Browsed by
Kategori: Strategi 9

Finna lycka ?>

Finna lycka

Fältexperimentet fortskrider i sävlig lunk, och idag tänkte jag beröra lyckostrategin i sig. 

Sonja Lyubomirsky belyser att tillämpningen av lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen handlar om att förankra sin närvaro i nuet. Det handlar om en balansgång mellan att helt uppslukas av aktiviteten som frambringar njutning, och att backa för mycket och istället för att njuta vara sysselsatt med att fråga sig själv om en njuter eller inte. Men även om njutning i sig är förknippad med närvaro i nuet, är det möjligt att vara närvarande i nuet och samtidigt njuta retroaktivt av minnen av sådant som har varit, eller genom att tänka på positiva händelser som ligger i framtiden och därmed njuta proaktivt. Vidare har studier visat av vi upplever högre grad av välbefinnande om vi är närvarande i nuet, oavsett vad vi i nuet håller på med. Detta gäller även om vi i nuet är sysselsatta med någon av de aktiviteter som vi inte uppskattar, t.ex. pendling.

De tekniker för njutning som hittills har visat sig fungera bäst för mig är löpning (genom vilken min närvaro bäst förankras i nuet), att uppleva natur (fungerar även inifrån t.ex. genom att beskåda en fantastisk kvällshimmel eller en gran utanför fönstret), eller estetiska upplevelser (t.ex. lyssna på musik). Vad gäller estetiska upplevelser så fungerar det enbart om jag tar in och upplever något som någon annan skapar. Utövar jag själv (t.ex. genom att spela fiol), så hamnar jag nästan oundvikligen i flow, vilket inte är samma sak som att njuta även om flow och njutning rimligtvis kan ses som parhästar. Den som är i flow uppslukas av aktiviteten, medan njutning handlar om en mer medveten känsla och tanke om att en har det bra. Kameran som jag hade för avsikt att använda som hjälpmedel i experimentet har tyvärr en tendens att försätta mig i flow. Vilket gör mig allt mer restriktiv vad gäller användandet i samband med aktiviteter kopplade till experimentet.   

Vårtecken ?>

Vårtecken

Som jag aldrig tröttnar på att förkunna vitt och brett så är det i naturen jag finner inspiration, själsro och en oas för återhämtning. Det är ensam i skogen som jag kan vänta in mig själv när vardagsstressen gjort att jag sprungit ifrån varandet i nuet, och det är ensam bland träden eller vid vattnet jag kan finna djupaste närvaro. En närvaro som inte sällan för med sig en obeskrivligt stark njutning.

För den som befinner sig i Sverige, dock inte för långt norrut, fylls tillvaron såhär års av sprudlande vår. Knoppar som brister, blomster som spirar ur jorden, nya lukter och läten som blåser nytt liv i atmosfären.

Jag är barnsligt förtjust i att leta efter vårtecken. Jag tror aldrig att jag kommer växa ifrån den glädjen. Självklart kunde jag inte låta bli att kombinera sökandet efter vårtecken med aktiviteten njuta av livets glädjeämnen. Och vet du det allra bästa med att leta efter vårtecken? Det spelar ingen roll var du bor, går du ut så är du garanterad vinst varje gång. Även om du befinner dig mitt i en stad. För våra städer är såhär års fulla av härligt liv, blommor och grönska.

En njutningsfull springtur ?>

En njutningsfull springtur

Inom ramen för ett fältexperiment avsätter jag dagligen tid till lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Du kan läsa mer om experimentet här.

Ju mer jag tänker på det, desto mer slående tycker jag att likheten mellan att njuta och att utöva mindfulness är. Båda aktiviteterna handlar om att uppmärksamma innevarande ögonblick bortom stress, oro och framtidsplaner, och de kräver fokusering samt förankring i nuet. I en studie som gjordes för ett antal år sedan bjöds försökspersoner på choklad. De försökspersoner som i lugn och ro kunde äta sin choklad och helt fokusera på upplevelsen rapporterade högre grad av njutning än de försökspersoner som samtidigt som de åt sin choklad var sysselsatta med en distraherande uppgift.

Härom dagen gav jag mig ut på en springtur. På min väg mötte jag gräsänder. De är så fina de små liven, så autentiska och närvarande i sig själva. Att se dem gör mig glad och varm i magen. Allt nytt liv som spirar ur marken, det återvändande ljuset och värmen fyller min kropp med energi och lycka. Att i farten sträcka handen mot ett träd och för en halv sekund känna trädets skrovliga stam mot fingertopparna. Det är skönt att känna sig frisk och stark, förnimma kroppens kraft i spurten. Löpning i sig är inte behagligt. Är det inte jobbigt ökar jag farten, för det ska kännas. Ansträngningen ökar min koncentration och förankrar min närvaro i nuet så att jag mera livaktigt kan ta in den omgivande naturen och släppa tankar på det som passerat eller det som komma ska. Med löpningen som ankare kan jag till fullo uppmärksamma och njuta av den spirande våren, friska luften och det vackra landskapet. En njutning som hör springturen till men som är av ett helt annat slag är den ofattbart sköna känslan när en är färdigsprungen. Efter att en fullständigt tagit ut sig kan en tack vare detta uppnå total avspänning i varenda muskel i kroppen. Så oöverträffligt skönt!

Tack för att du läste. Njut av våren! <3

Chokladen som alstrade eftertanke ?>

Chokladen som alstrade eftertanke

Innan jag påbörjade mitt fältexperiment, njuta av livets glädjeämnen (du kan läsa om upplägget här), så tänkte jag att det här enbart blir roligt och ansträngningslöst, behagligt och angenämt. Handlar ju ändå om att ta sig tid till att njuta, att prioritera det framför något annat. Samma dag som jag skulle utföra den första aktiviteten inom ramen för experimentet hade jag genomfört ett kognitivt maratonlopp som totalt tömt mig på allt vad energi heter. Jag var helt färdig och iddes göra i princip ingenting. När larmet som varje dag ska påminna mig om att ta mig tid till att njuta ljöd klockan 19:00 hade jag precis införskaffat choklad. Den hade jag för avsikt att glufsa i mig utan minsta betänklighet, för det tyckte jag sannerligen att jag var värd efter dagens strapats. Och när jag ändå höll på så skulle jag minsann se till att njuta av godbiten för fulla muggar.

Hur gick det då? Jo men chokladen gick åt. Men det här med att fokuserat kunna njuta av saligheten samtidigt som en är plågsamt övertrött och alla sinnesintryck upplevs som slöa knivar som skär i ens innanmäte, kom och hjälp mig vad svårt det är! Jag besvärades av pulserande huvudvärk, alla bilar som körde förbi, samt stressen över att ha tvättid samma kväll då jag egentligen hade behövt tillbringa resterande del av dygnet i vågrätt läge. Chokladen var det absolut inget fel på, den var precis lika god som choklad alltid brukar vara. Men njutningen fick inte min fulla uppmärksamhet, utan delade denna med en rad distraktioner. Att vara fri från lidande och obehag är knappast förenligt med att vara människa. Men tänker att du i ett givet ögonblick antingen påverkas eller inte av obehag och lidande.

Räknas det som njutning om du samtidigt som du tar in det trevliga också besväras av distraktioner som medför obehag? Eller bör njutning handla om fullständigt fokus? Hur tänker du?

Njuta av livets glädjeämnen ?>

Njuta av livets glädjeämnen

Att förnimma och uppskatta livets härlighet är ingen större konst när en under ledigheten fri som en fågel befinner sig med Oskar i stugan och har all världens tid till sitt förfogande. Det är inte heller svårt att under resan se och njuta av nyhetens behag. Det som däremot kan vara en utmaning är att ge sig tiden, och följaktligen möjligheten att uppskatta och njuta av de små tingen en har omkring sig i en stressig vardag. En vardag där en behöver vara effektiv för att hinna med alla göromål, och där nuet delar uppmärksamhetens arbetsbänk med det som ska göras i nästa steg, och näst nästa. Nu menar jag absolut inte att jag inte kan njuta i vardagen alls. Bara att jag i vardagen många gånger rusar förbi saker som jag om jag hade varit ledig definitivt stannat upp vid. Det är synd då vardagen också hör till livet. Och jag tror inte att uppskattandet av vardagens glädjeämnen behöver innebära att jag förlorar möjligheten att hinna med det jag ska. Saker tar ju ändå den tid de tar oavsett om jag njuter eller inte; cykelturen till skolan, att äta upp maten på tallriken, eller pendlingssträckan mellan väst och öst.

Hur fungerar det för dig att i vardagen uppfatta och uppskatta livets glädjeämnen?

Som jag nämnde i förra inlägget så har vi en skoluppgift där vi under fem veckors tid ska genomföra ett fältexperiment. Vi ska arbeta med en av de tolv lyckostrategierna som Sonja Lyubomirsky sammanställt, och sedan utvärdera huruvida dessa fem veckor medfört någon skillnad i vårt självupplevda välbefinnande. Jag har valt att utforska strategi nummer nio, Njuta av livets glädjeämnen. Särskilt har jag valt att rikta in mig på att uppfatta och njuta av det jag har omkring mig i vardagen här och nu, det som jag många gånger inte ägnar någon större uppmärksamhet. Tanken är alltså att jag inte ska ta mig till någon särskild plats eller göra upp en plan för någon speciell aktivitet med anledning av uppgiften. Utan helt enkelt fånga upp tillfällen till njutning på plats där jag är. Känns som en helt rimlig sysselsättning att ägna fem veckor åt! 🙂

När jag utför fältexperimentet kommer jag att implementera en rutin att varje dag fullständigt fokusera på minst en aktivitet som kan relateras till att njuta av livets glädjeämnen. Det kan naturligtvis ske av sig självt, men för att jag ska vara säker på att jag varje dag verkligen ägnar tid åt detta ska jag sätta ett larm klockan 19:00 med en påminnelse. Har jag klockan 19:00 inte utfört någon fokuserad njutningsaktivitet så ska jag aktivt planera och avsätta tid för detta samma kväll. Jag kommer att använda kameran som hjälpmedel. Allt går dock inte att fotografera, t.ex. en överjordisk smakupplevelse.

För att det ska vara möjligt att jämföra lyckonivå före och efter experimentet har jag nu innan jag satt igång med experimentet gjort testet the oxford happiness questionnaire. Vid tre olika tillfällen har jag gjort testet, och jag har räknat fram ett medelvärde för mina tre testresultat att utgå från. Jag kommer även efter att experimentet avslutats göra testet tre olika dagar och räkna ut ett medelvärde från dessa omgångars testresultat. Givetvis är jag medveten om att det är svårt att isolera experimentet från övriga aktiviteter i livet, och att eventuella skillnader i testresultat inte nödvändigtvis enbart behöver komma sig av aktiviteter kopplade till experimentet.

Här kan du om du vill genom person-activity fit diagnostic ta reda på vilken som är din starkaste lyckostrategi.

Återkoppling kommer! 🙂

Ta hand om dig tills nästa gång! <3