Telefonsamtal kontra SMS ?>

Telefonsamtal kontra SMS

Telefonsamtal är något jag drar mig för. Och med tanke på hur späckade scheman alla har, många kan inte sitta still och bara ringa utan det behöver hända saker samtidigt som telefonsamtalet äger rum, disk, städning eller förflyttningar i kollektivtrafiken, så förstår jag inte riktigt varför det ska hållas fast vid att en nödvändigtvis behöver ringa för att kommunicera på distans. Många gånger krävs det flera försök innan det går att få tag på någon i telefon. Skickar du ett SMS eller ett mejl räcker endast ett försök, sen är det upp till mottagaren av textmeddelandet att besvara kontaktförsöket när hen har möjlighet. Insatsen för den som söker kontakt blir således mindre. Något av det mest frustrerande som finns är att sitta i telefonkö för att myndigheten, vårdinrättningen eller företaget du behöver komma i kontakt med varken erbjuder möjligheten att bli uppringd, eller möjligheten att kontakta dem via mejl. Då sitter du där en halvtimma eller ännu längre och väntar på att få komma fram. Som att du inte hade ett arbete eller annat i ditt liv att uträtta. Vidare har folk när de ringer och väl fått tag i den andre i allmänhet ofta svårt att bestämma något på telefon. Saker behöver kollas upp och folk ber om att få återkomma senare. Med SMS eller mejl behöver det inte gå flera vändor när saker ska bestämmas, utan du svarar först efter att du kollat upp. Du svarar förresten när det passar dig, för SMS eller mejl ger full flexibilitet åt alla parter. Och konversationen finns nerskriven, glömmer du vad som bestämts, eller vad det konverserats kring, då är det bara att kika i mejlet. Mobiltelefonernas genomslag förde med sig att dålig täckningen och avbrutna samtal hör till det vanliga. Förut när folk mestadels använde fasta telefoner hade jag sällan svårt att höra vad den jag pratade med sa. Men många gånger kan jag höra telefonsamtal väldigt dåligt om minst  en mobiltelefon är inblandad. Dessutom fångar mobiltelefonen upp alla ljud runt omkring, tunnelbanor eller bussar som kör, vattenkranar som rinner, bestick som skramlar, och återger väldigt starka och skarpa ljud i telefonluren. Skarpa ljud som gör väldans ont i öronen. Nog inser jag att det för min del delvis är en hörselskadegrej. Jag behöver kunna se och avläsa den jag pratar med. För den information jag får via öronen räcker inte. Hjärnan behöver således lägga ytterligare energi på att pyssla ihop och få till ett begripligt sammanhang av de ljud jag faktiskt hör när min viktigaste informationskälla ögonen inte har möjlighet att hjälpa till.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *