Browsed by
Kategori: Om livet

Samsovning ?>

Samsovning

När en får barn är det tydligen fritt fram för alla som vill att oombedda komma med mer eller mindre funktionella/vettiga/aktuella/rimliga råd och åsikter kopplade till barnavård. Jag är inte den som inte kan ta emot feedback och råd. Tvärtom är jag tacksam för allt konstruktivt stöd jag kan få vad gäller allt från bilkörning till träning, och jag ber ofta om råd från den jag tror är mer erfaren än mig. Det som blir fel är när jag får malplacerade råd från någon som saknar ödmjukhet inför att jag känner mitt barn bäst och vet vad som fungerar och inte. Någon som trycker på om sina åsikter, som tror att det hen kommer med fungerar för alla barn, som insisterar på att hen har rätt, och som inte lämnar utrymme för min kunskap om mitt barns fungerande. Mitt barn som jag umgås med varje dag och natt. Andra småbarnsföräldrar är knappast de som gör sig skyldiga till övertramp.

Samsovning med spädbarn är något jag upplever att många ställer sig undrande till, oombedda kommer med råd om och gärna pekar på ”riskerna” med. Socialstyrelsens rekommendationer att låta spädbarn sova i egen säng för att undvika plötslig spädbarnsdöd (SIDS) lyfts ofta. Min grundvärdering är att alla familjer, vad det än gäller och så länge ingen kommer till skada, ska göra det som fungerar bäst för dem.

Vår dotter somnar inte själv utan kroppskontakt. Som nyblivna föräldrar ville vi göra ”rätt” och försökte lösa det genom att när vår dotter somnat hos oss, lägga henne i hennes säng. Hon sov några timmar innan hon vaknade, ledsen och rädd, och det var svårt att få henne att somna om. En kan ju själv föreställa sig hur det skulle upplevas att tryggt somna på ett ställe med sina närmaste, men vakna ensam och övergiven någon helt annanstans. Det enda som fungerar för vår familj är att låta vår dotter sova i vår säng där hon känner sig trygg.

Jag började fundera över de här välmenande (men likväl inte efterfrågade) råden och åsikterna om att det skulle vara skadligt att låta vår dotter sova i vår säng. Det finns ju trots allt en anledning till att vår dotter signalerar att hon inte vill sova ensam. Ur ett evolutionärt perspektiv är det knappast av överlevnadsvärde att som spädbarn utan möjlighet att försvara sig ligga ensam i mörkret på savannen när en är ett lättfångat byte för rovdjur. Femminutersmetoden och liknande otidsenliga tortyrtekniker må fungera ypperligt vad gäller utsläckning av barns signaler och rop på hjälp. Men för mig är det viktigare att mitt barn känner sig trygg i att någon finns där när hon behöver och litar på att hennes behov tillgodoses, än att vi följer någon slags norm för hur vi ska sova i vårt samhälle.

I kollektivistiska samhällen samsover föräldrar med sina barn, och ungefär 90% av världens befolkning ser samsovning med barn som normalt. Det är i vissa individualistiska samhällena där självständighet betonas som barnet förväntas sova själv. Någonstans kommer ändå naturen och våra djupliggande behov ikapp oss, och vuxna som får välja själva föredrar oftast att sova tillsammans. Autonomi och självständighet i all ära, men evolutionärt är det förmågan att leva, jaga/samla och sova i grupp som varit fördelaktig för oss. Evolutionen behöver längre tid för anpassning än vad det tar för nya samhällsideal att växa fram. Vidare är SIDS ovanligare i asiatiska länder än hos oss, länder som Kambodja, Kina och Vietnam där föräldrar samsover med sina barn.

Förekomsten av SIDS i Sverige har minskat sedan 90-talet. Av 10 000 levande födda barn dog 1990 tolv barn i SIDS, jämfört med två av 10 000 levande födda år 2012. Fram till 90-talet rekommenderades föräldrar låta sina spädbarn sova på mage. Forskning i början av 90-talet visade samband mellan att spädbarn sov på mage och SIDS. Rekommendationerna till föräldrar ändrades, barnen skulle nu sova på rygg, och frekvensen av barn som dog i SIDS gick ner. Även rökning har pekats ut som en riskfaktor för SIDS, och sedan 90-talet har andelen rökare blivit färre i Sverige.

Det finns forskning som visar att samsovning med spädbarn medför en liten ökad risk för SIDS. Vi behöver hålla i minnet att SIDS fortfarande är mycket ovanligt även hos barn som exponeras för flera riksfaktorer. Något annat vi ska tänka på är att när samsovning sker på grund av trångboddhet och där barnet inte har sin egna plats, exempelvis hos en mamma med mycket låg socioekonomisk status, då är många gånger även andra riskfaktorer närvarande som destruktivt leverne, alkoholmissbruk eller illegala droger. Samma studie visar att risken för SIDS ökar ungefär lika mycket (eller lite) vid samsovning som om familjen flyttar med sitt spädbarn. Ingen som kommit med välmenande råd till oss har sagt något om att vi inte får åka runt eller flytta. Något som ökar risken för SIDS mera än samsovning är en arbetslös partner, där risken fördubblas. Och om mamman har fyra barn eller fler ökar risken för SIDS tio gånger. Socialstyrelsen borde kanske i rekommendationerna kopplade till SIDS avråda familjer med spädbarn från att flytta. Framförallt kanske Socialstyrelsen borde avråda mammor från att leva tillsammans med arbetslösa partners, eller att skaffa fyra eller fler barn.

Amning skyddar mot SIDS då ammande barn bättre står emot infektioner som är en riskfaktor för SIDS. Samsovning underlättar amning, och barn som samsover med sin mamma ammar både oftare, och tre gånger så länge som barn vilka sover själva. Barn och föräldrar som samsover har mindre djupsömn, och de vaknar fler gånger under natten än barn och föräldrar som sover var för sig. Mindre djupsömn och många uppvaknanden skyddar mot SIDS.

Någon sa att om vi inte lär vår dotter att sova i egen säng nu så kommer hon att bli klängig och osjälvständig, och hon kommer fortsätta att sova med oss när hon är äldre. Forskning visar emellertid att barn som samsover gråter mindre än barn som sover själva. Det finns många anledningar till att ett barn inte gråter mycket. Ett antagande jag tycker är rimligt i sammanhanget är att ett barn som får sova nära de människor barnet knytit an till känner sig trygg. Vidare visar forskning att barn som samsover med sina föräldrar blir mer självständiga och anpassade till livet än barn vilka sover själva, samt att barns samsovning med förälder är en skyddande faktor mot utveckling av ångest och depression.

Trots Socialstyrelsens rekommendationer är det alltså rimligt att inte vara så kategorisk vad gäller samsovning. Framför allt är det rimligt att inte oombedd komma med rekommendationer som bygger på gammal kunskap när det finns forskning som kullkastar det en tror på. Och kanske är det rimligt att ha som princip att vara ödmjuk och låta folk göra det som fungerar för dem.

Att förlåta ?>

Att förlåta

Ni som läst min blogg senaste tiden vet att jag håller på med ett experiment där jag under fem veckor dagligen ska avsätta tid för lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Läs mer om experimentet här. Här kan du testa vilken som är din bästa lyckostrategi. 

Även om jag fokuserar på min lyckostrategi är det för mig svårt att låta bli att fundera över andra lyckostrategier. Idag har jag grunnat över strategi nummer sju, lära sig förlåta.

Att förlåta är något du gör för dig själv, inte för någon annan. Det handlar inte om att utföra en storsint, ädelmodig gärning, utan om en högst egoistisk aktivitet. Den som förlåter frigör energi som utan förlåtelse oundvikligen förblir bunden i det förgångna. Att förlåta är den mest naturliga sak i världen, och, förutsatt att du har gjort din hemläxa, inte särskilt svårt. Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Och jag upptäckte att det främst var jag själv, snarare än den jag förlät, som befriades av förlåtelsen.

Förlåtelse behöver byggas på en solid grund, och saker bör göras i rätt ordning. Annars riskerar allt att precis som ett ostadigt hus falla ihop när det blåser storm. Här kan du läsa om vad du behöver göra för att skapa ett stabilt fundament. Att förlåta är inte samma sak som att glömma. Förhoppningsvis lär du dig något och blir klokare av det du har upplevt. Framför allt behöver du av det inträffade lära dig hur du skyddar dig själv från liknande händelser, och om situationen kräver det, ser till att det finns ett avstånd mellan dig och den du riskerar att skadas av.

Förut tänkte jag att konfrontation med den som skulle förlåtas var en förutsättning för förlåtelse. Men långt ifrån de flesta sammanhang är lämpliga för konfrontation. Konfrontation kan väcka obehag både hos dig och hos den du konfronterar, och fyller ingen funktion om det hela inte leder till något konstruktivt. Exempelvis kanske den som ska förlåtas förnekar omfattningen av det inträffade eller saknar förmåga att se saker ur ditt perspektiv, vilket kan leda till ett bemötande som riskerar att skada dig ytterligare. Förlåtelse får inte vara beroende av den andres empati, utveckling eller självinsikt, och förlåtelse är inte heller förenligt med hämnd, inte ens i formen av att få den som ska förlåtas att känna ånger, skam eller skuld. En konfrontation inom dig själv är nödvändig, men då förlåtelse handlar om en inre process är det inte väsentligt för förlåtelse att involvera den som ska förlåtas. 

Att inte låta rädslan navigera ?>

Att inte låta rädslan navigera

Egentligen tänkte jag skriva om hur jag en eftermiddag härom dagen med hjälp av löpning förankrat min närvaro i nuet. Om hur jag njöt av att se gräsänder som vankade fram, spirande vår och upplevelsen av att ha en frisk och stark kropp. Det får vänta.

Attacken i Stockholm har skakat om. Mina tankar går till de drabbade på Drottninggatan och till deras anhöriga. Det skapar eftertanke när det som absolut inte får hända kommer så nära inpå. En blir smärtsamt medveten både om hur skört livet är, och om människor i andra delar av världen som lever med det här hotet i betydligt högre utsträckning. En översköljs av tacksamhet övar sina nära och över att vara en levande människa. Och upplever oro över vad det här kan innebära för det jäsande främlingsföraktet i samhället, och risken för att nästa val mynnar ut i en ledning som uppnått sin position till följd av rädsla hos väljarna. Jag önskar så innerligt att mina oro är obefogad. Att den konstruerade skrevan mellan vi och dom inte fördjupas av det som hänt. Att de som flytt för sina liv från våld och skräckvälden inte förväxlas med, eller tvingas ner i samma båt som de attentatspersoner de flyende flytt från. Och att vi inte styrs av rädslans heuristik. När jag ser den kärlek och det engagemang som blossar upp i attentatets hjulspår spirar ett hopp om att det som förenar har större kraft än det som splittrar.

Ta hand om er och om varandra. Kärlek. <3

Var försiktig med vad du drömmer om… ?>

Var försiktig med vad du drömmer om…

…för det kan komma att bli verklighet.

När jag trodde att jag haft så mycket medgång att det för stunden inte var möjligt med mera, då gick ytterligare en dröm i uppfyllelse. När reserver började kallas till psykologprogrammet erbjöds jag en plats.

Drömmen att läsa psykologprogrammet har funnits med mig många år. Jag har kämpat med högskoleprovet. Trots att mitt provresultat blivit bättre för varje provtillfälle speglades detta inte i min normerade poäng. Kraven för att få en viss normerad poäng blev tuffare för varje provomgång i en takt som jag inte kunde kompensera för. Någonstans så bestämde jag mig förra sommaren för att det fick vara nog. Jag hade utifrån min förmåga gjort det jag kunnat, de sista månaderna innan varje provtillfälle vid sidan av heltidsjobb lagt ner alla helger och kvällar på att förbereda mig, och vid provtillfället, presterat bra och gett en rättvis bild av min förmåga. Men så fick jag ett samtal med frågan om jag var intresserad av en plats på psykologprogrammet.

En dröm som går i uppfyllelse gör det inte alltid med lätthet. Utbildningen var rätt, det geografiska läget fel. På mindre än ett dygn skulle jag fatta beslut om att bryta upp ifrån mitt liv med jobb, bostadsrätt och sambo, och flytta till andra sidan Sverige. Kortsidan som tur var. Det är inte lätt att tänka rationellt när känslorna löper amok och du under tidspress ska fatta ett beslut som innebär en stor omställning. För mig var det omöjligt. Så jag fick tänka om, skapa ett mindre vägskäl så att beslutet blev mera hanterbart. Jag bestämde mig för att jag terminsvis skulle fatta beslut. Att bestämma mig för att gå psykologprogrammet en termin kändes rimligt. Det är ändå inte så många månader det handlar om. Det har varit mycket praktiskt att ordna med, och givetvis mycket pendlande både för mig och Oskar, vilket tagit sitt. Samtidigt har det stundtals varit mycket med studierna, och det är först nu det känns som att alla bitar vad gäller det praktiska börjar falla på plats.

Välj dina drömmar med omsorg. Någonstans finns det risk att du på något plan arbetar för att uppfylla dem. Och när du väljer dina drömmar väljer du även eventuella svårigheter som drömmarna för med sig.

Som den observante läsaren kanske redan noterat så är jag inne på min andra termin. Efter första terminen sa jag alltså ja till en andra termin. Jag har kvar lägenheten, och jag är tjänstledig från mitt tidigare arbete och har rätt och komma tillbaka. Men ju mer tid som förflyter, desto stabilare känns det att vara här.

Vad gäller fototävlingen så slutade jag på en fjärdeplats. Är fantastiskt nöjd, och vill rikta ett oändligt stort tack till alla er som röstade på bilden! Hela 699 stycken var ni, och jag blir alldeles varm i magen när jag tänker på det. TACK! <3

Ha en fin kväll!

Försommarmagi och spelmansstämma ?>

Försommarmagi och spelmansstämma

Ljuvliga månad! Livsenergi som manifesterar sig i allt det gröna, de trolska nätterna och det helt sagolika ljuset. Med sommarsolståndet och midsommar följer höjdpunkten av sprudlande livskraft och magik.

Den yttre livsenergin speglar sig även i mitt inre, och förra veckan greps jag av en stark längtan att öva fiol. Min uthållighet är skör, och styrka kan snabbt slå om i total orkeslöshet. Men med min längtan att öva följde en övertygelse om att jag inom mig hade den energi jag behövde för det jag ville med fiolen just då. Och jag hade så rätt!

Under midsommardagen åkte Oskar och jag till spelmansstämman i Julita. Jag har inte varit där sen jag gick i gymnasiet, men i år blev lusten att ta sig dit så stark att det blev av att komma iväg. Stämman är förhållandevis liten, och det gör atmosfären gemytligt. De gamla byggnaderna utgör en perfekt kuliss för en spelmansstämma. Och vädret var helt fantastiskt!

IMG_2914
Foto: Oskar

I en av stugorna hölls en kurs där vi lärde oss låtar från Södermanland.

IMG_2898
Foto: Oskar

Under allspelet träffade jag på några från mitt gamla spelmansgille som jag var med i under min gymnasietid när jag bodde i krokarna.

IMG_2909
Foto: Oskar

Och det blev buskspel med gamla spelkompisarna.

IMG_2923
Foto: Oskar

För min del avslutade jag stämman med att delta på en visstuga. Det blev en underbar utflykt!

På vägen tillbaka till Smultronstället stannade vi till vid Eriksbergs slott.

SAM_4197Jag kan inte låta bli att fullkomligen frossa i näckrossjöar. De är så himmelskt vackra!

SAM_4203