Browsed by
Månad: maj 2016

Peru – Bolivia – Chile del 2 ?>

Peru – Bolivia – Chile del 2

Här hittar du första delen av min reseskildring. Tidigt på morgonen checkade vi ut från hotellet i Cusco för att med buss ta oss genom Inkas heliga dal till Ollantaytambo. Vi fick uppleva ett sagolikt vackert landskap där Inkas ruiner och bördiga terrassodlingar skapade en spännande mystik. Vårt första stopp var vid ett kvinnokooperativ som stöds ekonomiskt av företaget vi var på resa med. Kvinnorna väver och stickar och sköter hela processen från ull till färdig produkt på plats.

SAM_9951

Och massor av fina alpackor fanns det där.

SAM_9996

Det var så vackert där! Bilden nedan är tagen alldeles i närheten av där kvinnorna håller till när de arbetar.

IMG_0800
Foto: Oskar

Vi fortsatte vår färd genom dalen.

SAM_0026

Stannade till vid Inkaruiner.

SAM_0029a

Sent på eftermiddagen kom vi fram till Ollantaytambo. Vi bodde på ett mysigt familjeägt hotell där jag stiftade bekantskap med världens goaste hund Daisy. Hotellet låg precis invid foten av ett berg.

SAM_0084

Efter att vi checkat in gick vi en promenad till Inkafästning i Ollantaytambo.

SAM_0067

I Ollantaytambo finns det rester kvar av Inkas gator och vattenkanaler. Ta en närmare titt på skarvarna mellan stenblocken i bilden nedan. För att få perfekt passform är allt noga slipat in i minsta detalj. Som ett pussel, och här behövs inget murbruk för att hålla stenarna på plats! Formen på dörröppningarna är den mest optimala vad gäller att stå emot jordbävningar.

SAM_0048

Under natten bjöds vi på ett blött och våldsamt väder. Tidigt på morgonen dagen efter promenerade vi ner till tågstationen. Halva gruppen skulle åka hela vägen fram Aguas Calientes, medan den andra halvan av gruppen (vilken Oskar och jag hörde till) skulle kliva av tåget på vägen för att gå sista dagsetappen av Inkaleden till Machu Picchu. Det var Sverigepris på tågbiljetten, men så var det ett exklusivt tåg med fönster i taket vilket gjorde det möjligt för våra ögon att frossa i vackra vyer och bergstoppar.

SAM_0099

Vi klev av tåget mitt ute i ingenstans, korsade en flod, gick igenom en säkerhetskontroll och betalade inträde innan vi fick tillträde till vandringsleden. Vår guide behövde bära med sig syrgas, i annat fall hade vi inte blivit insläppta.

SAM_0132

Det var perfekt vandringsväder! Några kraftiga stigningar behövde vi kämpa oss igenom, men i stort var det en för benen och fötterna relativt behaglig led att vandra längs. Men ansträngande för hjärta och lungor då luften var så tunn! Vissa passager var smala, någon reling eller något staket fanns inte och då bergsväggarna var branta gällde det att ha koll på balansen. Landskapet är magiskt vackert, och vandringen var onekligen en av resans höjdpunkter! Är så makalöst tacksam för att ha fått vara i och uppleva den här obeskrivligt vackra naturen!

SAM_0208

Vi vandrade förbi flera vattenfall.

SAM_0157

Och Inkaruiner fanns utspridda på bergen.

SAM_0141

Med hög puls och snabb andning tog vi oss upp för ruinernas branta trappor.

SAM_0179 Och när vi kommit en bit tog vi paus för att hämta andan.

IMG_0832

Och titta på den vidunderliga utsikten.

SAM_0199

Ruinen från ett annat perspektiv. Jag är så fascinerad över hur det ens var möjligt för Inkafolket att bygga så mycket, så stort, och använda så tunga stenblock på branta bergssluttningar. Du kan ju inte klättra upp eller ner med så gigantiskt tungt byggnadsmaterial. För mig är det ett mysterium!

SAM_0206

När det var dags för lunch var vi så trötta att det inte riktigt fungerade att äta den generösa matsäck vi fått med oss. En behöver ju energi för att orka äta. Men lite snabba kolhydrater fick vi ändå i oss. Strax innan Solporten stannade vi till vid en utsiktsplats.

IMG_2910
Foto: Matt

Äntligen framme vid Solporten!

SAM_0221

Utsikt över Machu Picchu – en rimlig belöning för den som klarat vandringen!

SAM_0249

Här vilar jag på en sten. Helt färdig efter vandringen.

IMG_0921
Foto: Oskar

Vi gick ner till ruinerna och tillbringade lite tid där innan vi tog bussen ner för slingrande serpentinvägar till Aguas Calientes. Efter en snabb middag hoppade vi bums i säng. Ruskigt tidigt på julaftonsmorgonen, det var fortfarande mörkt ute, klev vi upp för att tillsammans med den del av gruppen som inte vandrat Inkaleden ta oss till Machu Picchu den enkla vägen. Jag hade fått rejäla och smärtsamma blåsor på insidan av läpparna, de såg ut som silikonläppar. Känslan att efter en mödosam vandring nå Machu Picchu från Solporten är en helt annan än att ta bussen till huvudentrén och gå uppåt några hundra meter för att titta på ruinerna. Vädret vid andra besöket var helt magiskt, och Machu  Picchu var omringat av stora dimmoln.

SAM_0336

Dimman höjde den mystiska känslan runt ruinerna.

SAM_0334

Vi gick en guidad tur i området.

IMG_2928

IMG_2944

IMG_2992IMG_2994

IMG_3005

Oskar och jag ville vandrade lite till och promenerade ut på Inkabron som ligger i anslutning till Machu Picchu. Det är ungefär en halvtimmes vandring, och då du går utan guide och stigen är smal (möte är på sina ställen nervöst och jobbigt) får du ange namn, födelsedatum och nationalitet vid ingången till området. Så personalen kan informera ditt hemland ifall du inte skulle komma tillbaka från vandringen. Vi berättar inte det här för mamma, ok?

SAM_0282

IMG_3042
Foto: Oskar

Och vi såg flera grymt söta chinchillas!

IMG_3064

I väntan på bussen som skulle ta oss från Machu Picchu kom en hund helt oprovocerat fram till Oskar och la sig för att sova.

IMG_3072

På vägen tillbaka till Cusco fick jag ett släng av både förkylning och magsjuka. I Cusco tog vi in på samma hotell som förra gången, Oskar och jag fick till och med samma rum, och därefter gick gruppen ut för att äta peruanskt julbord. Kalkon och gris med en massa fett. Då jag är vegetarian fick jag ungnsbakad paprika med fyllning och en potatissort med udda form och smak (gott!). I övrigt fanns på bordet olika sallader, bestående av bland annat potatis, rödbeta och dessutom någon slags nudelsallad. Stan var fullproppad med folk, och efter middagen begav sig vår grupp till ett uteställe. Då jag var sjuk gick Oskar och jag hem till hotellet istället. Det var nära midnatt, så vi behövde inte vänta länge innan det började smälla och himlen fylldes av fyrverkerier. För det är vad som händer på julafton i Peru när klockan slår tolv. Oskar och jag gick upp på hotelltaket och beskådade spektaklet.

IMG_3090
Foto: Oskar

 

Vata på gott och ont ?>

Vata på gott och ont

Under vår personaldag med jobbet hade vi nöjet att gå på spa. Vi var på ett ayruveda-spa där det fanns möjlighet att fylla i ett frågeformulär för att komma fram till vilken av ayruvedans doshor (=energitillstånd) en domineras av. Jag har inte hunnit fördjupa mig vare sig i ayruveda eller ayruvedans doshor, men jag tycker alltid det är intressant att ta del av nya system och tankegånger som förhoppningsvis kan ge en själv ökad insikt. Ayruvedans doshor hamnar för mig i samma intressesfär som highly sensitive personintrovert respektive extrovert eller Briggs Myers personlighetstyper. För min del spelar det ingen roll om läran vetenskapligt kan bevisas fungera till 100%, det intressanta är vad jag får ut av det hela. Är du själv ny på avdelningen ayruveda och vill göra ett test för att se vilken dosha du domineras av så hittar du ett ypperligt doshaquiz här.

Jag domineras av vata, och när jag började läsa på kände jag så väl igen mig! Vatas kännetecken är bland annat:

  • Ogillar kallt väder
  • Torr hud på vintern
  • Kall om händer och fötter (mina är som isklumpar när jag går och lägger mig!)
  • Ojämn energinivå
  • Insomningssvårigheter och ytlig sömn
  • Dålig på att fatta beslut
  • Orolig och får vid obalans lätt ångest
  • Oregelbundna mat- och sovvanor
  • Känslosam och med ett ojämnt humör
  • Fantasifull och skapande
  • Flexibel

En balanserad vata är engagerad, skapande, flexibel och generös. Hen anpassar sig lätt men har stort behov att få utlopp för sin kreativitet. En vata i obalans har problem med sömnen och  blir lätt stressad. Stress leder i sin tur till oro, ångest, kronisk trötthet och nedsatt koncentrationsförmåga. Det här är så otroligt mycket jag!

För en vata som vill återfå balans är det viktigt att:
  • Sova mer (tack för den när det inte går!)
  • Ta pauser ofta
  • Avsluta en sak innan en annan påbörjas
  • Göra saker i lugnare tempo
  • Skapa dagliga sömn- och matrutiner (typ skaffa mat- och sovklocka som Skalman, finns den som app månntro?)
  • Göra saker för sin egen skull och som en mår bra av
  • Meditera och yoga

Receptet är som skrivet för mig!

Men om jag tänker vidare på temat. Jag har i förhållande till min energinivå allt som oftast alldeles för många järn i elden. Och jag har alltid gärna gjort flera saker på samma gång vilket kanske inte varit det bästa. Vet inte hur många intressen jag haft genom åren som jag sedan övergett. Och nya intressen poppar upp som svampar ur jorden. Jag har hoppat av utbildningar och har altid en manisk hunger efter att komma vidare. Står jag och stampar vatten blir jag stressad och får ångest. Min energinivå är ojämn och bortsett från när jag tränar mentalt, uttrycker mig kreativt, är i naturen eller ute och reser så känner jag mig kroniskt trött. Jag känner mig sällan så fri och levande som jag gör när jag är på resande fot, och att stå på landbacken mer än max 4 månader får mig lät att känna mig låst, vingklippt och bakbunden på en och samma gång. Jag har svårt att somna och sover oroligt, jag fryser ofta och kyla är något av det värsta jag vet vilket är synd eftersom den vita vintern är så vacker. På våren när det börjar bli någorlunda behaglig lufttemperatur i Sverige känner jag bokstavligen hur jag tinar upp. Jag är hopplöst dålig på att fatta beslut, sådana kräver en rejäl portion fokus. Däremot är jag flexibel och entusiastisk. Och min hemliga dröm som jag typ inte törs berätta för någon är att jag i en avlägsen framtid någon gång kan försörja mig på kreativa projekt som jag tar mig an på frilansbasis. Projekt med tydlig början och slut, och där jag efter avslutat projekt får påbörja något helt nytt.

Vilka dosha domineras du av? Och känner du igen dig i beskrivningen av ”din” dosha?

Tid för mitt liv ?>

Tid för mitt liv

Sedan en tid tillbaka ägnar jag 40 minuter om dagen åt att meditera. 20 minuter på morgonen innan frukost för att få en bra start på dagen, och 20 minuter när jag kommer hem på kvällen för att lösa upp spänningar och stress som jag samlat på mig under dagen. Jag förväntade mig förvisso att min dagliga mentala träning skulle hjälpa mig öka mitt fokus samt stabilisera min oroliga nattsömn, men jag räknade också med att det skulle ta månader innan rutinen gav någon verkan. Men redan efter ett par veckor märkte jag tydlig effekt av den mentala träningen.

Följande kan mental träning bidra med:

  • Återhämtning och vila
  • Reducering av oro och negativ stress
  • Ökat lugn och förbättrad förmåga att fokusera
  • Ökad självkännedom och ökat självförtroende
  • Större klarhet i livsmål och sammanhang

Mental träning kan även förbättra:

  • Immunförsvaret
  • Depression, oro och ångest
  • Spänningshuvudvärk och migrän
  • Kroppslig smärta
  • Sömnbesvär

När jag berättat om mina mentala träningspass har jag ibland fått knepiga reaktioner. Ibland undrar folk hur jag kan avsätta tid åt daglig mental träning, de själva har verkligen inte den tiden. Även om jag upplever det som att mental träning har gett mig oerhört mycket och att det i vårt galet upptrissade samhälle är minst lika viktigt som fysisk träning, så tycker jag självklart inte att den som inte vill träna mentalt ska känna press på sig att behöva göra det. Vi har alla redan som det är tillräckligt många stressorer och krav på oss. Och den som har kroniskt trötthetssyndrom alternativt en annan sjukdom eller funktionsnedsättning som gör att hen på energikontot ligger en bra bit under nollstrecket kanske inte ens har möjlighet att välja. Men till den som är någorlunda kry och tycker att det kanske ändå vore bra med mental träning, men använder argumentet att tiden inte finns som en ursäkt så vill jag bara säga vänta! Stopp! Tänk om och tänk rätt! Tänker du likadant om fysisk träning? Skulle du kunna strunta i att borsta tänderna för att du inte har tid? Sluta äta eller gå på toaletten? Självklart inte! Är allt annat än mental träning du gör så himla viktigt? Jag kan köpa att en yrkesverksam småbarnsförälder kanske inte har tid under småbarnsåren. Men alla övriga som inte inkluderas i något specialsammanhang, tid är inget en får, tid är något en tar sig. Alla har vi 24 timmar per dygn att råda över. Går det till exempel att dra ner lite på skärmtiden för att få loss några minuter till den mentala träningen? Det finns inget krav på att en måste träna mentalt ett visst antal minuter per dag, 10 minuter eller till och med 5 minuter dagligen gör skillnad. Det är vidare viktigt att du efter varje mentalt träningspass riktar tacksamhet mot dig själv för att du hade disciplinen att genomföra passet, för disciplin är vad det handlar om.

Innan jag började träna mentalt upplevde jag det som att jag inte visste vad jag ville, varken i det stora eller det lilla, för min inre röst var så svag att jag inte hörde den. Förvisso kan jag inte säga att jag idag har en detaljplan över mitt liv. Däremot har jag blivit medveten om min magkänsla och kan allt oftare luta mig tillbaka mot den. Folk säger att du ska lyssna på ditt hjärta. Men konsekvenserna av beslut fattade med hjärtats röst kan bli precis lika tokiga som beslut fattade med förnuftets röst. I magkänslan ryms både förnuftets och hjärtats röst. Det är det som kallas intuition.

Peru – Bolivia – Chile del 1 ?>

Peru – Bolivia – Chile del 1

I vintras var Oskar och jag iväg på en månadslång resa i Sydamerika. Något av det bästa jag vet är att vara i både storslagen och lågmäld natur, och att uppleva för mig främmande kulturer. Det får mig att känna mig lätt, fri och levande, och verkligen förnimma i varenda fiber i kroppen att jag uppskattar livet. Även om jag under i princip varenda resa där jag lämnat Europa dragit på mig magåkommor, luftvägsinfektioner, monsterblåsor i munnen, feber eller insektsbett som gett rejäla känningar, så mår jag aldrig så bra som när jag är på resande fot, onåbar och fri som en fågel. Natur rent allmänt kan jag hitta på någorlunda nära håll, men för att uppleva nya naturtyper och få den här kulturupplevelsen som jag suktar efter så behöver jag ofta ta mig ganska långt. Går inte helt ihop med mina värderingar om hållbart leverne, och just nu har jag inget bärkraftigt argument som helt kan försvara mina flygresor. Mer än att jag klimatkompenserar på annat sätt, men det argumentet räcker inte hela vägen fram. Eftersom den här resan är något av det mest fantastiska jag varit med om så tänkte dela med mig av vad jag fick se och uppleva. Då resan var en månad lång delar jag upp reseskildringen på flera delar.

De tre första veckorna reste vi med G Adventures, och sista veckan tillbringade vi i Patagonien på egen hand. G Adventures fungerade bra för oss, men då jag inte har rest med något annat företag i den delen av världen kan jag inte säga om jag tycker att de är bättre eller sämre än andra företag. Rejält jetlaggade landade vi i ett varmt och disigt Lima morgonen den 18 december. Väl framme på flygplatsen gick allt smidigt, och vår chaufför tog oss tryggt till hotellet i stadsdelen Miraflores. Trafiken var givetvis mer kaotisk än hemmavid och regeln som alla verkar hålla sig till är störst går först. Var intressant att uppleva färden genom en gigantisk rondell, tog lite tid om jag säger så. 😉

SAM_9821

När jag tänker på Lima så tänker jag på en socialt orolig stad, ett samhälle där folk i allmänhet inte har det så lätt. Stadsdelen Miraflores skiljer sig från den bilden. Gatorna är tjusiga och rena, överallt finns fontäner och anlagda trädgårdar, och mellan de påkostade byggnaderna rör sig surfare med sina brädor. Byggnaderna närmast havet slutar framför en brant, och nedanför finns en stenstrand. I vattnet hänger en massa surfare.

SAM_9814Vi bodde bekvämt på ett mellanklass hotell. Helt ok förutom alla sängkvalster. Är kvalsterallergiker vilket många gånger kan besvära vid övernattningar. På nattflyget mellan Dallas och Lima hade vi suttit bredvid en pratsugen Lima-bo. Jag frågade vad han rekommenderade oss att göra i Lima dagarna innan vi mötte upp sällskapet vi sedan skulle resa med. Han svarade att det i Lima inte fanns något att göra för turister. Lite svårt för mig att ta in att en stad med åtta miljoner invånare inte har något att titta på. Jag ifrågasatte det han sagt och frågade om det verkligen inte fanns något alls som han tyckte var sevärt. Han funderade och sa att jo, men Parque Kennedy kunde vara värt ett besök. Så efter att vi landat, när Oskar och jag checkat in på hotellet, ätit lunch vid havet och sonderat den närmsta terrängen gick vi en promenad till Parque Kennedy. Som visade sig vara en park full med katter.

SAM_9790På vägen tillbaka stannade vid till vid en restaurang för att smaka den peruanska maträtten ceviche som enligt vårt resesällskap skulle vara något alldeles extra. En närmare beskrivning av rätten hittar du här. Jag som har svårt även för tillagad fisk grejade inte det här. Istället stillade jag min hunger med jordnötter och måltidsersättning.

SAM_9791

Jetlaggade som vi var somnade vi tidigt. Nästa dag följde vi med på en tur runt Lima, och vi fick bland annat se regeringsbyggnaden och Plaza de Armas, San Francisco kyrkan med dess katakomber samt Chinatown. Ja du läste rätt, det finns en kinesisk stadsdel i Lima.

SAM_9787Vid besöket i katakomberna fick inte vår guide följa med in, utan vi behövde komma med på en guidning av San Francisco-kyrkans egna guider. Vi slängdes in i en guidad visning som redan hade pågått ett tag. Och när guiden visat ursprungsgruppen allt så tog han med oss som missat början av guidningen på en tur genom de rum som vi missat. Tycker det är superhärligt med spontanitet som avviker från de svenska nitiska principerna! Jag menar hallå, det är bara en rundtur!

IMG_2743
Foto: Oskar

På kvällen var det introduktionsmöte med guiden Alim och gruppen vi skulle resa med. Och vi fick för första gången höra Alims härliga motto som är a och o för den som reser genom Sydamerika: ”Be positive, flexible and have a sense of humour”. Ytterligare ett flera gånger upprepat motto tillkom så småningom, nämligen:”It´s 85% safe. The rest is up to you.”

SAM_9766Tidigt nästa morgon begav vi oss till flygplatsen för en resa till Cusco. Cusco ligger 3400 m.ö.h. och alltså nästan en kilometer över gränsen för där en kan få höjdsjuka. Lima ligger i princip på havsnivå, så det blev en kraftig stigning. Alim varnade oss för att vi redan på flygplatsen kunde få känningar av höjden. Många fick svårt att andas, huvudvärk och dålig balans. På flygplatsen kände jag absolut ingenting av höjden och trodde att det var lugnt. Alim uppmanade oss att dricka mycket kokabladste, det skulle mildra alla höjdsjukesymtom. Då jag hemma i Sverige håller mig på en armlängds avstånd även från legala droger som alkohol och koffein var min tanke att jag inte skulle dricka kokabladste. Halterna av de drogklassade substanserna i kokablad är förvisso försvinnande små, men jag ville ändå undvika dem. När vi kom till hotellet och jag med vandringsryggsäck skulle ta trapporna till vårt rum en våning upp, inte många trappsteg alls, kändes det plötsligt som att mina muskler förlorat alla kraft. På något sätt lyckades jag ändå ta mig upp, och in på rummet. Jag la mig direkt i sängen, hyperventilerade för att få luft, och sakta men säkert kom både yrseln och huvudvärken. Och där någonstans kapitulerade mina renlevnadsprinciper, för kokabladste som läkemedel går an. Speciellt gott är det inte, men efter en mugg blir det bättre med både huvudvärk och yrsel.SAM_9928Cusco är oerhört pittoreskt, en av de mysigare städerna jag varit i. Utsikten från vårt hotellrum var inte lika idyllisk, men den visade ribban för majoriteten av hotellrumsutsikterna vi hade under vår resa. Gardinerna var fördragna när vi kom in i hotellrummet. Jag drog undan gardinderna. Ett par decimeter framför fönstret fanns en annan husvägg. Inget grönt, inga hustak, ingenting förutom en husvägg. Jag vande mig efter ett par hotell. 🙂

SAM_9853Alim tog med gruppen på en guidad tur. Höjdsjukan gjorde det så tungt att gå, trots kokabladste. Backar och trappor krävde minst en paus på vägen, hjärta och andning skenade och jag var allt som oftast högröd i ansiktet. Vi gick genom den charmiga stadskärnan, tittade på lämningar efter Inkafolket, spanjorernas kyrkor, arkitektur och marknadsplatser. Turen avslutades med att vi gick upp på en höjd som bjöd på en härlig vy över Cusco. Det var med höjdsjuka ingen lätt stigning, kändes ungefär som att bestiga världens högsta berg. När vi började vår rundtur sken solen, men snabbt hopade sig molnen och det började regna. Dagbrunnen kunde inte ta hand om allt, och vattnet flödade på gatorna. Det är när en ser sånt som en förstår vilka genomtänkta system som ligger bakom gator där vattnet inte strömmar vid regn.

IMG_2811
Foto: Oskar

Tidigt på morgonen vår andra dag i Cusco gick vi till en marknad där de sålde hantverk. Därefter tog vi oss upp till Kristusstatyn i utkanten av stan vilken stod på en högre höjd än den vi varit på första dagen. En mördande jobbig strapats, men vi lyckades slutligen ta oss upp. Pauserna på vägen upp blev många.

SAM_9894Vi fick en härlig utsikt över Cusco.

SAM_9899

En rimlig belöning efter att med höjdsjuka ha kämpat oss upp.

IMG_0776
Foto: Oskar

Och vi fick även en fin vy över Inkalämningar.

SAM_9914

En kortare vandring blev det på toppen innan vädergudarna började mullra och täcka himlen med regnmoln. Därefter tog vi bussen tillbaka till Cusco.

Projekt hårvård ?>

Projekt hårvård

När jag var liten hade jag ett tjockt och långt hårsvall. Av olika anledningar har håret med tiden tunnats ut. Vissa saker kan jag kanske inte rå på, men jag tror att den miljö och den kemiska påfrestning jag utsätter mitt hår för inte är helt oskyldig i sammanhanget. Under mina uppväxtår tvättade jag håret varannan vecka, och jag hade ett fräscht och friskt hår. Men när jag övergick till att med kemiska schampon tvätta håret två gånger i veckan började både hår och hårbotten att yttra sitt missnöje. Tyvärr slog mig aldrig tanken att det kunde vara schampot som låg bakom mina besvär. Jag började använda dyra ekologiska schampon, och besvären avtog, men fortfarande krävde håret en tvätt åtminstone var tredje dag. För några månader sedan köpte jag en hårborste av svinborst. Vidare slutade jag med kemiskt schampo och började tvätta håret med tvättnötter. Kan säga såhär att håret inte längre blir oacceptabelt fett. Tvättnötter torkar till skillnad från kemiska hårschampon inte ut hårbotten genom att helt sanera den på talg. Finns en liten mängd talg kvar så börjar inte hårbotten panikproducera ny talg i på tok för stor kvantitet. Och med hjälp av hårborsten fördelas den lilla mängd talg i hela håret, vilket ger en frisk och levande framtoning hela tiden fram till nästa gång det är dags att tvätta håret. Volymen och självfallet hänger med hela vägen fram till nästa tvätt. Vill du prova den här metoden kan det vara bra att känna till att du när du rengjort håret med tvättnötter inte kommer uppleva samma uttorkande rengöringsprocedur som du upplever med kemiskt schampo. Med tvättnötter blir håret förvisso rent från smuts, men till skillnad från effekten av kemiskt schampo så får du inte samma torra känsla, och håret blir heller inte elektriskt eller flygigt. Så en förutsättning för att det ska fungera för dig är att du är inställd på och okej med att känslan i håret blir annorlunda. För min del så är utfallet av experimentet enbart positivt. Håret är mindre slitet och ser ut att må bättre än vad det gjorde förut, och då var ändå de kemiska schampon jag använde förut ekologiska.

Som steg två i detta projekt tänkte jag även se vad som händer om jag boostar mitt hår inifrån. Jag har beställt hem B-vitaminkomplex, MSM/C, Zink samt L-Tyrosin. Alla B-vitaminer är bra för håret, särskilt B6, B7 och B12. Brist på B6 och B12 kan även bidra till trötthet, och då jag både är vegetarian samt äter ett läkemedel som ofta orsakar B6 och B12-brist så känns det extra angeläget att se vad som händer om jag med kosttillskott maxar intaget av vitaminerna. MSM innehåller organiskt svavel som är nödvändigt för en rad biologiska processer, bland annat uppbyggnaden av håret. C-vitamin å sin sida förbättrar effekten av MSM. Mineralet zink är essentiellt för hårets struktur, och enzymet tyrosinas som påverkar hårets pigment och gör att håret ser fräscht ut kommer från aminosyran L-Tyrosin. Uppdaterar om resultaten från mitt experiment om några månader när jag fått möjlighet att utvärdera.