Browsed by
Månad: maj 2016

Att utse en allierad ?>

Att utse en allierad

Som du kan läsa om i mitt inlägg om inre läkeprocess så krävs en allierad för att en läkeprocess ska kunna äga rum. Tänk dig attacken med den knivbeväpnade galningen som jag skrev om i inlägget om inre läkeprocess. Skulle du efter attacken vilja bli behandlad av vem som helst? Högst troligt skulle du vilja bäras in i en ren operationssal med den modernaste utrustningen och behandlas av den skickligaste läkaren. Emotionella skador behöver behandlas med samma omsorg och kunnande som kroppsliga skador. Och en effektiv behandling kräver en god lyssnare som:

  1. Verkligen bryr sig om ditt långsiktiga mående.
  2. Inte är upptagen med sina egna obehandlade emotionella skador.
  3. Inte har svårt för att tala om och bemöta känslor.
  4. Har förmåga att visa förståelse och empati för din smärta utan behov av att föreslå en quick fix.

Jag kan inte nog rekommendera att en vänder sig till en psykoterapeut! Oavsett om du bär på svåra emotionella skador eller inte så kan ett möte med en skicklig psykoterapeut vara lika välgörande för själen som en spabehandling är för kroppen. Sen är det givetvis viktigt att hitta en psykoterapeut som du har förtroende för, fungerar inte er kontakt finns risk att mötena stjälper mer än hjälper. Känner du dig orolig eller utlämnad ska du alltså omedelbart stänga dörren och sätta stopp för det hela, samt leta vidare efter en annan psykoterapeut.

Det finns ingen vattentät metod för att hitta en god lyssnare som kan underlätta läkeprocessen när du blottar dina emotionella skador. Men det finns två lämplighetsprov du kan använda i urvalet av en empatisk och kompetent allierad.

  1. Lyssna på din magkänsla. Är det här en person vars utstrålning påverkar dig så att du vill och känner dig trygg med att berätta din historia? Din magkänsla, om det är den som talar, har nämligen en raffinerad förmåga att känna av andra människors emotionella resurser och kapacitet. Träffar du en medkännande lyssnare som du får förtroende för kommer du känna dig trygg och vilja berätta om det du går och bär på.
  2. Berätta inte allt på en gång. Berätta bara så pass mycket som du behöver för att kunna bedöma om lyssnaren är närvarande och bemöter dig med lugn och empati. I ett sådant läge kommer du känna trygghet i att berätta mer, och då är det bara att ta ett litet steg till och återigen studera lyssnarens reaktion. Blir lyssnaren upprörd, vänder fokus mot sina egna problem, alternativt bemöter dig med hånfullhet eller likgiltighet, då behöver du ta ett stort kliv bakåt och inse att den här operationssalen varken är hygienisk eller modern, samt att läkaren inte är skicklig nog.

Tyvärr är det inte ovanligt att människor med emotionella skador hungrar så till den milda grad över att bli helade att de inte lyssnar på sin magkänsla, alternativt har de helt eller delvis förlorat kontakten med den. Detta kan leda till att direkt olämpliga personer många gånger väljs ut som lyssnare. Ibland kan personen med de emotionella skadorna till och med berätta sin historia för den som orsakat skadorna, galningen med kniven. Det är oerhört riskabelt, precis lika riskabelt som att lämna ansvaret för den kroppsliga intensivvården efter en knivattack till den beväpnade galningen. Är galningen någon du håller av kan det hända att du frestas av en önskan att få personen att inse konsekvensen av sina handlingar, att bekräfta att du har ett värde samt att behandla dig som du förtjänar att bli behandlad. Försöken misslyckas ofta, vilket kan leda till att du känner en oemotståndlig dragning till situationer och människor som påminner om personen som skadade dig. Det kan handla om partners, vänner, arbetsplatser eller chefer. Du gör allt du kan för att bli bemött så som du behöver, för blev du det, då skulle det nästan kännas som att du blev älskad och bemött med respekt av den som tillfogade dig skadan. Sådana situationer och relationer ger dig ofta nya skador som kräver ytterligare behandling. Innan läkeprocessen är över avråder jag dig starkt från att konfrontera dina förövare. Det bästa för dig är istället att undvika knivbeväpnade galningar innan din skador är läkta. För det handlar trots allt om ett omfattande ingrepp som exponerar ditt innanmäte för världen, och då kan du inte låta galningar rota runt med sina smutsiga fingrar i såret eftersom du riskerar inflammationer och andra komplikationer. En eventuell konfrontation bör inte ske innan du skrivits ut från sjukhuset och friskförklarats. Men lägg på minnet att en konfrontation med galningen inte är nödvändig för läkeprocessen. Och om det inte ger dig något i övrigt kanske du när du är vuxen inte behöver rusa iväg och kräva förståelse och en ursäkt av mamma, pappa eller vem den där knivbeväpnade galningen nu än är, som idag kanske blivit så gammal och skör att hen knappt har energi nog att äta tillräckligt för att hålla sig vid liv.

Inre läkeprocess – en snabbguide ?>

Inre läkeprocess – en snabbguide

Tänk dig att du helt oprovocerat blir överfallen av en knivbeväpnad galning. Galningen vållar dig allvarliga skador, och efter attacken exponeras ditt innanmäte för världen. I samma veva  hoppar din coach i personlig utveckling fram från ingenstans och föreslår att ni genast sätter igång att ägna er åt diverse utvecklande och kreativa aktiviteter. I ett sådant läge kommer du troligen inte vilja prioritera din coachs förslag. Förmodligen är du bra mycket mera angelägen om att en läkare tar itu med dina skador. Inte för att du tycker det är roligare att åka till doktorn, utan för att du vet att innan dina skador tagits omhand så går det inte att ägna sig åt någon som helst kreativ eller målfokuserande verksamhet.

Den som påbörjar ett aktivt arbete med sin personliga utveckling förväntar sig många gånger att när kontakt upprättats med ens inre själv, då ska en talang och passion uppdagas, vilken leder en raka vägen till sjunde himlen vad gäller lycka och framgång. Givetvis kan det bli så, men det är bra mycket vanligare att en i första hand hamnar öga mot öga med obearbetade trauman och djupgående destruktiva beteendemönster. Och då kan du själv räkna ut hur framgångsrika ens projekt i självförverkligande blir om en inte först och främst fokusera på den själsliga läkarvården.

Alla bär vi med oss mer eller mindre omfattande emotionella skador, det hör livet till. Och för den som haft förmånen att växa upp i, och lever i en emotionellt trygg miljö påbörjas läkeprocessen så snart skadan inträffat. För oss andra tar det längre tid innan vår läkeprocess kan komma igång. Vi blev skadade i en miljö där det inte fanns något tryggt utrymme för oss att  återhämta oss i, och inte heller fanns det någon medmänniska som var kapabel att ge oss första hjälpen. Så vi sydde själva ihop såret, gömde skadan inom oss och stretade på genom livet med mer eller mindre påtagliga komplikationer. Med dålig hjälp från vår emotionella GPS-navigator som på grund av skadan slutat fungera adekvat. En trasig GPS-navigator kan göra en minst sagt vilsen, att en inte hittar till sina inre önskningar samt att en missar möjligheter som skulle passat en perfekt. Och går det riktigt illa kan det innebära att en kapitulerar totalt, med följden att en låter den emotionella skadan gå ut över andra genom exempelvis bitterhet, missbruk eller antisocialt beteende.

För den som vill läka sina inre skador och på så sätt frigöra energi är vägen till läkning relativt enkel att förstå. Obs! Stegen i läkeprocessen är förvisso okomplicerade att förstå, men samtidigt kan själva processen upplevas som skrämmande och göra vansinnigt ont under tiden den pågår. Följande steg hör till läkeprocessen:

  1. Identifiera skadan. Du behöver noga undersöka vad som finns i minnets gömmor samt studera dina trauman under lupp.
  2. Rengör såret. För att det ska vara möjligt behöver du hitta minst en allierad, en medkännande och empatisk människa som du tryggt och utan omskrivningar kan berätta för vad du varit med om. Syftet är att personen ska hjälpa dig att känna dig förstådd, bekräftad och accepterad med din skada. Var noggrann i ditt val av allierad så du inte riskerar att tappa energi eller förvärra skadan. Du ska absolut inte välja den person som åsamkat dig skadan som allierad! En rekommendation är att du istället vänder dig till en psykoterapeut. När du bearbetat dina svåraste trauman och gått igenom läkeprocessen tillräckligt många gånger kommer du sakta men säkert att bli allt mer stabil i din förmåga att själv läka dina egna emotionella skador utan hjälp av andra. Men för att komma dit behöver du till en början tillsammans med din allierade beskriva vad som verkligen hände, beskriva dina känslor då du fick skadan, samt vara närvarande i de känslor som skadan väcker hos dig idag. Torra redogörelser som skulle platsa i ett protokoll gills inte.
  3. Sy ihop såret. Detta steg inträffar när din allierade ger dig ett medkännande gensvar och du har förmåga att ta emot personens empati. Bekräftelsen på att du lyckats med detta steg är att du kan se på dig själv och det som inträffat med samma empati som din allierade.
  4. Vila. När såret är rengjort och igensytt behöver du låta det hela vila. Tiden, vilken gör obehandlade skador värre, läker rengjorda och behandlade skador förvånansvärt fort.

Det är möjligt att du behöver upprepa proceduren några gånger, allt beroende på hur ofta du blivit skadad, samt hur djup och omfattande skadan är. Undvik att berätta om skadan för alla. Dels är inte alla människor i världen lämpliga bundsförvanter. Dels har din läkningsprocess redan påbörjats när du berättat din historia och blivit hörd ett par gånger. När intensiteten sedan avtar är det dags att lämna det hela bakom sig.

En allergikers vän ?>

En allergikers vän

De senaste dagarna har jag varit helt utslagen av allergiska besvär. Jag har gått hela våren och mått fint på den fronten, inga som helst symtom samtidigt som folk omkring mig besvärats av rinnsnuva, ögonklåda och knappt kunnat andas. I helgen tog Oskar och jag en tur till stugan och jobbade, allt var frid och fröjd. Fram tills att jag skulle byta från långärmad tröja till t-shirt. Då jag inte tagit med någon t-shirt från stan plockade jag fram en sådan från skåpet. Big NO! Inom några minuter började jag nysa, näsan rann och ögonen kliade. Misstänkt trigger: kvalster. Läs mer om smaskiga detaljer kring kvalsterallergi här. Är allergisk mot björk- och gräspollen också, men det är sällan jag upplever det som att pollenallergin triggar igång symtomen. Den som är upplyst kanske vill invända att det inte bor några kvalster i skåpet. Jag är öppen för andra analyser, men fram tills att jag har ett alternativ går jag på kvalsterspåret. Vi har förvarat gamla gardiner, kuddar, täcken med kvalster (jag vet att det fanns i kuddar och täcken, för innan jag bytte ut allt blev jag allergisk varje gång jag la mig i sängen, året runt) och annat i skåpet varvat med kläder. Och jag brukar klara mig ganska bra från symtom både utomhus och inne så länge jag inte sätter mig i en stoppad möbel med kvalster i (idag har jag bytt ut i princip alla madrasser och stoppade möbler i huvudstugan, gäststugan har jag inte haft råd att sanera ännu, men det kommer när ekonomin tillåter!) eller grejar i skåpet. Och allergin kan komma vilken årstid som helst, och oavsett hur mycket vi har städat. Tillbaka till helgens incidens. Jag tog av mig t-shirten och fick låna en annan som Oskar tagit med sig till stugan. Jag tog en tablett och nässpray. Använder starka receptbelagda läkemedel (receptfria biter inte på min allergi alls), men de receptbelagda fungerar bara om jag tar dem tidigt. Har ögonen börjat klia och näsan rinna så mildrar medicinen symtomen endast marginellt. Tänkte att det blir väl bra när jag kommer tillbaka till stan och kan ställa mig i duschen. Men det knasiga med min allergi är att har den triggats igång, då tål jag ingenting. I stan har vi inte problem med kvalster, däremot finns givetvis både björk- och gräspollen. Jag spolade vatten genom håret, åt mina mediciner, men symtomen ville inte ge med sig. Och dessutom fick jag kraftig huvudvärk, en annan typ av huvudvärk än vad stress och trötthet kan ge, sitter liksom bakom ögonen istället, dåsighet, svårt att andas, ännu större problem att hålla fokus och tänka samt kraftlöshet. Blev liggande på soffan. Vet inte exakt vad som är medicinens biverkningar (blir dåsig varje gång jag tar den) och vad som är själva allergin, men jag blir hur som helt utslagen, tänk influensa. När vi kikade på pollenprognosen visade det sig att både björk- och gräspollen ligger på låga till måttliga nivåer. Fjantigt att jag ska behöva känna av dem nu när jag klarat mig så fint hela våren! Något som inte tar bort symtomen, men som tillfälligt kan mildra symtomen i näsan är min nässköljare. Sköljer jag näsan vid förkylning går det oftast lite fortare att bli frisk än vad det brukar göra när jag inte använder nässköljaren. Vid allergi är mildringen av symtomen endast tillfällig, men känns under den tiden näsan inte rinner så värt besväret! Idag är det första dagen som jag är symtomfri, och jag har inte heller tagit någon tablett. Så otroligt skönt att äntligen få vara människa igen!

Majkväll på Fagerön ?>

Majkväll på Fagerön

Den som vuxit upp i Sörmland har med största sannolikhet bekantat sig med Sörmlandsleden. Om inget annat så har antagligen skolan sett till att en tillbringat åtminstone någon friluftsdag på Sörmlandsleden. Då jag växte upp vid kusten har jag särskilt bekantat mig med den del av leden som ligger vid havet. En bit inåt land har du sjön Näsnaren, och däri ligger Fagerön. I påskas hittade Oskar och jag till den del av Sörmlandsleden som går över Fagerön. En helt magisk plats med björkar som hänger över vattenytan! Lördag kväll pockade lusten att åka dit, så Oskar och jag gjorde en liten spontanutflykt till ön. På vägen dit såg vi en räv. Inte lätt att fånga på bild, men otroligt fin var hen!

SAM_3576a

Bilden nedan tog jag när vi gick över bron till ön. Härlig dramatik på himlavalvet!

SAM_3589a

Så rofyllt, stämningen var helt magisk!

SAM_3617a

Vi tog paus för kvällsfika. Brödet är glutenfritt.

SAM_3606a

Underbara, energigivande månad!

IMG_2657

När det var dags att åka hem fick vi genom det tjocka molntäcket en skymt av solen.

SAM_3635a

Min oas och energikälla ?>

Min oas och energikälla

För att bo i en betongöken är jag ovanligt lyckligt lottad. Ett stenkast bort har jag en sjö, och runt den är det generöst med grönområden. Såhär års händer det mycket, och varje vecka står nya blommor för scenografin.
SAM_3495 (2)

Jag blir alldeles varm i hjärtat av att följa de små gräsandsungarna, se hur de växer och blir större vecka för vecka.

SAM_3553 (2)

Sothönan med en av sina två ungar.

SAM_3510 (2)

Gässen ser ut att ha det oförskämt skönt!

SAM_3541 (2)

Den här familjen såg jag först idag. Ungarna verkar vara lite yngre än övriga gräsandsungar. Så söta att hjärtat vill smälta!

SAM_3506 (2)

Låt mig presentera sjöns mest sofistikerade invånare – svanen!

SAM_3521

Och avslutningsvis bjuder jag på en bild av sjöns cooling – viggen. Det här är en stentuff krabat som kan simma långa sträckor under vattnet.
SAM_3527 (2) Jag är så lycklig över att jag bor nära all denna härlighet!