Browsed by
Kategori: Mål

Njuta av livets glädjeämnen ?>

Njuta av livets glädjeämnen

Att förnimma och uppskatta livets härlighet är ingen större konst när en under ledigheten fri som en fågel befinner sig med Oskar i stugan och har all världens tid till sitt förfogande. Det är inte heller svårt att under resan se och njuta av nyhetens behag. Det som däremot kan vara en utmaning är att ge sig tiden, och följaktligen möjligheten att uppskatta och njuta av de små tingen en har omkring sig i en stressig vardag. En vardag där en behöver vara effektiv för att hinna med alla göromål, och där nuet delar uppmärksamhetens arbetsbänk med det som ska göras i nästa steg, och näst nästa. Nu menar jag absolut inte att jag inte kan njuta i vardagen alls. Bara att jag i vardagen många gånger rusar förbi saker som jag om jag hade varit ledig definitivt stannat upp vid. Det är synd då vardagen också hör till livet. Och jag tror inte att uppskattandet av vardagens glädjeämnen behöver innebära att jag förlorar möjligheten att hinna med det jag ska. Saker tar ju ändå den tid de tar oavsett om jag njuter eller inte; cykelturen till skolan, att äta upp maten på tallriken, eller pendlingssträckan mellan väst och öst.

Hur fungerar det för dig att i vardagen uppfatta och uppskatta livets glädjeämnen?

Som jag nämnde i förra inlägget så har vi en skoluppgift där vi under fem veckors tid ska genomföra ett fältexperiment. Vi ska arbeta med en av de tolv lyckostrategierna som Sonja Lyubomirsky sammanställt, och sedan utvärdera huruvida dessa fem veckor medfört någon skillnad i vårt självupplevda välbefinnande. Jag har valt att utforska strategi nummer nio, Njuta av livets glädjeämnen. Särskilt har jag valt att rikta in mig på att uppfatta och njuta av det jag har omkring mig i vardagen här och nu, det som jag många gånger inte ägnar någon större uppmärksamhet. Tanken är alltså att jag inte ska ta mig till någon särskild plats eller göra upp en plan för någon speciell aktivitet med anledning av uppgiften. Utan helt enkelt fånga upp tillfällen till njutning på plats där jag är. Känns som en helt rimlig sysselsättning att ägna fem veckor åt! 🙂

När jag utför fältexperimentet kommer jag att implementera en rutin att varje dag fullständigt fokusera på minst en aktivitet som kan relateras till att njuta av livets glädjeämnen. Det kan naturligtvis ske av sig självt, men för att jag ska vara säker på att jag varje dag verkligen ägnar tid åt detta ska jag sätta ett larm klockan 19:00 med en påminnelse. Har jag klockan 19:00 inte utfört någon fokuserad njutningsaktivitet så ska jag aktivt planera och avsätta tid för detta samma kväll. Jag kommer att använda kameran som hjälpmedel. Allt går dock inte att fotografera, t.ex. en överjordisk smakupplevelse.

För att det ska vara möjligt att jämföra lyckonivå före och efter experimentet har jag nu innan jag satt igång med experimentet gjort testet the oxford happiness questionnaire. Vid tre olika tillfällen har jag gjort testet, och jag har räknat fram ett medelvärde för mina tre testresultat att utgå från. Jag kommer även efter att experimentet avslutats göra testet tre olika dagar och räkna ut ett medelvärde från dessa omgångars testresultat. Givetvis är jag medveten om att det är svårt att isolera experimentet från övriga aktiviteter i livet, och att eventuella skillnader i testresultat inte nödvändigtvis enbart behöver komma sig av aktiviteter kopplade till experimentet.

Här kan du om du vill genom person-activity fit diagnostic ta reda på vilken som är din starkaste lyckostrategi.

Återkoppling kommer! 🙂

Ta hand om dig tills nästa gång! <3

Var försiktig med vad du drömmer om… ?>

Var försiktig med vad du drömmer om…

…för det kan komma att bli verklighet.

När jag trodde att jag haft så mycket medgång att det för stunden inte var möjligt med mera, då gick ytterligare en dröm i uppfyllelse. När reserver började kallas till psykologprogrammet erbjöds jag en plats.

Drömmen att läsa psykologprogrammet har funnits med mig många år. Jag har kämpat med högskoleprovet. Trots att mitt provresultat blivit bättre för varje provtillfälle speglades detta inte i min normerade poäng. Kraven för att få en viss normerad poäng blev tuffare för varje provomgång i en takt som jag inte kunde kompensera för. Någonstans så bestämde jag mig förra sommaren för att det fick vara nog. Jag hade utifrån min förmåga gjort det jag kunnat, de sista månaderna innan varje provtillfälle vid sidan av heltidsjobb lagt ner alla helger och kvällar på att förbereda mig, och vid provtillfället, presterat bra och gett en rättvis bild av min förmåga. Men så fick jag ett samtal med frågan om jag var intresserad av en plats på psykologprogrammet.

En dröm som går i uppfyllelse gör det inte alltid med lätthet. Utbildningen var rätt, det geografiska läget fel. På mindre än ett dygn skulle jag fatta beslut om att bryta upp ifrån mitt liv med jobb, bostadsrätt och sambo, och flytta till andra sidan Sverige. Kortsidan som tur var. Det är inte lätt att tänka rationellt när känslorna löper amok och du under tidspress ska fatta ett beslut som innebär en stor omställning. För mig var det omöjligt. Så jag fick tänka om, skapa ett mindre vägskäl så att beslutet blev mera hanterbart. Jag bestämde mig för att jag terminsvis skulle fatta beslut. Att bestämma mig för att gå psykologprogrammet en termin kändes rimligt. Det är ändå inte så många månader det handlar om. Det har varit mycket praktiskt att ordna med, och givetvis mycket pendlande både för mig och Oskar, vilket tagit sitt. Samtidigt har det stundtals varit mycket med studierna, och det är först nu det känns som att alla bitar vad gäller det praktiska börjar falla på plats.

Välj dina drömmar med omsorg. Någonstans finns det risk att du på något plan arbetar för att uppfylla dem. Och när du väljer dina drömmar väljer du även eventuella svårigheter som drömmarna för med sig.

Som den observante läsaren kanske redan noterat så är jag inne på min andra termin. Efter första terminen sa jag alltså ja till en andra termin. Jag har kvar lägenheten, och jag är tjänstledig från mitt tidigare arbete och har rätt och komma tillbaka. Men ju mer tid som förflyter, desto stabilare känns det att vara här.

Vad gäller fototävlingen så slutade jag på en fjärdeplats. Är fantastiskt nöjd, och vill rikta ett oändligt stort tack till alla er som röstade på bilden! Hela 699 stycken var ni, och jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på det. TACK! <3

Ha en fin kväll!

Inre läkeprocess – en snabbguide ?>

Inre läkeprocess – en snabbguide

Tänk dig att du helt oprovocerat blir överfallen av en knivbeväpnad galning. Galningen vållar dig allvarliga skador, och efter attacken exponeras ditt innanmäte för världen. I samma veva  hoppar din coach i personlig utveckling fram från ingenstans och föreslår att ni genast sätter igång att ägna er åt diverse utvecklande och kreativa aktiviteter. I ett sådant läge kommer du troligen inte vilja prioritera din coachs förslag. Förmodligen är du bra mycket mera angelägen om att en läkare tar itu med dina skador. Inte för att du tycker det är roligare att åka till doktorn, utan för att du vet att innan dina skador tagits omhand så går det inte att ägna sig åt någon som helst kreativ eller målfokuserande verksamhet.

Den som påbörjar ett aktivt arbete med sin personliga utveckling förväntar sig många gånger att när kontakt upprättats med ens inre själv, då ska en talang och passion uppdagas, vilken leder en raka vägen till sjunde himlen vad gäller lycka och framgång. Givetvis kan det bli så, men det är bra mycket vanligare att en i första hand hamnar öga mot öga med obearbetade trauman och djupgående destruktiva beteendemönster. Och då kan du själv räkna ut hur framgångsrika ens projekt i självförverkligande blir om en inte först och främst fokusera på den själsliga läkarvården.

Alla bär vi med oss mer eller mindre omfattande emotionella skador, det hör livet till. Och för den som haft förmånen att växa upp i, och lever i en emotionellt trygg miljö påbörjas läkeprocessen så snart skadan inträffat. För oss andra tar det längre tid innan vår läkeprocess kan komma igång. Vi blev skadade i en miljö där det inte fanns något tryggt utrymme för oss att  återhämta oss i, och inte heller fanns det någon medmänniska som var kapabel att ge oss första hjälpen. Så vi sydde själva ihop såret, gömde skadan inom oss och stretade på genom livet med mer eller mindre påtagliga komplikationer. Med dålig hjälp från vår emotionella GPS-navigator som på grund av skadan slutat fungera adekvat. En trasig GPS-navigator kan göra en minst sagt vilsen, att en inte hittar till sina inre önskningar samt att en missar möjligheter som skulle passat en perfekt. Och går det riktigt illa kan det innebära att en kapitulerar totalt, med följden att en låter den emotionella skadan gå ut över andra genom exempelvis bitterhet, missbruk eller antisocialt beteende.

För den som vill läka sina inre skador och på så sätt frigöra energi är vägen till läkning relativt enkel att förstå. Obs! Stegen i läkeprocessen är förvisso okomplicerade att förstå, men samtidigt kan själva processen upplevas som skrämmande och göra vansinnigt ont under tiden den pågår. Följande steg hör till läkeprocessen:

  1. Identifiera skadan. Du behöver noga undersöka vad som finns i minnets gömmor samt studera dina trauman under lupp.
  2. Rengör såret. För att det ska vara möjligt behöver du hitta minst en allierad, en medkännande och empatisk människa som du tryggt och utan omskrivningar kan berätta för vad du varit med om. Syftet är att personen ska hjälpa dig att känna dig förstådd, bekräftad och accepterad med din skada. Var noggrann i ditt val av allierad så du inte riskerar att tappa energi eller förvärra skadan. Du ska absolut inte välja den person som åsamkat dig skadan som allierad! En rekommendation är att du istället vänder dig till en psykoterapeut. När du bearbetat dina svåraste trauman och gått igenom läkeprocessen tillräckligt många gånger kommer du sakta men säkert att bli allt mer stabil i din förmåga att själv läka dina egna emotionella skador utan hjälp av andra. Men för att komma dit behöver du till en början tillsammans med din allierade beskriva vad som verkligen hände, beskriva dina känslor då du fick skadan, samt vara närvarande i de känslor som skadan väcker hos dig idag. Torra redogörelser som skulle platsa i ett protokoll gills inte.
  3. Sy ihop såret. Detta steg inträffar när din allierade ger dig ett medkännande gensvar och du har förmåga att ta emot personens empati. Bekräftelsen på att du lyckats med detta steg är att du kan se på dig själv och det som inträffat med samma empati som din allierade.
  4. Vila. När såret är rengjort och igensytt behöver du låta det hela vila. Tiden, vilken gör obehandlade skador värre, läker rengjorda och behandlade skador förvånansvärt fort.

Det är möjligt att du behöver upprepa proceduren några gånger, allt beroende på hur ofta du blivit skadad, samt hur djup och omfattande skadan är. Undvik att berätta om skadan för alla. Dels är inte alla människor i världen lämpliga bundsförvanter. Dels har din läkningsprocess redan påbörjats när du berättat din historia och blivit hörd ett par gånger. När intensiteten sedan avtar är det dags att lämna det hela bakom sig.