Browsed by
Kategori: Fältexperiment

Finna lycka ?>

Finna lycka

Fältexperimentet fortskrider i sävlig lunk, och idag tänkte jag beröra lyckostrategin i sig. 

Sonja Lyubomirsky belyser att tillämpningen av lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen handlar om att förankra sin närvaro i nuet. Det handlar om en balansgång mellan att helt uppslukas av aktiviteten som frambringar njutning, och att backa för mycket och istället för att njuta vara sysselsatt med att fråga sig själv om en njuter eller inte. Men även om njutning i sig är förknippad med närvaro i nuet, är det möjligt att vara närvarande i nuet och samtidigt njuta retroaktivt av minnen av sådant som har varit, eller genom att tänka på positiva händelser som ligger i framtiden och därmed njuta proaktivt. Vidare har studier visat av vi upplever högre grad av välbefinnande om vi är närvarande i nuet, oavsett vad vi i nuet håller på med. Detta gäller även om vi i nuet är sysselsatta med någon av de aktiviteter som vi inte uppskattar, t.ex. pendling.

De tekniker för njutning som hittills har visat sig fungera bäst för mig är löpning (genom vilken min närvaro bäst förankras i nuet), att uppleva natur (fungerar även inifrån t.ex. genom att beskåda en fantastisk kvällshimmel eller en gran utanför fönstret), eller estetiska upplevelser (t.ex. lyssna på musik). Vad gäller estetiska upplevelser så fungerar det enbart om jag tar in och upplever något som någon annan skapar. Utövar jag själv (t.ex. genom att spela fiol), så hamnar jag nästan oundvikligen i flow, vilket inte är samma sak som att njuta även om flow och njutning rimligtvis kan ses som parhästar. Den som är i flow uppslukas av aktiviteten, medan njutning handlar om en mer medveten känsla och tanke om att en har det bra. Kameran som jag hade för avsikt att använda som hjälpmedel i experimentet har tyvärr en tendens att försätta mig i flow. Vilket gör mig allt mer restriktiv vad gäller användandet i samband med aktiviteter kopplade till experimentet.   

Chokladen som alstrade eftertanke ?>

Chokladen som alstrade eftertanke

Innan jag påbörjade mitt fältexperiment, njuta av livets glädjeämnen (du kan läsa om upplägget här), så tänkte jag att det här enbart blir roligt och ansträngningslöst, behagligt och angenämt. Handlar ju ändå om att ta sig tid till att njuta, att prioritera det framför något annat. Samma dag som jag skulle utföra den första aktiviteten inom ramen för experimentet hade jag genomfört ett kognitivt maratonlopp som totalt tömt mig på allt vad energi heter. Jag var helt färdig och iddes göra i princip ingenting. När larmet som varje dag ska påminna mig om att ta mig tid till att njuta ljöd klockan 19:00 hade jag precis införskaffat choklad. Den hade jag för avsikt att glufsa i mig utan minsta betänklighet, för det tyckte jag sannerligen att jag var värd efter dagens strapats. Och när jag ändå höll på så skulle jag minsann se till att njuta av godbiten för fulla muggar.

Hur gick det då? Jo men chokladen gick åt. Men det här med att fokuserat kunna njuta av saligheten samtidigt som en är plågsamt övertrött och alla sinnesintryck upplevs som slöa knivar som skär i ens innanmäte, kom och hjälp mig vad svårt det är! Jag besvärades av pulserande huvudvärk, alla bilar som körde förbi, samt stressen över att ha tvättid samma kväll då jag egentligen hade behövt tillbringa resterande del av dygnet i vågrätt läge. Chokladen var det absolut inget fel på, den var precis lika god som choklad alltid brukar vara. Men njutningen fick inte min fulla uppmärksamhet, utan delade denna med en rad distraktioner. Att vara fri från lidande och obehag är knappast förenligt med att vara människa. Men tänker att du i ett givet ögonblick antingen påverkas eller inte av obehag och lidande.

Räknas det som njutning om du samtidigt som du tar in det trevliga också besväras av distraktioner som medför obehag? Eller bör njutning handla om fullständigt fokus? Hur tänker du?

Njuta av livets glädjeämnen ?>

Njuta av livets glädjeämnen

Att förnimma och uppskatta livets härlighet är ingen större konst när en under ledigheten fri som en fågel befinner sig med Oskar i stugan och har all världens tid till sitt förfogande. Det är inte heller svårt att under resan se och njuta av nyhetens behag. Det som däremot kan vara en utmaning är att ge sig tiden, och följaktligen möjligheten att uppskatta och njuta av de små tingen en har omkring sig i en stressig vardag. En vardag där en behöver vara effektiv för att hinna med alla göromål, och där nuet delar uppmärksamhetens arbetsbänk med det som ska göras i nästa steg, och näst nästa. Nu menar jag absolut inte att jag inte kan njuta i vardagen alls. Bara att jag i vardagen många gånger rusar förbi saker som jag om jag hade varit ledig definitivt stannat upp vid. Det är synd då vardagen också hör till livet. Och jag tror inte att uppskattandet av vardagens glädjeämnen behöver innebära att jag förlorar möjligheten att hinna med det jag ska. Saker tar ju ändå den tid de tar oavsett om jag njuter eller inte; cykelturen till skolan, att äta upp maten på tallriken, eller pendlingssträckan mellan väst och öst.

Hur fungerar det för dig att i vardagen uppfatta och uppskatta livets glädjeämnen?

Som jag nämnde i förra inlägget så har vi en skoluppgift där vi under fem veckors tid ska genomföra ett fältexperiment. Vi ska arbeta med en av de tolv lyckostrategierna som Sonja Lyubomirsky sammanställt, och sedan utvärdera huruvida dessa fem veckor medfört någon skillnad i vårt självupplevda välbefinnande. Jag har valt att utforska strategi nummer nio, Njuta av livets glädjeämnen. Särskilt har jag valt att rikta in mig på att uppfatta och njuta av det jag har omkring mig i vardagen här och nu, det som jag många gånger inte ägnar någon större uppmärksamhet. Tanken är alltså att jag inte ska ta mig till någon särskild plats eller göra upp en plan för någon speciell aktivitet med anledning av uppgiften. Utan helt enkelt fånga upp tillfällen till njutning på plats där jag är. Känns som en helt rimlig sysselsättning att ägna fem veckor åt! 🙂

När jag utför fältexperimentet kommer jag att implementera en rutin att varje dag fullständigt fokusera på minst en aktivitet som kan relateras till att njuta av livets glädjeämnen. Det kan naturligtvis ske av sig självt, men för att jag ska vara säker på att jag varje dag verkligen ägnar tid åt detta ska jag sätta ett larm klockan 19:00 med en påminnelse. Har jag klockan 19:00 inte utfört någon fokuserad njutningsaktivitet så ska jag aktivt planera och avsätta tid för detta samma kväll. Jag kommer att använda kameran som hjälpmedel. Allt går dock inte att fotografera, t.ex. en överjordisk smakupplevelse.

För att det ska vara möjligt att jämföra lyckonivå före och efter experimentet har jag nu innan jag satt igång med experimentet gjort testet the oxford happiness questionnaire. Vid tre olika tillfällen har jag gjort testet, och jag har räknat fram ett medelvärde för mina tre testresultat att utgå från. Jag kommer även efter att experimentet avslutats göra testet tre olika dagar och räkna ut ett medelvärde från dessa omgångars testresultat. Givetvis är jag medveten om att det är svårt att isolera experimentet från övriga aktiviteter i livet, och att eventuella skillnader i testresultat inte nödvändigtvis enbart behöver komma sig av aktiviteter kopplade till experimentet.

Här kan du om du vill genom person-activity fit diagnostic ta reda på vilken som är din starkaste lyckostrategi.

Återkoppling kommer! 🙂

Ta hand om dig tills nästa gång! <3

Lycka på schemat ?>

Lycka på schemat

Efter en period med tuffa teoretiska kurser och böcker tunga både vad gäller vikt och innehåll läser vi nu en kurs i positiv psykologi och lycka. En betydligt mera lättsam kurs, men absolut inte oseriös, och det vi lär oss grundar sig självklart på evidensbaserad forskning. Kurslitteraturen är sådan att jag lätt skulle kunna välja att läsa den som underhållande fritidsnöje. Känns vidare superroligt att vi inom ramen för kursen ska göra experiment på oss själva där vi praktiserar strategier för ökat välbefinnande som vi lärt oss om. Dessa strategier är givetvis baserade på forskning. När vi är klara med våra experiment ska vi utvärdera genom att ta tempen på vår självupplevda lyckonivå. Jag är hur pepp som helst på det här!

Du kanske funderar över varför vi läser den här typen av kurs på psykologprogrammet. För vår framtida yrkesverksamhet är väl ändå kopplad till psykopatologi? En inte helt orimlig undran då psykologisk forskning historiskt har fokuserat mycket på psykisk ohälsa. Slutet av senaste sekelskiftet medförde dock ett uppsving för forskning inom positiv psykologi. Och idag ser välfärdsforskningen subjektivt välbefinnande som en betydelsefull komponent. FN tillkännagav 2013 sin syn på strävan efter lycka som ett fundamentalt mänskligt mål, se FN:s generalförsamlings resolution 65/309 (Happiness: towards a holistic approach to development). Och OECD publicerade 2013 riktlinjer för mätning av subjektivt välbefinnande.

Ofta relaterar vi lycka till god levnadsstandard. Och det tycks finnas viss korrelation vad gäller ökad ekonomisk standard och ökad nivå av subjektivt välbefinnande hos individer som levt under extremt knappa förhållanden och fått det bättre. Men vid en viss ekonomisk standard (förvånansvärt låg) visar inte statistiken längre att fortsatt förbättrad ekonomisk levnadsstandard ensamt leder till fortsatt ökat välbefinnande. Så trots att vi sedan andra världskriget över tid fått det ekonomiskt bättre, så återspeglar inte statistiken ökat självupplevt välbefinnande.

Hur tänker du om lycka och vad som påverkar din lyckonivå?

Kurslitteraturen lär oss att arv påverkar vår självskattade lyckonivå till 50%. 10% påverkas av socioekonomiska faktorer som inkomst, social status, utbildning, var och hur vi bor o.s.v. Resterande 40% handlar om vad vi själva väljer att göra, om aktiviteter vi ägnar oss åt, beteenden, och tankar vi väljer att ha. 40%! Och oavsett var en har sin utgångspunkt så finns det i princip alltid förbättringspotential. Givetvis finns det extremt svåra fall av lidande, och jag vill med all respekt inte förringa tungt lidande jag själv inte har erfarenhet av. Budskapet är dock att 40% är dina och ingen annans. Dem har du möjlighet att påverka.

I nästa inlägg kommer jag att skriva om experimentet som jag ska utföra under fem veckors tid. Så om du fick mersmak, titta in igen vettja! 🙂

Tills nästa gång önskar jag dig all lycka! <3