Browsed by
Kategori: Mammaliv

Samsovning ?>

Samsovning

När en får barn är det tydligen fritt fram för alla som vill att oombedda komma med mer eller mindre funktionella/vettiga/aktuella/rimliga råd och åsikter kopplade till barnavård. Jag är inte den som inte kan ta emot feedback och råd. Tvärtom är jag tacksam för allt konstruktivt stöd jag kan få vad gäller allt från bilkörning till träning, och jag ber ofta om råd från den jag tror är mer erfaren än mig. Det som blir fel är när jag får malplacerade råd från någon som saknar ödmjukhet inför att jag känner mitt barn bäst och vet vad som fungerar och inte. Någon som trycker på om sina åsikter, som tror att det hen kommer med fungerar för alla barn, som insisterar på att hen har rätt, och som inte lämnar utrymme för min kunskap om mitt barns fungerande. Mitt barn som jag umgås med varje dag och natt. Andra småbarnsföräldrar är knappast de som gör sig skyldiga till övertramp.

Samsovning med spädbarn är något jag upplever att många ställer sig undrande till, oombedda kommer med råd om och gärna pekar på ”riskerna” med. Socialstyrelsens rekommendationer att låta spädbarn sova i egen säng för att undvika plötslig spädbarnsdöd (SIDS) lyfts ofta. Min grundvärdering är att alla familjer, vad det än gäller och så länge ingen kommer till skada, ska göra det som fungerar bäst för dem.

Vår dotter somnar inte själv utan kroppskontakt. Som nyblivna föräldrar ville vi göra ”rätt” och försökte lösa det genom att när vår dotter somnat hos oss, lägga henne i hennes säng. Hon sov några timmar innan hon vaknade, ledsen och rädd, och det var svårt att få henne att somna om. En kan ju själv föreställa sig hur det skulle upplevas att tryggt somna på ett ställe med sina närmaste, men vakna ensam och övergiven någon helt annanstans. Det enda som fungerar för vår familj är att låta vår dotter sova i vår säng där hon känner sig trygg.

Jag började fundera över de här välmenande (men likväl inte efterfrågade) råden och åsikterna om att det skulle vara skadligt att låta vår dotter sova i vår säng. Det finns ju trots allt en anledning till att vår dotter signalerar att hon inte vill sova ensam. Ur ett evolutionärt perspektiv är det knappast av överlevnadsvärde att som spädbarn utan möjlighet att försvara sig ligga ensam i mörkret på savannen när en är ett lättfångat byte för rovdjur. Femminutersmetoden och liknande otidsenliga tortyrtekniker må fungera ypperligt vad gäller utsläckning av barns signaler och rop på hjälp. Men för mig är det viktigare att mitt barn känner sig trygg i att någon finns där när hon behöver och litar på att hennes behov tillgodoses, än att vi följer någon slags norm för hur vi ska sova i vårt samhälle.

I kollektivistiska samhällen samsover föräldrar med sina barn, och ungefär 90% av världens befolkning ser samsovning med barn som normalt. Det är i vissa individualistiska samhällena där självständighet betonas som barnet förväntas sova själv. Någonstans kommer ändå naturen och våra djupliggande behov ikapp oss, och vuxna som får välja själva föredrar oftast att sova tillsammans. Autonomi och självständighet i all ära, men evolutionärt är det förmågan att leva, jaga/samla och sova i grupp som varit fördelaktig för oss. Evolutionen behöver längre tid för anpassning än vad det tar för nya samhällsideal att växa fram. Vidare är SIDS ovanligare i asiatiska länder än hos oss, länder som Kambodja, Kina och Vietnam där föräldrar samsover med sina barn.

Förekomsten av SIDS i Sverige har minskat sedan 90-talet. Av 10 000 levande födda barn dog 1990 tolv barn i SIDS, jämfört med två av 10 000 levande födda år 2012. Fram till 90-talet rekommenderades föräldrar låta sina spädbarn sova på mage. Forskning i början av 90-talet visade samband mellan att spädbarn sov på mage och SIDS. Rekommendationerna till föräldrar ändrades, barnen skulle nu sova på rygg, och frekvensen av barn som dog i SIDS gick ner. Även rökning har pekats ut som en riskfaktor för SIDS, och sedan 90-talet har andelen rökare blivit färre i Sverige.

Det finns forskning som visar att samsovning med spädbarn medför en liten ökad risk för SIDS. Vi behöver hålla i minnet att SIDS fortfarande är mycket ovanligt även hos barn som exponeras för flera riksfaktorer. Något annat vi ska tänka på är att när samsovning sker på grund av trångboddhet och där barnet inte har sin egna plats, exempelvis hos en mamma med mycket låg socioekonomisk status, då är många gånger även andra riskfaktorer närvarande som destruktivt leverne, alkoholmissbruk eller illegala droger. Samma studie visar att risken för SIDS ökar ungefär lika mycket (eller lite) vid samsovning som om familjen flyttar med sitt spädbarn. Ingen som kommit med välmenande råd till oss har sagt något om att vi inte får åka runt eller flytta. Något som ökar risken för SIDS mera än samsovning är en arbetslös partner, där risken fördubblas. Och om mamman har fyra barn eller fler ökar risken för SIDS tio gånger. Socialstyrelsen borde kanske i rekommendationerna kopplade till SIDS avråda familjer med spädbarn från att flytta. Framförallt kanske Socialstyrelsen borde avråda mammor från att leva tillsammans med arbetslösa partners, eller att skaffa fyra eller fler barn.

Amning skyddar mot SIDS då ammande barn bättre står emot infektioner som är en riskfaktor för SIDS. Samsovning underlättar amning, och barn som samsover med sin mamma ammar både oftare, och tre gånger så länge som barn vilka sover själva. Barn och föräldrar som samsover har mindre djupsömn, och de vaknar fler gånger under natten än barn och föräldrar som sover var för sig. Mindre djupsömn och många uppvaknanden skyddar mot SIDS.

Någon sa att om vi inte lär vår dotter att sova i egen säng nu så kommer hon att bli klängig och osjälvständig, och hon kommer fortsätta att sova med oss när hon är äldre. Forskning visar emellertid att barn som samsover gråter mindre än barn som sover själva. Det finns många anledningar till att ett barn inte gråter mycket. Ett antagande jag tycker är rimligt i sammanhanget är att ett barn som får sova nära de människor barnet knytit an till känner sig trygg. Vidare visar forskning att barn som samsover med sina föräldrar blir mer självständiga och anpassade till livet än barn vilka sover själva, samt att barns samsovning med förälder är en skyddande faktor mot utveckling av ångest och depression.

Trots Socialstyrelsens rekommendationer är det alltså rimligt att inte vara så kategorisk vad gäller samsovning. Framför allt är det rimligt att inte oombedd komma med rekommendationer som bygger på gammal kunskap när det finns forskning som kullkastar det en tror på. Och kanske är det rimligt att ha som princip att vara ödmjuk och låta folk göra det som fungerar för dem.