Browsed by
Månad: februari 2016

Tid för återhämtning ?>

Tid för återhämtning

Min inre bild säger mig att jag inte gör någonting, jag är utmattad och när jag inte är på jobbet eller kämpar för att överleva resor i kollektivtrafik så ligger jag på soffan precis hela tiden. Men när jag kikar i min kalender där alla mina aktiviteter finns nerskrivna blir jag överraskad över hur mycket jag faktiskt gör! Trots att jag är så hjärntrött.

Förra året när jag la mycket tid på att förbereda mig inför högskoleprovet skulle min sambo och jag sätta oss ner för att göra ett schema. För hur mycket jag än önskar att jag hade 30 timmar per dygn så rymmer varje dygn inte mer än 24 timmar. Men för att få en bra struktur på studierna på den lilla fritid ett heltidsjobb ger så bestämde vi oss för att schemalägga min tid. När vi satt oss ner med schemat stötte vi nästan omedelbart på patrull. Allt jag ansåg mig behöva göra gick inte att få in i ett 24 timmars dygn. Och då var inte ens vaken vila inplanerad.

För andra fungerar det säkert alldeles utmärkt, men jag har problem att ge mig den tid till återhämtning i vaket tillstånd som jag behöver. Resultatet blir att istället för att ta mig tid till vila innan jag blir utmattad, så behöver jag för att vila i vaket tillstånd komma i ett läge då min kropp inte ger mig något alternativ. Ja vad gör jag med mig själv egentligen?

I helgen trodde jag att jag skulle få möjlighet att göra en del kravlösa och kreativa saker jag längtat efter, saker som är avkopplande och som ger energi. Men min kropp tillät mig inte att göra så mycket mer än att ligga på soffan och vila. Inte så tokigt i sig att ligga på en soffa framför en brasa i en stuga på landet. Det jobbiga var att jag inte mådde bra. Och att jag drivits dit för att kroppen och huvudet pressats för hårt. Igen.

Två kortare utflykter blev det i vilket fall. Under lördagens snöstorm tog vi en tur med bilen. På söndagen hade det lugnat ner sig och vi gick en promenad genom kohagen och längs med sjön.

_MG_0146 (2)
Brasa i stugan.

 

Helglängtan ?>

Helglängtan

Det var väldigt tungt att vara på jobbet idag, hjärnan fungerade sämre än igår. Från halv tre var det bara huvudvärk, förlamande trötthet och ren plåga. Och när jag är så trött så måste jag anstränga mig ännu mer för att ens kunna uppbringa någon slags miniminivå. När jag äntligen var klar för dagen var jag så utmattad att det var svårt att samla sig och gå iväg till tunnelbanan. Men med en rejäl portion jävlar anamma så lyckades jag ta mig till tunnelbanan och sedan hem. Jag behöver verkligen helg!

Vi har haft besök två helger i rad plus att jag hade konsert i söndags. Så återhämtningsmöjligheten senaste veckorna har inte varit optimal. Imorgon fredag ska jag jobba hemifrån. Efter jobbet ska jag först repa med min barockensemble. Därefter rullar Oskar och jag ut till stugan.

IMG_1676
Snölykta.

Ska bli så skönt att komma ut till landet, skogen och tystnaden. Åh vad jag behöver det! Och vi har sagt, inga måsten! Bara ta det lugnt, läsa, ge oss ut i skogen för att fotografera och kanske filma. Spela något spel kanske. Men ingen kamp, inga måsten, utan bara ta det lugnt och vila. Gå ut och titta på stjärnorna om det bjuds på sådana. Och sitta och kura vid brasan.

Joggingtur under pastellfärgad himmel ?>

Joggingtur under pastellfärgad himmel

Idag fick vi ytterligare en ljus härlig vinterdag med pastellfärgad himmel vid solnedgången. Det var tufft på jobbet, hjärnan hängde inte med som jag hade behövt, så det var otroligt skönt att få gå hem vid fyra. Och det var fortfarande ljust då! Helt fantastiskt att gå hem när det fortfarande är ljust.

Hjärnan ville egentligen att kroppen skulle gå hem, lägga sig i lodrätt läge och förbli liggandes resten av kvällen. Men då det inte är det minsta fel på kroppen och det var så härligt vackert ute tvingade jag när jag kom hem på mig joggingskor och varma kläder och gav mig ut i joggingspåret. Trots hjärnans ovilja. När jag är såhär trött fungerar det inte att vänta på att inspirationen, lusten eller energin ska komma krypandes. Det är bara att lägga motviljan åt sidan och göra, annars blir det inget. Självklart finns det en gräns, det är inte rimligt att träna när en är sjuk, skadad eller har kraftig huvudvärk. Men så länge en ”endast” är hjärntrött tar en knappast skada av att gå ut och röra på sig.

Löpning är varken något jag håller på med mycket eller är särskilt duktig på. Men när det är så makalöst vackert ute så är det bra mycket mer frestande att ge sig ut och springa än att trängas med 39 andra svettiga motionärer i en spinninglokal. Och när jag springer genom ett vitt snölandskap, under en pastellfärgad himmel, och andas kall och klar luft upplever jag det som att jag rör mig genom en sagovärld.

Solskenslycka ?>

Solskenslycka

Idag visade sig solen igen. Vilken skillnad det är att vakna upp till solsken och en härligt gnistrande vinterdag! Då det är tisdag och jobbdag varade inte utomhuslyckan längre än promenaden till tunnelbanan. Hade annars bra gärna tagit en promenad runt sjön och fotograferat.

SAM_2281
Gräsänder vid Råstasjön. Bilden togs förra veckan.

 

Ett steg åt rätt håll ?>

Ett steg åt rätt håll

Jag har uppfostrats till att vara duktig och göra det som förväntas av mig. Flexibilitet och anpassningsförmåga är många gånger önskvärda egenskaper. Dock har jag börjat inse att det faktiskt finns en gräns för hur mycket det får kosta. Det har för mig varit en omöjlig ekvation att få ihop en heltidstjänst på mitt nuvarande jobb med en sund kropp och själ. Det är inte hållbart att jag ska behöva ligga golvad nästan varje dag när jag kommer hem. Det har för mig inte heller fungerat att ha så stora problem med sömnen, så lite tid till återhämtning och en inre bild av att livet är en ständig kamp i ett ekorrhjul.

Nu har jag gått ner i arbetstid och jobbar 80% på prov i några månader. Det tog ungefär ett år från att jag på allvar började fundera i dessa banor till att det äntligen blev verklighet. Då jag precis har kommit igång med det hela är det svårt att se hur pass stor skillnad en arbetsdag som är 20% kortare gör. Men bara vetskapen om att jag tagit saken i egna händer gör att jag känner mig kraftfull, och att jag tar ansvar för mig själv och mitt liv.