Browsed by
Författare: litenvittra

Att inte låta rädslan navigera ?>

Att inte låta rädslan navigera

Egentligen tänkte jag skriva om hur jag en eftermiddag härom dagen med hjälp av löpning förankrat min närvaro i nuet. Om hur jag njöt av att se gräsänder som vankade fram, spirande vår och upplevelsen av att ha en frisk och stark kropp. Det får vänta.

Attacken i Stockholm har skakat om. Mina tankar går till de drabbade på Drottninggatan och till deras anhöriga. Det skapar eftertanke när det som absolut inte får hända kommer så nära inpå. En blir smärtsamt medveten både om hur skört livet är, och om människor i andra delar av världen som lever med det här hotet i betydligt högre utsträckning. En översköljs av tacksamhet övar sina nära och över att vara en levande människa. Och upplever oro över vad det här kan innebära för det jäsande främlingsföraktet i samhället, och risken för att nästa val mynnar ut i en ledning som uppnått sin position till följd av rädsla hos väljarna. Jag önskar så innerligt att mina oro är obefogad. Att den konstruerade skrevan mellan vi och dom inte fördjupas av det som hänt. Att de som flytt för sina liv från våld och skräckvälden inte förväxlas med, eller tvingas ner i samma båt som de attentatspersoner de flyende flytt från. Och att vi inte styrs av rädslans heuristik. När jag ser den kärlek och det engagemang som blossar upp i attentatets hjulspår spirar ett hopp om att det som förenar har större kraft än det som splittrar.

Ta hand om er och om varandra. Kärlek. <3

Chokladen som alstrade eftertanke ?>

Chokladen som alstrade eftertanke

Innan jag påbörjade mitt fältexperiment, njuta av livets glädjeämnen (du kan läsa om upplägget här), så tänkte jag att det här enbart blir roligt och ansträngningslöst, behagligt och angenämt. Handlar ju ändå om att ta sig tid till att njuta, att prioritera det framför något annat. Samma dag som jag skulle utföra den första aktiviteten inom ramen för experimentet hade jag genomfört ett kognitivt maratonlopp som totalt tömt mig på allt vad energi heter. Jag var helt färdig och iddes göra i princip ingenting. När larmet som varje dag ska påminna mig om att ta mig tid till att njuta ljöd klockan 19:00 hade jag precis införskaffat choklad. Den hade jag för avsikt att glufsa i mig utan minsta betänklighet, för det tyckte jag sannerligen att jag var värd efter dagens strapats. Och när jag ändå höll på så skulle jag minsann se till att njuta av godbiten för fulla muggar.

Hur gick det då? Jo men chokladen gick åt. Men det här med att fokuserat kunna njuta av saligheten samtidigt som en är plågsamt övertrött och alla sinnesintryck upplevs som slöa knivar som skär i ens innanmäte, kom och hjälp mig vad svårt det är! Jag besvärades av pulserande huvudvärk, alla bilar som körde förbi, samt stressen över att ha tvättid samma kväll då jag egentligen hade behövt tillbringa resterande del av dygnet i vågrätt läge. Chokladen var det absolut inget fel på, den var precis lika god som choklad alltid brukar vara. Men njutningen fick inte min fulla uppmärksamhet, utan delade denna med en rad distraktioner. Att vara fri från lidande och obehag är knappast förenligt med att vara människa. Men tänker att du i ett givet ögonblick antingen påverkas eller inte av obehag och lidande.

Räknas det som njutning om du samtidigt som du tar in det trevliga också besväras av distraktioner som medför obehag? Eller bör njutning handla om fullständigt fokus? Hur tänker du?

Njuta av livets glädjeämnen ?>

Njuta av livets glädjeämnen

Att förnimma och uppskatta livets härlighet är ingen större konst när en under ledigheten fri som en fågel befinner sig med Oskar i stugan och har all världens tid till sitt förfogande. Det är inte heller svårt att under resan se och njuta av nyhetens behag. Det som däremot kan vara en utmaning är att ge sig tiden, och följaktligen möjligheten att uppskatta och njuta av de små tingen en har omkring sig i en stressig vardag. En vardag där en behöver vara effektiv för att hinna med alla göromål, och där nuet delar uppmärksamhetens arbetsbänk med det som ska göras i nästa steg, och näst nästa. Nu menar jag absolut inte att jag inte kan njuta i vardagen alls. Bara att jag i vardagen många gånger rusar förbi saker som jag om jag hade varit ledig definitivt stannat upp vid. Det är synd då vardagen också hör till livet. Och jag tror inte att uppskattandet av vardagens glädjeämnen behöver innebära att jag förlorar möjligheten att hinna med det jag ska. Saker tar ju ändå den tid de tar oavsett om jag njuter eller inte; cykelturen till skolan, att äta upp maten på tallriken, eller pendlingssträckan mellan väst och öst.

Hur fungerar det för dig att i vardagen uppfatta och uppskatta livets glädjeämnen?

Som jag nämnde i förra inlägget så har vi en skoluppgift där vi under fem veckors tid ska genomföra ett fältexperiment. Vi ska arbeta med en av de tolv lyckostrategierna som Sonja Lyubomirsky sammanställt, och sedan utvärdera huruvida dessa fem veckor medfört någon skillnad i vårt självupplevda välbefinnande. Jag har valt att utforska strategi nummer nio, Njuta av livets glädjeämnen. Särskilt har jag valt att rikta in mig på att uppfatta och njuta av det jag har omkring mig i vardagen här och nu, det som jag många gånger inte ägnar någon större uppmärksamhet. Tanken är alltså att jag inte ska ta mig till någon särskild plats eller göra upp en plan för någon speciell aktivitet med anledning av uppgiften. Utan helt enkelt fånga upp tillfällen till njutning på plats där jag är. Känns som en helt rimlig sysselsättning att ägna fem veckor åt! 🙂

När jag utför fältexperimentet kommer jag att implementera en rutin att varje dag fullständigt fokusera på minst en aktivitet som kan relateras till att njuta av livets glädjeämnen. Det kan naturligtvis ske av sig självt, men för att jag ska vara säker på att jag varje dag verkligen ägnar tid åt detta ska jag sätta ett larm klockan 19:00 med en påminnelse. Har jag klockan 19:00 inte utfört någon fokuserad njutningsaktivitet så ska jag aktivt planera och avsätta tid för detta samma kväll. Jag kommer att använda kameran som hjälpmedel. Allt går dock inte att fotografera, t.ex. en överjordisk smakupplevelse.

För att det ska vara möjligt att jämföra lyckonivå före och efter experimentet har jag nu innan jag satt igång med experimentet gjort testet the oxford happiness questionnaire. Vid tre olika tillfällen har jag gjort testet, och jag har räknat fram ett medelvärde för mina tre testresultat att utgå från. Jag kommer även efter att experimentet avslutats göra testet tre olika dagar och räkna ut ett medelvärde från dessa omgångars testresultat. Givetvis är jag medveten om att det är svårt att isolera experimentet från övriga aktiviteter i livet, och att eventuella skillnader i testresultat inte nödvändigtvis enbart behöver komma sig av aktiviteter kopplade till experimentet.

Här kan du om du vill genom person-activity fit diagnostic ta reda på vilken som är din starkaste lyckostrategi.

Återkoppling kommer! 🙂

Ta hand om dig tills nästa gång! <3

Lycka på schemat ?>

Lycka på schemat

Efter en period med tuffa teoretiska kurser och böcker tunga både vad gäller vikt och innehåll läser vi nu en kurs i positiv psykologi och lycka. En betydligt mera lättsam kurs, men absolut inte oseriös, och det vi lär oss grundar sig självklart på evidensbaserad forskning. Kurslitteraturen är sådan att jag lätt skulle kunna välja att läsa den som underhållande fritidsnöje. Känns vidare superroligt att vi inom ramen för kursen ska göra experiment på oss själva där vi praktiserar strategier för ökat välbefinnande som vi lärt oss om. Dessa strategier är givetvis baserade på forskning. När vi är klara med våra experiment ska vi utvärdera genom att ta tempen på vår självupplevda lyckonivå. Jag är hur pepp som helst på det här!

Du kanske funderar över varför vi läser den här typen av kurs på psykologprogrammet. För vår framtida yrkesverksamhet är väl ändå kopplad till psykopatologi? En inte helt orimlig undran då psykologisk forskning historiskt har fokuserat mycket på psykisk ohälsa. Slutet av senaste sekelskiftet medförde dock ett uppsving för forskning inom positiv psykologi. Och idag ser välfärdsforskningen subjektivt välbefinnande som en betydelsefull komponent. FN tillkännagav 2013 sin syn på strävan efter lycka som ett fundamentalt mänskligt mål, se FN:s generalförsamlings resolution 65/309 (Happiness: towards a holistic approach to development). Och OECD publicerade 2013 riktlinjer för mätning av subjektivt välbefinnande.

Ofta relaterar vi lycka till god levnadsstandard. Och det tycks finnas viss korrelation vad gäller ökad ekonomisk standard och ökad nivå av subjektivt välbefinnande hos individer som levt under extremt knappa förhållanden och fått det bättre. Men vid en viss ekonomisk standard (förvånansvärt låg) visar inte statistiken längre att fortsatt förbättrad ekonomisk levnadsstandard ensamt leder till fortsatt ökat välbefinnande. Så trots att vi sedan andra världskriget över tid fått det ekonomiskt bättre, så återspeglar inte statistiken ökat självupplevt välbefinnande.

Hur tänker du om lycka och vad som påverkar din lyckonivå?

Kurslitteraturen lär oss att arv påverkar vår självskattade lyckonivå till 50%. 10% påverkas av socioekonomiska faktorer som inkomst, social status, utbildning, var och hur vi bor o.s.v. Resterande 40% handlar om vad vi själva väljer att göra, om aktiviteter vi ägnar oss åt, beteenden, och tankar vi väljer att ha. 40%! Och oavsett var en har sin utgångspunkt så finns det i princip alltid förbättringspotential. Givetvis finns det extremt svåra fall av lidande, och jag vill med all respekt inte förringa tungt lidande jag själv inte har erfarenhet av. Budskapet är dock att 40% är dina och ingen annans. Dem har du möjlighet att påverka.

I nästa inlägg kommer jag att skriva om experimentet som jag ska utföra under fem veckors tid. Så om du fick mersmak, titta in igen vettja! 🙂

Tills nästa gång önskar jag dig all lycka! <3

Var försiktig med vad du drömmer om… ?>

Var försiktig med vad du drömmer om…

…för det kan komma att bli verklighet.

När jag trodde att jag haft så mycket medgång att det för stunden inte var möjligt med mera, då gick ytterligare en dröm i uppfyllelse. När reserver började kallas till psykologprogrammet erbjöds jag en plats.

Drömmen att läsa psykologprogrammet har funnits med mig många år. Jag har kämpat med högskoleprovet. Trots att mitt provresultat blivit bättre för varje provtillfälle speglades detta inte i min normerade poäng. Kraven för att få en viss normerad poäng blev tuffare för varje provomgång i en takt som jag inte kunde kompensera för. Någonstans så bestämde jag mig förra sommaren för att det fick vara nog. Jag hade utifrån min förmåga gjort det jag kunnat, de sista månaderna innan varje provtillfälle vid sidan av heltidsjobb lagt ner alla helger och kvällar på att förbereda mig, och vid provtillfället, presterat bra och gett en rättvis bild av min förmåga. Men så fick jag ett samtal med frågan om jag var intresserad av en plats på psykologprogrammet.

En dröm som går i uppfyllelse gör det inte alltid med lätthet. Utbildningen var rätt, det geografiska läget fel. På mindre än ett dygn skulle jag fatta beslut om att bryta upp ifrån mitt liv med jobb, bostadsrätt och sambo, och flytta till andra sidan Sverige. Kortsidan som tur var. Det är inte lätt att tänka rationellt när känslorna löper amok och du under tidspress ska fatta ett beslut som innebär en stor omställning. För mig var det omöjligt. Så jag fick tänka om, skapa ett mindre vägskäl så att beslutet blev mera hanterbart. Jag bestämde mig för att jag terminsvis skulle fatta beslut. Att bestämma mig för att gå psykologprogrammet en termin kändes rimligt. Det är ändå inte så många månader det handlar om. Det har varit mycket praktiskt att ordna med, och givetvis mycket pendlande både för mig och Oskar, vilket tagit sitt. Samtidigt har det stundtals varit mycket med studierna, och det är först nu det känns som att alla bitar vad gäller det praktiska börjar falla på plats.

Välj dina drömmar med omsorg. Någonstans finns det risk att du på något plan arbetar för att uppfylla dem. Och när du väljer dina drömmar väljer du även eventuella svårigheter som drömmarna för med sig.

Som den observante läsaren kanske redan noterat så är jag inne på min andra termin. Efter första terminen sa jag alltså ja till en andra termin. Jag har kvar lägenheten, och jag är tjänstledig från mitt tidigare arbete och har rätt och komma tillbaka. Men ju mer tid som förflyter, desto stabilare känns det att vara här.

Vad gäller fototävlingen så slutade jag på en fjärdeplats. Är fantastiskt nöjd, och vill rikta ett oändligt stort tack till alla er som röstade på bilden! Hela 699 stycken var ni, och jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på det. TACK! <3

Ha en fin kväll!