Browsed by
Månad: november 2015

Nytt skåp ?>

Nytt skåp

Den här veckan har jag känt att nu måste jag införskaffa det där vitrinskåpet med glasdörr som jag kan sätta in mina prydnadssaker i. Prydnadssa20151121153319 (4)kerna har stått oskyddade och samlat damm. Vi besökte samtliga second hand-affärer i stan utan att hitta något vitrinskåp. Det är så det brukar vara för mig när det gäller second hand-shopping, när jag söker efter något specifikt så hittar jag det inte. När jag däremot inte söker efter något särskilt så hittar jag det perfekta plagget eller den perfekta prylen. Så sent som för två veckor sen tittade jag in på Stadsmissionen för att lämna in lite gamla saker. Och där stod fyra fantastiska köksstolar som fick följa med hem. Men en sådan tur hade jag inte när jag letade efter vitrinskåp idag. Så vi kapitulerade och åkte till IKEA för att införskaffa möbeln. Det tog sin tid att skruva ihop skåpet, men nu står det i hallen och vi är supernöjda med vårt nya skåp för prydnadsföremål. Imorgon drar vi in belysning i skåpet.

Biofredag ?>

Biofredag

Vi inledde helgen med ett biobesök på nyöppnade Mall of Scandinavias iMax-biograf. Hela bygget ger mig blandade känslor. Visst är det häftigt att promenera omkring i köpcentret. Men hur mycket konsumtion krävs inte för att köpcentret med all personal ska gå runt?

Vi åt god och nyttig snabbmat på en raw food-servering. Känns bra att när tiden är knapp ha alternativ till hamburgerkedjornas skräpmat. Hoppas verkligen att det i framtiden kommer finnas ett större utbud av nyttig snabbmat!

Syftet med besöket var att se den andra delen av Mockingjay. Har funderat lite på om historien hade tilltalat mig lika mycket om protagonisten hade varit man. Jag är inte helt säker på det. Det går tretton manliga hjältar på dussinet vilket jag tycker är tröttsamt. Det är klart att en kvinnlig huvudkaraktär sticker ut! Inte helt omöjligt att det även ligger någon form av identifikation bakom. Men framför allt tycker jag att det är roligare att se en självständig och stark kvinna än en kvinna som är med i egenskap av ögongodis, alternativ ett attribut tillhörande en man.

Katniss har en hel del traditionellt manliga egenskaper. Det är fint att se en film som visar att kvinnor kan vara beslutsamma, modiga och starka på det traditionellt manliga sättet. Skulle filmmakarna byta ut Katniss mot en man antar jag att de inte skulle behöva ändra så mycket i manus vad gäller personlighet. Det skulle vara fint om vi kunde få se fler filmer på bio där huvudkaraktären och hjälten är kvinna, men där den kvinnliga hjälten i huvudsak inte har traditionellt manliga egenskaper, utan istället har fler traditionellt kvinnliga egenskaper. Tänker att det finns många traditionellt kvinnliga egenskaper som på ett eller annat sätt är oumbärliga för ett gott ledarskap. Empati är ett exempel, multitasking ett annat. Det skulle även vara fint att på bio få se fler filmer där huvudkaraktären har en icke binär könsidentitet.

Att musicera med hörselskada ?>

Att musicera med hörselskada

IMG_0065Att jag spelar fiol och att jag har en hörselskada blir jag många gånger bombarderad med frågor. Hur kan du spela när du inte hör? Lyssnar du med känseln? Jag förstår att folk inte menar något illa, men jag blir helt ärligt irriterad när folk förväntar sig att jag sitter inne med svar på deras frågor. För det första, givetvis hör jag ju vad jag spelar! Hade jag inte hört så hade jag naturligtvis inte kunnat spela. Hur jag hör musik och hur det skiljer sig ifrån hur andra hör kan jag faktiskt inte svara på. Lika lite som andra kan förklara hur de hör musik och hur det skiljer sig ifrån det sättet på vilket jag hör. Jag har koll på mitt audiogram och kan redogöra för det, men det är knappast den informationen folk är intresserade av när de ställer frågan om hur det kommer sig att jag kan spela när jag har en hörselskada. Vidare tänker jag att den frågan vore bättre att ställa till en öronläkare eller någon annan som har koll på det medicinska kopplat till det kognitiva. När det gäller att lyssna med känseln så sa min fiollärare i gymnasiet att för att hitta rätt på greppbrädan så behöver en violinist använda ögon, öron och känsel. och jag tänker att känseln används mer eller mindre av alla som spelar. Men vilket sinne som tar vid när har jag ingen som helst koll på. Är förresten inte hörselsinnet ett slags känselsinne? Ni ser, jag har inte bättre koll än någon annan.

När jag var yngre hade jag ganska dålig intonation vilket på ren svenska betyder att jag spelade ganska falskt. Min klang var ofta pressad och långt ifrån vacker. Dock var det hela kopplat till felaktig teknik vilket medförde spänningar i både höger och vänster hand. När jag av en duktig pedagog fick hjälp att komma till rätta med spänningarna och konsolidera en mera avspänd teknik fick jag helt plötsligt väldigt vacker klang samtidigt som intonationsproblematiken försvann. Nerver och stress kan givetvis ställa till det, och det låter oftast inte heller helt avspänt och klockrent första gången jag plockar upp fiolen efter ett längre uppehåll. Men numera får jag i många sammanhang beröm för mina vackra klang och mitt fina gehör. Trots att jag övar bra mycket mindre idag än någonsin, och trots att mitt gehör i sig inte lär ha blivit bättre.

Vad gäller de frågor jag får om hur jag som har en hörselskada kan spela fiol så upplever jag det som obekvämt att ha utsetts till något slags utställningsobjekt eller talesperson inom området. Jag bara spelar. Och jag vill kunna spela i fred utan att samtidigt behöva agera filosof eller sakkunnig. En hörande person som spelar fiol lär knappast förväntas kunna ge svar på frågan om hur personen kan spela. Lika lite kan jag besvara frågan när det gäller mig. Har stor lust att säga åt den som frågar att inte lägga det på mig. Det vore mer i sin ordning om personen som frågar justerade sin syn på eventuella normer som inte är förenliga med att en person som har en hörselskada kan spela fiol.

Ny frisyr och gammal musik ?>

Ny frisyr och gammal musik

Idag var första dagen jag jobbade efter årsmöteshelgen. Det är inte långt kvar till Nepalresan, så jag behöver bli färdig med förberedelserna. Jag hade bra fokus, hoppade över lunchrasten, åt vid skrivbordet och lyckades få en hel del undanstökat.

Efter jobbet tog jag mig till Ecohair för att klippa mig. Har velat lägga undan och spara till Sydamerikaresan i vinter och därför inte unnat mig att gå till frisören så ofta som jag egentligen hade velat. Men idag, lite drygt fyra månader efter förra besöket var det äntligen dags! Och som vanligt hos Ecohair så blev jag grymt nöjd med klippningen! Det är lite dyrare att gå till Ecohair än till andra salonger jag varit på, men jag tycker att det är värt det. Dels är alla produkter som används på Ecohair ekologiska. Och dels klipper Ecohairs frisörer omsorgsfullt vilket ger en frisyr som både är snygg och som håller länge. Jag har hos Ecohair blivit klippt av tre olika frisörer och alla har klippt i minst en timme. Andra salonger har många gånger skickat iväg mig med en halvslarvig klippning mindre än 30 minuter efter att jag klivit in. Är så glad att jag hittat en salong som levererar det jag vill ha!

Ny frisyr.jpg

Efter besöket på Ecohair hade jag barockensemble. I början av hösten gick jag en kurs i klezmermusik. Med på kursen fanns en flöjtist som lite otippat drog in mig i en barockensemble. Ensemblen spelar just nu ett stycke med fyra satser av Bach och två stycken av Hottoterre. När jag hör Hottoterre ser jag för min inre syn det franska hovet och solkungen spatserandes genom grandiosa salar i Versailles. Så otroligt fransk barock!

När jag ska spela med andra känner jag många gånger prestationsångest och oro för att inte spela bra nog. I barockensemblen har jag noga betonat att jag aldrig spelat barock ”på riktigt” och varit rädd för att min medmusikanter ska tycka att jag inte spelar tillräckligt bra. Min inre bild av att in spela bra nog stämmer sällan med verkligheten, varken nu eller vid andra tillfällen. Tvärt om brukar jag få mycket beröm för att jag  spelar med vacker klang, har stor närvaro och fin känsla för genren. Över lag har jag höga krav på mig själv och är i många sammanhang orolig för att mina prestationer inte ska duga, att jag inte ska räcka till. Medan omgivningens uppfattning många gånger är att jag presterar alldeles lysande. Inte alltid förstås, men i fler fall än att omgivningen är missnöjd med det jag levererar. Minns när jag var liten, hur stabil jag var i tilltron till min förmåga. Hur är det möjligt att göra en sådan helomvändning?

Kompledig ?>

Kompledig

IMAG3691_1 (1)

Eftersom jag jobbade helg förra veckan passar jag på att inleda denna vecka med att vara kompledig två dagar. Jag jobbar på en ungdomsorganisation och den gångna helgen hade vi årsmöte. Det innebär långa arbetsdagar, och då vi alltid håller till några timmars resväg ifrån kansliet blir det särskilt påfrestande eftersom helgen börjar och slutar med en längre resa. Igår måndag var jag alltså ledig, men så trött att jag i stort inte orkade göra någonting. Jag har lärt mig acceptera att efter en helg med jobb så är det inte någon idé att planera in några ”måsten”, saker som helt enkelt tar mer energi än vad de ger. Däremot skulle det vara fint att få göra något som ger energi, något för min skull. Tyvärr blir jag ofta väldigt ljud- och ljustrött när jag jobbat så mycket, får ont i huvudet och känner mig febrig, och jag orkar helt enkelt inte så mycket annat än att ligga på soffan och slumra hela dagen. En sak som att plocka ur diskmaskinen kan kännas övermäktig. Men idag, min andra komplediga dag började krafterna återvända. Jag har orkat städa lite, spelat fiol och varit ute och gått runt båda sjöarna i området där jag bor. De fina promenadvägarna runt sjöarna med omkringliggande grönområde är min välsignelse och oas i betong- och asfaltsdjungeln. Och alla sjöfåglar som håller till vid strandkanten är ren manna för själen! Helst skulle jag vilja bo på landet, men det får bli senare.

Det är intressant att se hur det under en begränsad tid går att ”bita ihop”, ta av energireserven och fortsätta fungera fast en gått över sina gränser. För att så snart en kan släppa allt ansvar och alla arbetsuppgifter äntligen får ta hand om sig själv, bryta ihop totalt, bli ett vrak och inte orka någonting. Givetvis mår en inte bra när en tar av energireserven, för mig är det som att gå in i någon slags zombie mode. Det sliter på en, och i alla fall jag upplever det som att motståndskraften försvagas och återhämtningstiden blir längre ju mer en naggar av energireserven. Tänker att det är angeläget att ta tag i den biten innan jag helt tappar förmågan att hålla ihop på lånad energi. Gör så gott jag kan, men det tar tid förstås, ett steg i taget, en åtgärd i sänder. I samband med den här jobbhelgen bad jag om eget rum att sova i samt en timmes ledighet varje dag mitt på dagen så jag kunde gå ut, röra på mig och exponeras för dagsljus. Solljus och motion är bästa energipåfyllningen för både kropp och själ så länge du inte har en infektion i kroppen. I alla fall säger min erfarenhet det. Dessa åtgärder räcker förstås inte för mig i samband med en jobbhelg, men de ger i alla fall påfyllning under ett pågående maratonpass.