Browsed by
Kategori: Natur

Vårtecken ?>

Vårtecken

Som jag aldrig tröttnar på att förkunna vitt och brett så är det i naturen jag finner inspiration, själsro och en oas för återhämtning. Det är ensam i skogen som jag kan vänta in mig själv när vardagsstressen gjort att jag sprungit ifrån varandet i nuet, och det är ensam bland träden eller vid vattnet jag kan finna djupaste närvaro. En närvaro som inte sällan för med sig en obeskrivligt stark njutning.

För den som befinner sig i Sverige, dock inte för långt norrut, fylls tillvaron såhär års av sprudlande vår. Knoppar som brister, blomster som spirar ur jorden, nya lukter och läten som blåser nytt liv i atmosfären.

Jag är barnsligt förtjust i att leta efter vårtecken. Jag tror aldrig att jag kommer växa ifrån den glädjen. Självklart kunde jag inte låta bli att kombinera sökandet efter vårtecken med aktiviteten njuta av livets glädjeämnen. Och vet du det allra bästa med att leta efter vårtecken? Det spelar ingen roll var du bor, går du ut så är du garanterad vinst varje gång. Även om du befinner dig mitt i en stad. För våra städer är såhär års fulla av härligt liv, blommor och grönska.

En njutningsfull springtur ?>

En njutningsfull springtur

Inom ramen för ett fältexperiment avsätter jag dagligen tid till lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Du kan läsa mer om experimentet här.

Ju mer jag tänker på det, desto mer slående tycker jag att likheten mellan att njuta och att utöva mindfulness är. Båda aktiviteterna handlar om att uppmärksamma innevarande ögonblick bortom stress, oro och framtidsplaner, och de kräver fokusering samt förankring i nuet. I en studie som gjordes för ett antal år sedan bjöds försökspersoner på choklad. De försökspersoner som i lugn och ro kunde äta sin choklad och helt fokusera på upplevelsen rapporterade högre grad av njutning än de försökspersoner som samtidigt som de åt sin choklad var sysselsatta med en distraherande uppgift.

Härom dagen gav jag mig ut på en springtur. På min väg mötte jag gräsänder. De är så fina de små liven, så autentiska och närvarande i sig själva. Att se dem gör mig glad och varm i magen. Allt nytt liv som spirar ur marken, det återvändande ljuset och värmen fyller min kropp med energi och lycka. Att i farten sträcka handen mot ett träd och för en halv sekund känna trädets skrovliga stam mot fingertopparna. Det är skönt att känna sig frisk och stark, förnimma kroppens kraft i spurten. Löpning i sig är inte behagligt. Är det inte jobbigt ökar jag farten, för det ska kännas. Ansträngningen ökar min koncentration och förankrar min närvaro i nuet så att jag mera livaktigt kan ta in den omgivande naturen och släppa tankar på det som passerat eller det som komma ska. Med löpningen som ankare kan jag till fullo uppmärksamma och njuta av den spirande våren, friska luften och det vackra landskapet. En njutning som hör springturen till men som är av ett helt annat slag är den ofattbart sköna känslan när en är färdigsprungen. Efter att en fullständigt tagit ut sig kan en tack vare detta uppnå total avspänning i varenda muskel i kroppen. Så oöverträffligt skönt!

Tack för att du läste. Njut av våren! <3

Kameradrömmen som gick i uppfyllelse ?>

Kameradrömmen som gick i uppfyllelse

I början av juli blev jag efter många månaders trånande äntligen med systemkamera. Kameran hjälpte mig att se på allt omkring mig, allt som jag sett så många gånger förr, med helt nya ögon. Taket var nått med kompaktkameran jag använde innan, men systemkameran gav mig äntligen möjlighet att fortsätta växa. Och jag har lärt mig så mycket om fotograferingens hantverk denna sommar. Det är nästan lite så att jag en vecka efter att en bild är tagen inte längre tycker att bilden bra nog visar min förmåga. Vilket torde vara ett tecken på utveckling. Det lär sannerligen bli en utmaning att välja ut bilder till den sista delen av min Sydamerikaföljetong. Bilderna togs ändå med kompaktkamera för sju månader sedan.

DSC03090-1

Ännu en gång vill jag vädja till er läsare om hjälp. Min bild som jag tog vid mitt smultronställe och paradis på jorden i sommar har gått vidare i Vi-skogens tävling Årets trädbild. Bara att bilden bland 600 andra har valts ut av juryn känns stort. Och det skulle betyda så obeskrivlig mycket om bilden från mitt smultronställe fick vinna tävlingen! Om du håller på mig och min bild och vill ge ditt stöd, snälla ge mig din röst!

DSC02132-1

Du kan rösta genom att ”gilla” min bild på Vi-skogens Facebook här.

Du kan även rösta genom att ”gilla” min bild på Vi-skogens Instagram, alternativt genom att mejla Vi-skogen på: bastatradbilden@viskogen.se I mejlet skriver du att du röstar på bild nummer 8 (det är numret på min bild), samt vad du heter.

Obs! Rösterna räknas endast om de hamnar på Vi-skogens Facebook eller Instagram, alternativt om de kommer in via mejl. Du kan alltså inte rösta genom att ”gilla” bilden på min Facebook eller min Instagram. Var därför noga med att du ”gillar” på rätt ställe.

Möjligheten att rösta är öppen fram till den 31 augusti klockan 10:00.

Jag blir oändligt tacksam för allt stöd! <3

Naturupplevelser och trädfotografering ?>

Naturupplevelser och trädfotografering

Det har länge varit tyst på bloggen. När Oskar fick semester i mitten av juli packade vi bilen och for ut till stugan. Där mer eller mindre upphörde mitt liv på internet. Istället tillbringade jag större delen av dygnets timmar i skogen. Otroligt rogivande och stärkande, särskilt när jag får vara ensam med träden och mossan, kvällshimlen, fåglarnas sång och sjön. Det är obeskrivligt läkande, och min själ känner sig verkligen hemma.

DSC02857-17-3

I naturen är det som att den eviga pratmaskinen i mitt huvudet saktar ner för att tillslut nästan tystna, och som att varje fiber i min kropp fylls av lugn och en överväldigande lycka över att få finnas till. Nattliga utflykter i skogen eller till sjön är särskilt rogivande och ger en särdeles stark påfyllning av energi.

Ni kanske minns att jag i början av juli införskaffade en kamera med utbytbara objektiv? Denna kamera har följt med mig i princip överallt. Då jag lyckats samla på mig en gigantisk mängd bilder, inte minst på träd, provade jag lyckan genom att skicka in bidrag till Vi-skogens fototävling Årets trädbild. 600 bidrag skickades in till tävlingen, och till min stora lycka var min bild en av de tio bilder som togs ut till final. Det fullkomligen bubblar i mig! Bilden är tagen vid mitt smultronställe och paradis på jorden, vilket gör att den berör mig bra mycket djupare än enbart stoltheten över en vacker bild skulle göra. Det skulle betyda så obeskrivlig mycket om jag fick vinna med just den bilden!

DSC02132-1

Om du håller på mig och min bild och vill ge ditt stöd, snälla ge mig din röst! Du kan rösta genom att gilla min bild på Vi-skogens Facebook, Vi-skogens Instagram, eller genom att mejla Vi-skogen på: bastatradbilden@viskogen.se I mejlet skriver du att du röstar på bild nummer 8 (det är numret på min bild), samt vad du heter. Obs! Tänk på att rösta på Vi-skogens Facebook-sida eller Vi-skogens Instagram (och inte på min Facebook eller Instagram). Möjligheten att rösta är öppen fram till tisdagen den 31 augusti klockan 10:00.

Närmare information om hur du röstar hittar du på:http://www.viskogen.se/…/rosta-pa-sveriges-basta-tradbild-3/

Varje röst gör mig oerhört tacksam!

Stort tack på förhand! <3

Kramar och kärlek!

 

Peru – Bolivia – Chile del 6 ?>

Peru – Bolivia – Chile del 6

Se gärna del 1, del 2, del 3, del 4 samt del 5.

Vi tog farväl av vår bolivianske chaufför, gick genom det bolivianska gränskontoret, och klev därefter på den chilenska bussen. I Chile är det säkerhetsbälten som gäller vid bussfärder, något vi knappast haft möjlighet till tidigare under resan. Snart övergick det väglösa området i bred asfalterad väg. Hela vägen till det chilenska gränskontoret var en enda lång nerförsbacke.

Enligt vår reseledare Alim var chilenare misstänksamma mot peruaner (Alim är peruan). Och Alim hade trots att han i jobbet flera gånger passerat det chilenska gränskontoret, papper som visade att han var anställd hos G Adventures samt id-handlingar blivit misstrodd och till och med fått tillbringa natten i arrest. Så för att undvika gränspersonalens uppmärksamhet bad Alim oss att inte tilltala honom vid gränskontoret. Och om det skulle vara så att Alim inte kom igenom kontrollen så fick vi instruktioner om att ändå kliva på bussen som skulle släppa av oss vid hotellet. Så skulle Alim ansluta så snart han kunde. Förstå vilka VIP-privilegier våra västeuropeiska pass ger oss. Och hur svårt människor från många andra länder har att röra sig över landgränser.

Den här gången gick det bra att komma över gränsen, även för Alim, och vi rullade strax in i San Pedro de Atacama.

IMG_3800

Från ett område helt avskilt från civilisationen slängdes vi in i ett surfarsamhälle. Hela staden var uppbyggd runt surfing, lite bisarr känsla när det inte fanns något hav i närheten. Det var sandsurfing entusiasterna höll på med, och på gatorna gick det omkring hippies med dreadlocks. I gathörnen spelade folk afrikanska trummor och dansade afrikansk dans. Det var väldans skönt att komma fram till hotellet och äntligen efter några dagar i öknen kunna duscha igen.

Andra dagen i San Pedro de Atacama gjorde vi en utflykt till Måndalen.

SAM_1384

SAM_1392

SAM_1420

IMG_1373
Foto: Oskar

Vi fick uppleva en underbar solnedgång som färgade stenformationerna i härliga nyanser.

SAM_1433

SAM_1435

IMG_1414
Foto: Oskar

Tidigt dagen efter rullade vi till flygplatsen för att hoppa på flyget till Santiago. Chile är ett avlångt land så flygresan tog sin tid.

Santiago känns väldigt mycket som en europeisk huvudstad, och trots Chiles brutala historia, som att befolkningen i högre grad än peruanerna och bolivianerna bär på ett socialt arv som ligger närmare vårat. Efter att vi checkat in på hotellet tog Alim med oss på en promenad där han visade Chiles centrala delar. Vädret var perfekt för en guidad promenad, mulet och varken för varmt eller för kallt. Vi avslutade kvällen med himmelskt god restaurangmiddag i Santiagos bohemiska kvarter.

Dagen därpå stod det vinprovningsutflykt på gruppens schema. Oskar och jag var inte intresserade, så vi tog det istället lugnt och strosade längs Santiagos centrala delar. Med bergbana tog vi oss upp till Santuario de la Inmaculada Concepcion, jungfru Mariastatyn som vakar över Santiago.

SAM_1465

Utsikten över Santiago var trots visst dis helt fantastisk.

IMG_3867
Foto: Oskar

SAM_1467

Sista biten upp till Mariastatyn var en Golgatavandring.

SAM_1463

På kvällen var det avslutningsmiddag med gruppen. Gruppresan var slut, och dagen efter skulle Oskar och jag bege oss ut på egna äventyr.