Att förlåta ?>

Att förlåta

Ni som läst min blogg senaste tiden vet att jag håller på med ett experiment där jag under fem veckor dagligen ska avsätta tid för lyckostrategin njuta av livets glädjeämnen. Läs mer om experimentet här. Här kan du testa vilken som är din bästa lyckostrategi. 

Även om jag fokuserar på min lyckostrategi är det för mig svårt att låta bli att fundera över andra lyckostrategier. Idag har jag grunnat över strategi nummer sju, lära sig förlåta.

Att förlåta är något du gör för dig själv, inte för någon annan. Det handlar inte om att utföra en storsint, ädelmodig gärning, utan om en högst egoistisk aktivitet. Den som förlåter frigör energi som utan förlåtelse oundvikligen förblir bunden i det förgångna. Att förlåta är den mest naturliga sak i världen, och, förutsatt att du har gjort din hemläxa, inte särskilt svårt. Tro mig, jag talar av egen erfarenhet. Och jag upptäckte att det främst var jag själv, snarare än den jag förlät, som befriades av förlåtelsen.

Förlåtelse behöver byggas på en solid grund, och saker bör göras i rätt ordning. Annars riskerar allt att precis som ett ostadigt hus falla ihop när det blåser storm. Här kan du läsa om vad du behöver göra för att skapa ett stabilt fundament. Att förlåta är inte samma sak som att glömma. Förhoppningsvis lär du dig något och blir klokare av det du har upplevt. Framför allt behöver du av det inträffade lära dig hur du skyddar dig själv från liknande händelser, och om situationen kräver det, ser till att det finns ett avstånd mellan dig och den du riskerar att skadas av.

Förut tänkte jag att konfrontation med den som skulle förlåtas var en förutsättning för förlåtelse. Men långt ifrån de flesta sammanhang är lämpliga för konfrontation. Konfrontation kan väcka obehag både hos dig och hos den du konfronterar, och fyller ingen funktion om det hela inte leder till något konstruktivt. Exempelvis kanske den som ska förlåtas förnekar omfattningen av det inträffade eller saknar förmåga att se saker ur ditt perspektiv, vilket kan leda till ett bemötande som riskerar att skada dig ytterligare. Förlåtelse får inte vara beroende av den andres empati, utveckling eller självinsikt, och förlåtelse är inte heller förenligt med hämnd, inte ens i formen av att få den som ska förlåtas att känna ånger, skam eller skuld. En konfrontation inom dig själv är nödvändig, men då förlåtelse handlar om en inre process är det inte väsentligt för förlåtelse att involvera den som ska förlåtas. 

2 thoughts on “Att förlåta

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *