontoren arbetar bistra tanter som hårt och bestämt stämplar all utgående post. Bortsett från fysiska brev så är telefonen det huvudsakliga verktyget för kommunikation på distans, alla har en fast telefon medan en mejladress inte är lika självklar och endast någon enstaka använder Facebook. I storköken står bambatanter som är lika breda som de är långa och bankar kadaver med träklubbor, och på middagsborden serveras kött, kött och kött, rått, kokt, stekt, friterat, stoppat osv. På sin höjd kan köttet kompletteras med lite surkål, potatis, svamp, rödbetor eller blomkål och de enda grönsakerna som mina släktingar kan namnet på är morot, tomat och gurka. Gurkan ska helst vara inlagd. Mjölk är inget som självklart hittas i kylskåpet och den dricks inte utan används i maten. Den som vill dricka serveras i första hand varma drycker då kalla drycker som inte är alkoholhaltiga eller innehåller kolsyra är direkt skadliga för hälsan och åtminstonde orsakar förkylning. Att hålla tider är inte så viktigt och det är inte konstigt att dyka upp klockan 22.00 om man bestämt att ses klockan 16.00. Varje trappuppgång har sin ”portvakt”, en äldre kvinna som har koll på allt som rör sig, troligen en kvarleva från tiden då öst var öst. Känslor är inget som besinnas eller behärskas och en blygsamt framsträckt hand är ingen hälsning utan det ska pussas. Hundar går lösa och det är bra att ha vassa armbågar och vara tuff nog att hävda sin plats i kön. Det tackas inte för skjutsen, besöket eller rättigheten att andas. Tågen är allt annat än handikappanpassade och för den som vill med krävs förmåga att hoppa både längd- och höjdhopp. I min mors hemland har jag råd att åka tåg vart jag vill och det är mer än vad man kan säga om tågresor i Sverige. Det finns inte lika läckra rymdtåg eller dubbeldäckare som i Sverige och tågstationerna ser ut som de gjorde för 50 år sedan. Saker byts inte ut med jämna mellanrum för att det kommit något nytt utan får finnas kvar så länge de fungerar tillfredsställande. Många byggnader ser sjabbiga ut och det slitna står sida vid sida med det hypermoderna. Hos släkten i min mors hemland är det svårt att inte bli sedd och gästfriheten känner inga gränser. Gränser mellan människor är luddiga, gemenskap och närhet är ledorden. Här behövs inga inrättningar för vård av barn eller äldre, familjen tar gärna hand om sina släktingar. Nära och kära är det viktigaste, min släkt flyttar inte ifrån familjen för ett jobb och hur upptagen en person än är kommer alltid familjen i första hand. Ofta bor de vuxna barnen hemma hos föräldrarna eller med ett syskon fram tills de gifter sig och gifter sig gör de allra flesta.

I Sverige är den personliga integriteten och människors gränser heliga. Gud finns inte, vi hyser stor tilltro till den kunskap vi får genom att väga och mäta, det ser snyggt ut på gatorna, vi kan känna oss förhållandevis säkra i trafiken och vi har ett utbyggt socialt skyddsnät. I min svenska bekantskapskrets är det inte givet att gifta sig och skaffat barn. I Sverige finns många singelhushåll, individens frihet är viktigare än familjens traditioner och familjen kan i många fall upplevas som en belastning. Allt färre har fast telefon, vi smsar eller gömmer oss gärna bakom en dator när vi kommunicerar och det kan vara lättare att hitta en partner på nätet än IRL. Den som inte kan ta hand om sig själv omhändertas av en institution och dagis ses ofta som en inrättning för föräldrar som behöver barnpassning snarare än en plats dit barnet går för sin egen skull. Jantelagen är djupt ingrodd, vi är artiga till självutplåningens gräns, förväntar oss inget av andra och vi tackar för allt. Tider är viktiga att hålla och vi strävar efter att vara effektiva.

Vem hade jag egentligen varit om mina föräldrar valt att bosätta sig i min mors hemland? Jag lever ett relativt svenskt liv, det är mycket i min mors släkts vanor som jag tycker känns förlegade och all vidskepelse har jag svårt att ta till mig. Ett antal släktingar på min mors sida har oombedda kommit med råd när det gäller loveissues och livet i allmänhet. Jag säger inte så mycket själv så de känner endast till detaljer. Trots att jag är född i Sverige och inte tillbringat mycket tid i min mors hemland känns det ändå som att jag delvis står med ett ben i den polska myllan.