Browsed by
Månad: april 2016

Ljusa vårkvällar ?>

Ljusa vårkvällar

Efter jobbet tog J och jag oss till Mall Of Scandinavia. Fredag kvällar är relativ lugna i komplexet. Vi åt på VAPIANO och därefter såg vi Djungelboken. En lugn och härlig kväll, och tack vare att jag fick möjlighet att sova ordentligt i natt samt meditera i morse upplevde jag det som att jag höll för en kväll efter jobbet i ett lugnt köpcentrum. Vid nio var filmen slut, och vi begav oss hemåt åt varsitt håll. Solen hade förvisso gått ner vid den tiden, men det var ännu inte mörkt. Kvällarna den här tiden på året känns efter en lång tid av mörker så befriande ljusa. Och går du genom en bit natur skapar fåglarnas ljud en sådan underbar atmosfär. Livet blir så påtagligt och allt är som pånyttfött. Känns som att alla celler i min kropp, fulla av iver, inmundigar den energi som kvällarnas naturljud frambringar. Fantastiska årstid!

Kompledighet och simning ?>

Kompledighet och simning

Eftersom jag jobbade i helgen tog jag ut komp igår och idag. Helgen blev en lång och mödosam historia, jag var ensam från kansliet och fick hålla igång närapå 12 timmar under lördagen. Är ju tufft att ha en allt-i-allo roll där jag är organisatör, problemlösare på plats och dessutom ska föreläsa. Förutom att jag inte har samma superkoll och skärpa som förut, så är min stresskänslighet långt ifrån vad den borde vara, och stressmomenten lyser knappast med sin frånvaro vid en sådan tillställning, tro mig. Upplevde det under helgen som att helgjobb sliter på mig bra mycket mera nu än förut, och jag tänkte att jag under kompledigheten kommer vara så uttömd att jag på min höjd orkar ta mig från sängen till vardagsrumssoffan. Nog har jag varit trött, behövt ledigt, men så illa som jag trodde att det skulle bli blev det inte. Jag har idag, min andra lediga dag, till och med lyckats ta mig till simhallen! Är helt otroligt stolt över det, första gången jag fått mig till att träna på jag vet inte hur länge.

Förut har jag inte varit helt nöjd med att jobba helg och sedan få kompensationsledigt en vardag. Resonerade som så att ingen annan är ju ledig en vardag. Det var på den tiden jag levde efter modellen att på vardagar ska jag jobba, och på helger ska jag finnas där för andra människor eller uppdrag. Idag tycker jag det är helt underbart att vara ledig när andra jobbar. Simmar du mitt på dagen en vardag behöver du inte trängas med andra motionärer. Större delen av tiden på badhuset hade jag en bana helt för mig själv. Mitt på dagen en vardag kan du gå och handla utan att behöva trängas eller köa. Allt går så mycket smidigare när majoriteten är på jobbet och det är förhållandevis tomt ute. Och det kommer knappast några förslag från andra på umgänge. Inte för att jag inte tycker om andra, tvärt om! Men är mina batterier totalt urladdade så kan jag bara ladda dem igen om jag inte behöver vara social eller har en massa folk omkring mig.

För några år sedan gick jag en kurs i projektledningsverktyget LFA . I vårt Nepalprojekt använder vi LFA. Idag slog mig tanken att LFA kanske kan vara tillämpbart i mitt eget liv. Tänker att jag kanske får anpassa verktyget en del, men att jag har ett övergripande mål som är kopplat till att må bra mentalt och fysiskt eller kanske personlig utveckling. Men mera konkret formulerat förstås. Ska grunna lite på det och se om det skulle fungera. Många gånger flyter jag bara runt och kämpar för att räcka till åt allas behov. Allas behov förutom mina egna. Ibland handlar jag väldigt klokt och vad det kan verka genomtänkt. Och ibland när det verkar genomtänkt har jag inte ens tänkt igenom det som verkar genomtänkt, i alla fall inte medvetet. Men jag vill inte att mitt liv och min utveckling ska lämnas åt slumpen längre. Jag vill konkretisera så jag förstår vad som händer och vad jag behöver göra, arbeta målmedvetet och förhoppningsvis få kontroll över mitt liv och min inre otrygghet. I första hand skulle målen alltså inte handla om yttre prestationer, utan om mitt inre mående.      

En spröd strimma av kraft ?>

En spröd strimma av kraft

Nu var det ett bra tag sedan jag bloggade. Energin har varit helt borta, jag har inte orkat någonting, och tiden då jag inte har jobbat har gått åt till att överleva. Komma hem illamående, snurrig i huvudet, med kraftig huvudvärk och svår trötthet, lägga sig på soffan och that´s it. Inte läsa, inte titta på film. Jag har varit på utredning hos PBM och fått min diagnos. Det visade sig att trots att jag har många symtom som stämmer in på utmattning så har jag inte utmattningssyndrom. Bland annat orienterar jag mig för bra rent rumsligt, och jag har heller inte myrkrypningar som är utmärkande för personer med utmattningssyndrom. Den extrema tröttheten i själ och kropp, sömnsvårigheterna, den kroppsliga smärtan, känsligheten för ljud- och ljusintryck samt den försämrade förmågan att tänka, planera och organisera gav mig istället diagnosen depression. Och där lärde jag mig något nytt. Jag trodde att jag hade full koll på hur det är att vara deprimerad, och att den som var deprimerad kände sig ledsen hela tiden, levde i en dimma och satt hemma på golvet och grät. Att personen var totalt oförmögen att tvinga sig iväg på något. Och nog för att jag är skör, men trots att det känns som att bestiga ett berg så åker jag ändå kollektivt, och jag tar mig till jobbet.

PBM:s diagnos gjorde mig dels lättad, det kan gå bra mycket fortare att komma tillbaka från depression än utmattningssyndrom. En person med utmattningssyndrom får ofta bestående men, medan en person med depression efter en lyckad rehabilitering kan fungera utan problem eller ökad sårbarhet. Även om risken att falla tillbaka i depression givetvis alltid finns. Det som inte känns bra är att då jag inte har diagnosen utmattningssyndrom så kan jag inte få hjälp hos PBM. Jag behöver alltså gå till vårdcentralen och börja på ny kula. Och allt behöver jag ordna själv. Hade önskat att det fungerade att gå till ett ställe och guidas rätt på en gång. Har ju snart kämpat ett halvår för att få rehabilitering, för jag fungerar varken på jobbet eller i livet. Har hur som bytt vårdcentral till en med beteendevetenskaplig kompetens kopplad till vårdcentralen. Vidare har jag på eget bevåg tagit kontakt med ett landstingsfinansierat företag som erbjuder sjukgymnastik för personer med den typ av besvär som jag har.

Eftersom jag ännu inte lyckats få hjälp med rehabilitering och jag inte har någon aning om hur jag bemöts av läkaren på den nya vårdcentralen så har jag själv börjat rehabilitera mig så gott jag kan. Det viktigaste för personer med depression är att få det att fungera med sömn, mat och motion. Därefter behöver en försöka lägga in aktiviteter som ger mer energi än de tar. Lättare sagt än gjort för den som lever på lånad energi, men tänker ändå att det är viktigt att göra det lilla en ändå kan göra. Regelrätt träning är bara att glömma i mitt tillstånd, men att gå promenad, eller stillsamt göra yoga fungerar ibland. Så det är bara att hålla fast vid det! Vad gäller maten så har jag åter infört restriktioner på kolhydratsfronten. Avdelningen sömn har det ju tyvärr varit knas med länge. Men nu har jag införskaffat tyngdtäcke. Känns lite som att sova i ett bollhav. 🙂 Vidare tar jag på kvällen ett naturläkemedel som ska underlätta sömnen. Och jag mediterar 20 minuter per dag. Jag vill inte påstå att det skett några dramatiska förändringar, men generellt sover jag bättre om nätterna även om det när jag är övertrött tar sin tid att somna. Men min Lifelog vittnar om att jag i regel får fler timmar djupsömn per natt än vad jag hade förut. Jag är fortfarande extremt trött på dagarna, känslig för intryck och har svårt att tänka, men jag upplever ändå en annan acceptans för mitt tillstånd. Och stundtals upplever jag det som att det ändå finns en spröd strimma av ork. Jag orkar t.ex. titta på serier nu. Och jag har börjat läsa igen. Inte mycket, det är svårt, det går långsamt, jag tappar tråden och måste stanna upp för att förstå det jag läser, men det är onekligen en förbättring mot att inte orka läsa alls.