Browsed by
Kategori: Träning

En njutningsfull springtur ?>

En njutningsfull springtur

Inom ramen för ett fältexperiment avsätter jag dagligen tid till lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Du kan läsa mer om experimentet här.

Ju mer jag tänker på det, desto mer slående tycker jag att likheten mellan att njuta och att utöva mindfulness är. Båda aktiviteterna handlar om att uppmärksamma innevarande ögonblick bortom stress, oro och framtidsplaner, och de kräver fokusering samt förankring i nuet. I en studie som gjordes för ett antal år sedan bjöds försökspersoner på choklad. De försökspersoner som i lugn och ro kunde äta sin choklad och helt fokusera på upplevelsen rapporterade högre grad av njutning än de försökspersoner som samtidigt som de åt sin choklad var sysselsatta med en distraherande uppgift.

Härom dagen gav jag mig ut på en springtur. På min väg mötte jag gräsänder. De är så fina de små liven, så autentiska och närvarande i sig själva. Att se dem gör mig glad och varm i magen. Allt nytt liv som spirar ur marken, det återvändande ljuset och värmen fyller min kropp med energi och lycka. Att i farten sträcka handen mot ett träd och för en halv sekund känna trädets skrovliga stam mot fingertopparna. Det är skönt att känna sig frisk och stark, förnimma kroppens kraft i spurten. Löpning i sig är inte behagligt. Är det inte jobbigt ökar jag farten, för det ska kännas. Ansträngningen ökar min koncentration och förankrar min närvaro i nuet så att jag mera livaktigt kan ta in den omgivande naturen och släppa tankar på det som passerat eller det som komma ska. Med löpningen som ankare kan jag till fullo uppmärksamma och njuta av den spirande våren, friska luften och det vackra landskapet. En njutning som hör springturen till men som är av ett helt annat slag är den ofattbart sköna känslan när en är färdigsprungen. Efter att en fullständigt tagit ut sig kan en tack vare detta uppnå total avspänning i varenda muskel i kroppen. Så oöverträffligt skönt!

Tack för att du läste. Njut av våren! <3

Morgonsimning ?>

Morgonsimning

Det är knappt att jag själv tror att det är sant, men i morse gick jag upp extra tidigt för att hinna med ett besök på simhallen innan arbetsdagen började. Kände att det här måste jag göra, och det blev så rätt! Har tidigare (innan jag blev så trött) provat både att springa och styrketräna på morgonen. Det har inte fungerat så bra, både löpning och att lyfta skrot har varit ett för hårt sätt att inleda dagen. Men när jag simmar är allt så mjukt och behagligt! Nästan lite meditativt att glida fram i vattnet, och jag kan ta i nästan hur mycket som helst utan att förstöra det inre lugnet. Har gått genom dagen med ro i själen och ett stort leende på läpparna. Ljuset, värmen och naturen som sprudlar av nyfött liv står givetvis för en stor del av notan för detta själslugn. Våren och sommaren är den mest fantastiska belöning för den som överlevt mörkret och kylan!

Nya vanor och ny energi ?>

Nya vanor och ny energi

Som jag skrev i det här inlägget så har jag börjat rehabilitera mig själv mot mina sömnbesvär och min trötthet. Sedan jag skrev inlägget har jag utökat min dagliga meditationsexercis till totalt 40 minuter om dagen. Jag mediterar 20 minuter direkt när jag kliver upp, och 20 minuter när jag kommer hem på kvällen. Vidare har jag nästan helt uteslutit gluten och mejeriprodukter från min kost. Jag är inte 100%-ig absolutist, men äter sedan en vecka tillbaka nära 0% gluten och mejeriprodukter. Trodde det skulle ta veckor, kanske månader, innan jag upplevde någon skillnad. Men resultatet lät mig inte vänta. Mer än hälften av den tid jag sover är jag numera nere i djupsömn. Jag har mer energi, är klarare i huvudet, orkar ta itu med saker samt känner mig allmänt mer tillfreds med tillvaron. Fortfarande har jag en bra bit till vad jag skulle kalla ”normal” ork, normal för mig alltså. Men idag har jag gjort två saker som jag inte kunnat göra på månader. Jag har varit med på ett skivstångspass, och jag har kört bil. Hade någon för en vecka sedan sagt att jag idag, måndagen den 2 maj skulle ha tillräckligt med energi för att delta på ett skivstångspass och mental skärpa att kunna köra bil så skulle jag ställa mig skeptisk till det. Men verkligheten har visat på omvälvande resultat även om jag ännu en gång vill betona att jag fortfarande har en bra bit att ta mig innan jag kan se mig själv som återställd.

Men vad äter egentligen den som vill hålla mejeriprodukter och gluten på betryggande avstånd till frukost? Här skriver jag bland annat om min favoritmåltid frukost samt hur mycket som då bestod av mejeriprodukter och gluten. Jag vill ju inte vara utan lyxen att äta en rejäl och god frukost, så när jag beslöt mig för att dra ner på mejeriprodukter och gluten behövde jag hitta på något annat som jag upplevde som lyxigt och gott. Idag är det bovetegröt med hallon, blåbär, chiafrön, linfrön, solrosfrön samt sojadryck som tillsammans med ett hårdkokt ägg kickar igång min dag. Efter denna dunderkur är jag beredd att möta dagen. Jag är medveten om att min frukost kanske inte är den allra bästa på kolhydratfronten. Men vad gäller kolhydrater så är min riktlinje att undvika rent socker så gott det går, och att i stort äta lågkolhydratkost. Både min lunch och middag är definitivt fattiga på kolhydrater.

Sedan jag började undvika rent socker och sträva efter att äta lågkolhydratkost har en trevlig bieffekt uppenbarat sig. Min kosthållning har gjort att jag sakta men stadigt gått ner i vikt. Innan jag fortsätter vill jag bara lägga in en brasklapp. Smalhetsnormen eller viktnedgång för viktnedgångens skull är inget jag stödjer. Hälsomässiga skäl är den enda anledning som ligger bakom min önskan att gå ner i vikt. Innan jag blev så trött som jag nu har varit en tid så tränade jag ganska mycket. I samband med att mina besvär tilltog slutade jag träna eftersom jag upplevde det som att träning stressade kroppen mer än vad som var hälsosamt. Jag upplevde det som att kroppen fylldes av stresshormon, men att må bra-hormonen aldrig infann sig. Därefter kom jag till ett skede då min mentala och kroppsliga trötthet var så stor att jag inte orkade träna alls. Det i kombination med skräpmat gjorde att jag gick upp i vikt, vilket såklart blev ytterligare en belastning för den redan trötta kroppen. För orkens skulle vill jag återfå den vikt jag hade förut. Så jag inte behöver bära på extrakilon som gör allt tyngre när energinivån redan är låg.

 

 

Kompledighet och simning ?>

Kompledighet och simning

Eftersom jag jobbade i helgen tog jag ut komp igår och idag. Helgen blev en lång och mödosam historia, jag var ensam från kansliet och fick hålla igång närapå 12 timmar under lördagen. Är ju tufft att ha en allt-i-allo roll där jag är organisatör, problemlösare på plats och dessutom ska föreläsa. Förutom att jag inte har samma superkoll och skärpa som förut, så är min stresskänslighet långt ifrån vad den borde vara, och stressmomenten lyser knappast med sin frånvaro vid en sådan tillställning, tro mig. Upplevde det under helgen som att helgjobb sliter på mig bra mycket mera nu än förut, och jag tänkte att jag under kompledigheten kommer vara så uttömd att jag på min höjd orkar ta mig från sängen till vardagsrumssoffan. Nog har jag varit trött, behövt ledigt, men så illa som jag trodde att det skulle bli blev det inte. Jag har idag, min andra lediga dag, till och med lyckats ta mig till simhallen! Är helt otroligt stolt över det, första gången jag fått mig till att träna på jag vet inte hur länge.

Förut har jag inte varit helt nöjd med att jobba helg och sedan få kompensationsledigt en vardag. Resonerade som så att ingen annan är ju ledig en vardag. Det var på den tiden jag levde efter modellen att på vardagar ska jag jobba, och på helger ska jag finnas där för andra människor eller uppdrag. Idag tycker jag det är helt underbart att vara ledig när andra jobbar. Simmar du mitt på dagen en vardag behöver du inte trängas med andra motionärer. Större delen av tiden på badhuset hade jag en bana helt för mig själv. Mitt på dagen en vardag kan du gå och handla utan att behöva trängas eller köa. Allt går så mycket smidigare när majoriteten är på jobbet och det är förhållandevis tomt ute. Och det kommer knappast några förslag från andra på umgänge. Inte för att jag inte tycker om andra, tvärt om! Men är mina batterier totalt urladdade så kan jag bara ladda dem igen om jag inte behöver vara social eller har en massa folk omkring mig.

För några år sedan gick jag en kurs i projektledningsverktyget LFA . I vårt Nepalprojekt använder vi LFA. Idag slog mig tanken att LFA kanske kan vara tillämpbart i mitt eget liv. Tänker att jag kanske får anpassa verktyget en del, men att jag har ett övergripande mål som är kopplat till att må bra mentalt och fysiskt eller kanske personlig utveckling. Men mera konkret formulerat förstås. Ska grunna lite på det och se om det skulle fungera. Många gånger flyter jag bara runt och kämpar för att räcka till åt allas behov. Allas behov förutom mina egna. Ibland handlar jag väldigt klokt och vad det kan verka genomtänkt. Och ibland när det verkar genomtänkt har jag inte ens tänkt igenom det som verkar genomtänkt, i alla fall inte medvetet. Men jag vill inte att mitt liv och min utveckling ska lämnas åt slumpen längre. Jag vill konkretisera så jag förstår vad som händer och vad jag behöver göra, arbeta målmedvetet och förhoppningsvis få kontroll över mitt liv och min inre otrygghet. I första hand skulle målen alltså inte handla om yttre prestationer, utan om mitt inre mående.      

Joggingtur under pastellfärgad himmel ?>

Joggingtur under pastellfärgad himmel

Idag fick vi ytterligare en ljus härlig vinterdag med pastellfärgad himmel vid solnedgången. Det var tufft på jobbet, hjärnan hängde inte med som jag hade behövt, så det var otroligt skönt att få gå hem vid fyra. Och det var fortfarande ljust då! Helt fantastiskt att gå hem när det fortfarande är ljust.

Hjärnan ville egentligen att kroppen skulle gå hem, lägga sig i lodrätt läge och förbli liggandes resten av kvällen. Men då det inte är det minsta fel på kroppen och det var så härligt vackert ute tvingade jag när jag kom hem på mig joggingskor och varma kläder och gav mig ut i joggingspåret. Trots hjärnans ovilja. När jag är såhär trött fungerar det inte att vänta på att inspirationen, lusten eller energin ska komma krypandes. Det är bara att lägga motviljan åt sidan och göra, annars blir det inget. Självklart finns det en gräns, det är inte rimligt att träna när en är sjuk, skadad eller har kraftig huvudvärk. Men så länge en ”endast” är hjärntrött tar en knappast skada av att gå ut och röra på sig.

Löpning är varken något jag håller på med mycket eller är särskilt duktig på. Men när det är så makalöst vackert ute så är det bra mycket mer frestande att ge sig ut och springa än att trängas med 39 andra svettiga motionärer i en spinninglokal. Och när jag springer genom ett vitt snölandskap, under en pastellfärgad himmel, och andas kall och klar luft upplever jag det som att jag rör mig genom en sagovärld.