Browsed by
Månad: april 2017

Att förlåta ?>

Att förlåta

Ni som läst min blogg senaste tiden vet att jag håller på med ett experiment där jag under fem veckor dagligen ska avsätta tid för lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Läs mer om experimentet här. Här kan du testa vilken som är din bästa lyckostrategi. 

Även om jag fokuserar på min lyckostrategi är det för mig svårt att låta bli att fundera över andra lyckostrategier. Idag har jag grunnat över strategi nummer sju, lära sig förlåta.

Att förlåta är något du gör för dig själv, inte för någon annan. Det handlar inte om att utföra en storsint, ädelmodig gärning, utan om en högst egoistisk aktivitet. Den som förlåter frigör energi som utan förlåtelse oundvikligen förblir bunden i det förgångna. Att förlåta är den mest naturliga sak i världen, och, förutsatt att du har gjort din hemläxa, inte särskilt svårt. Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Och jag upptäckte att det främst var jag själv, snarare än den jag förlät, som befriades av förlåtelsen.

Förlåtelse behöver byggas på en solid grund, och saker bör göras i rätt ordning. Annars riskerar allt att precis som ett ostadigt hus falla ihop när det blåser storm. Här kan du läsa om vad du behöver göra för att skapa ett stabilt fundament. Att förlåta är inte samma sak som att glömma. Förhoppningsvis lär du dig något och blir klokare av det du har upplevt. Framför allt behöver du av det inträffade lära dig hur du skyddar dig själv från liknande händelser, och om situationen kräver det, ser till att det finns ett avstånd mellan dig och den du riskerar att skadas av.

Förut tänkte jag att konfrontation med den som skulle förlåtas var en förutsättning för förlåtelse. Men långt ifrån de flesta sammanhang är lämpliga för konfrontation. Konfrontation kan väcka obehag både hos dig och hos den du konfronterar, och fyller ingen funktion om det hela inte leder till något konstruktivt. Exempelvis kanske den som ska förlåtas förnekar omfattningen av det inträffade eller saknar förmåga att se saker ur ditt perspektiv, vilket kan leda till ett bemötande som riskerar att skada dig ytterligare. Förlåtelse får inte vara beroende av den andres empati, utveckling eller självinsikt, och förlåtelse är inte heller förenligt med hämnd, inte ens i formen av att få den som ska förlåtas att känna ånger, skam eller skuld. En konfrontation inom dig själv är nödvändig, men då förlåtelse handlar om en inre process är det inte väsentligt för förlåtelse att involvera den som ska förlåtas. 

Finna lycka ?>

Finna lycka

Fältexperimentet fortskrider i sävlig lunk, och idag tänkte jag beröra lyckostrategin i sig. 

Sonja Lyubomirsky belyser att tillämpningen av lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen handlar om att förankra sin närvaro i nuet. Det handlar om en balansgång mellan att helt uppslukas av aktiviteten som frambringar njutning, och att backa för mycket och istället för att njuta vara sysselsatt med att fråga sig själv om en njuter eller inte. Men även om njutning i sig är förknippad med närvaro i nuet, är det möjligt att vara närvarande i nuet och samtidigt njuta retroaktivt av minnen av sådant som har varit, eller genom att tänka på positiva händelser som ligger i framtiden och därmed njuta proaktivt. Vidare har studier visat av vi upplever högre grad av välbefinnande om vi är närvarande i nuet, oavsett vad vi i nuet håller på med. Detta gäller även om vi i nuet är sysselsatta med någon av de aktiviteter som vi inte uppskattar, t.ex. pendling.

De tekniker för njutning som hittills har visat sig fungera bäst för mig är löpning (genom vilken min närvaro bäst förankras i nuet), att uppleva natur (fungerar även inifrån t.ex. genom att beskåda en fantastisk kvällshimmel eller en gran utanför fönstret), eller estetiska upplevelser (t.ex. lyssna på musik). Vad gäller estetiska upplevelser så fungerar det enbart om jag tar in och upplever något som någon annan skapar. Utövar jag själv (t.ex. genom att spela fiol), så hamnar jag nästan oundvikligen i flow, vilket inte är samma sak som att njuta även om flow och njutning rimligtvis kan ses som parhästar. Den som är i flow uppslukas av aktiviteten, medan njutning handlar om en mer medveten känsla och tanke om att en har det bra. Kameran som jag hade för avsikt att använda som hjälpmedel i experimentet har tyvärr en tendens att försätta mig i flow. Vilket gör mig allt mer restriktiv vad gäller användandet i samband med aktiviteter kopplade till experimentet.   

Vårtecken ?>

Vårtecken

Som jag aldrig tröttnar på att förkunna vitt och brett så är det i naturen jag finner inspiration, själsro och en oas för återhämtning. Det är ensam i skogen som jag kan vänta in mig själv när vardagsstressen gjort att jag sprungit ifrån varandet i nuet, och det är ensam bland träden eller vid vattnet jag kan finna djupaste närvaro. En närvaro som inte sällan för med sig en obeskrivligt stark njutning.

För den som befinner sig i Sverige, dock inte för långt norrut, fylls tillvaron såhär års av sprudlande vår. Knoppar som brister, blomster som spirar ur jorden, nya lukter och läten som blåser nytt liv i atmosfären.

Jag är barnsligt förtjust i att leta efter vårtecken. Jag tror aldrig att jag kommer växa ifrån den glädjen. Självklart kunde jag inte låta bli att kombinera sökandet efter vårtecken med aktiviteten njuta av livets glädjeämnen. Och vet du det allra bästa med att leta efter vårtecken? Det spelar ingen roll var du bor, går du ut så är du garanterad vinst varje gång. Även om du befinner dig mitt i en stad. För våra städer är såhär års fulla av härligt liv, blommor och grönska.

En njutningsfull springtur ?>

En njutningsfull springtur

Inom ramen för ett fältexperiment avsätter jag dagligen tid till lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Du kan läsa mer om experimentet här.

Ju mer jag tänker på det, desto mer slående tycker jag att likheten mellan att njuta och att utöva mindfulness är. Båda aktiviteterna handlar om att uppmärksamma innevarande ögonblick bortom stress, oro och framtidsplaner, och de kräver fokusering samt förankring i nuet. I en studie som gjordes för ett antal år sedan bjöds försökspersoner på choklad. De försökspersoner som i lugn och ro kunde äta sin choklad och helt fokusera på upplevelsen rapporterade högre grad av njutning än de försökspersoner som samtidigt som de åt sin choklad var sysselsatta med en distraherande uppgift.

Härom dagen gav jag mig ut på en springtur. På min väg mötte jag gräsänder. De är så fina de små liven, så autentiska och närvarande i sig själva. Att se dem gör mig glad och varm i magen. Allt nytt liv som spirar ur marken, det återvändande ljuset och värmen fyller min kropp med energi och lycka. Att i farten sträcka handen mot ett träd och för en halv sekund känna trädets skrovliga stam mot fingertopparna. Det är skönt att känna sig frisk och stark, förnimma kroppens kraft i spurten. Löpning i sig är inte behagligt. Är det inte jobbigt ökar jag farten, för det ska kännas. Ansträngningen ökar min koncentration och förankrar min närvaro i nuet så att jag mera livaktigt kan ta in den omgivande naturen och släppa tankar på det som passerat eller det som komma ska. Med löpningen som ankare kan jag till fullo uppmärksamma och njuta av den spirande våren, friska luften och det vackra landskapet. En njutning som hör springturen till men som är av ett helt annat slag är den ofattbart sköna känslan när en är färdigsprungen. Efter att en fullständigt tagit ut sig kan en tack vare detta uppnå total avspänning i varenda muskel i kroppen. Så oöverträffligt skönt!

Tack för att du läste. Njut av våren! <3

Att inte låta rädslan navigera ?>

Att inte låta rädslan navigera

Egentligen tänkte jag skriva om hur jag en eftermiddag härom dagen med hjälp av löpning förankrat min närvaro i nuet. Om hur jag njöt av att se gräsänder som vankade fram, spirande vår och upplevelsen av att ha en frisk och stark kropp. Det får vänta.

Attacken i Stockholm har skakat om. Mina tankar går till de drabbade på Drottninggatan och till deras anhöriga. Det skapar eftertanke när det som absolut inte får hända kommer så nära inpå. En blir smärtsamt medveten både om hur skört livet är, och om människor i andra delar av världen som lever med det här hotet i betydligt högre utsträckning. En översköljs av tacksamhet övar sina nära och över att vara en levande människa. Och upplever oro över vad det här kan innebära för det jäsande främlingsföraktet i samhället, och risken för att nästa val mynnar ut i en ledning som uppnått sin position till följd av rädsla hos väljarna. Jag önskar så innerligt att mina oro är obefogad. Att den konstruerade skrevan mellan vi och dom inte fördjupas av det som hänt. Att de som flytt för sina liv från våld och skräckvälden inte förväxlas med, eller tvingas ner i samma båt som de attentatspersoner de flyende flytt från. Och att vi inte styrs av rädslans heuristik. När jag ser den kärlek och det engagemang som blossar upp i attentatets hjulspår spirar ett hopp om att det som förenar har större kraft än det som splittrar.

Ta hand om er och om varandra. Kärlek. <3