Första hjälpen vid stress ?>

Första hjälpen vid stress

I de flesta sammanhang där tema stress är på tapeten får vi höra att träning är den bästa medicinen mot stress. Denna grundprincip tog jag till mig med öppna armar, men det senaste halvåret har jag fått tänka om. Så länge det handlar om stress inom någorlunda rimliga proportioner kan träning fungera både förebyggande och avslappnande. Men när vi har att göra med långvarig stress, eller uttröttade binjurar som det i själva verket handlar om, då kan träning i många fall stjälpa mer än hjälpa. Boven i dramat heter kortisol och är ett hormon som fyller viktiga kroppsliga funktioner. Men för att systemet ska fungera är det viktigt att kortisolpåslag följs av möjlighet till återhämtning. Det är binjurarna som utsöndrar kortisol, och ett konstant påslaget stressystem medför uttröttade binjurar parallellt med att flera andra kroppsliga system störs. Träning stressar kroppen, och för den som inte har uttröttade binjurar följs den ökade kortisolnivån av en nedgång i kortisolnivå samt att endorfinnivån höjs. Endorfiner gör dig glad, avspänd och vaken. Så länge du när du tränar uppnår den effekten är allt i sin ordning, fortsätt i så fall med din träning. Men om du är trött, energilös och stressad och den här härliga känslan efter träningen uteblir, då är det koritsolpåslag träningen ger upphov till inte bra för din kropp. Med största sannolikhet är det i ett sådant läge inte bara träningen som kärvar. Med handen på hjärtat, hur står det till med exempelvis sömn, immunförsvar, energinivå, trötthet, vikt, smärta i rygg/axlar/nacke, huvudvärk, koncentration, ljud- och ljuskänslighet, yrsel, söt- och/eller saltsug, nedstämdhet samt ångestnivå? Får stressproblematiken pågå tillräckligt länge medför den dessutom ökad risk för bukfett, diabetes, högt blodtryck samt hjärtstopp.

Har du uttröttade binjurar och den positiva endorfineffekten efter träning uteblir, då är din träning inte rätt läkemedel för dig. I det fallet är det återhämtning som din kropp behöver. Om du vill ta del av mina erfarenheter så har jag följande råd att komma med:

  • Du behöver få ordning på din sömn. För den som lider av sömnstörningar är det lättare sagt än gjort. Men för att du ska ha en chans mot det konstanta kortisolpåslaget behöver du göra det som krävs för att sömnen ska fungera. Internet kryllar av råd om sömnhygien, och om du gett råden ett ärligt försök och de inte fungerar, blygs inte att söka hjälp.
  • Ät näringsrik mat som ger dig energi. Halvfabrikat och socker kan vara frestande att ta till när huvudet värker och energinivån befinner sig på botten av Marianergraven. Men tomma kalorier stressar kroppen, liksom gluten och mejeriprodukter. Det optimala för kroppen är näringsrik och varm mat lagad från grunden, där du är återhållsam med halvfabrikat, socker, gluten och mejeriprodukter. Har du möjlighet att äta ekologiskt odlad mat slipper du vidare stressa kroppen med onödiga toxiner.
  • Ta dig tid att vara ute i naturen. Forskning har visat att stressproblematik mildras av regelbunden vistelse i naturen. Det allra bästa är om du har möjlighet att vara i en urskog. Går det inte fungerar såklart även naturskog eller kulturskog bra. Huvudsaken är att du får distans till stadsbuller, människostress och betong.
  • Du ska förvisso undvika träning som stressar, men det behöver inte betyda att du ska ligga stilla och inte göra någonting alls. Håller din kropp för att promenera så kan det göra dig gott att gå ut och gå. Promenera hellre i skogen än på en tungt trafikerad gata omgiven av betong och asfalt så långt ögat kan nå. För mig fungerar även simning i lugnt  tempo eller en meditativ yogaform.
  • Träna mentalt. Avsätt lite tid varje dag för meditation, mindfulness eller någon annan typ av mental träning. Se det som en oas för återhämtning, ett utrymme bara för dig. Att träna mentalt är inte svårt, och det finns mängder med böcker/kurser/råd i tidningar och på nätet om hur du gör, här till exempel.
  • Skydda dig mot intryck som stressar. Använd öronproppar och solglasögon när du går ut, ha en Facebookfri månad eller två, planera in telefonfria dagar, åk ut på landet.
  • Var ledig. På riktigt. Håll dig borta från skärmar och sociala medier. Gör hemmet till en kravfri zoon. Och om du måste jobba, ta för tusan inte med arbetsuppgifter/funderingar hem.
  • Om du är sjuk, så är du sjuk, och då är du sjuk. Låt dig vara sjuk och prioritera att ta hand om dig på bästa sätt för att så snart som möjligt bli frisk igen. Uttröttade binjurar medför större infektionskänslighet, och det tar dessutom ofta längre tid att bli frisk än om du inte har problem med stress. Lämnar du ditt lodräta sängläge för tidigt finns risk att sjukan blommar upp igen, att du drar på dig ytterligare infektioner, samt att du förblir sjuk längre än om du ser till att bli frisk innan du återvänder till ekorrhjulet.

Punkterna ovan är endast första hjälpen-anvisningar. Och vet du med dig att du behöver hjälp utifrån för att komma till rätta med din stress, då ska du lyssna på magkänslan, skrida till verket och söka den hjälp du behöver. Men efter att du plåstrat om det mest akuta, när du känner att du har slutat falla, då behöver du ta itu med ditt liv och din situation. Analysera vad som gjorde att du hamnade där du hamnade, dra lärdom av det och blicka framåt. Lever du ett liv som fungerar för dig? Behöver du förändra något i din vardag? Behöver du göra upp med emotionella skador? Vad krävs i förlängningen för ett hållbart leverne? Många tror att en lagom lång semester räcker för att komma på rätt köl igen. Men har vi att göra med utmattade binjurar kan det ta bra mycket längre tid än en månad att komma förbi första hjälpen-stadiet. Ett som däremot är säkert, och detta uttrycker jag av egen erfarenhet, är att det definitivt inte fungerar att bita ihop, trycka gasen i botten och köra på. För förr eller senare kommer du på ett eller annat sätt köra in i den där omtalade väggen. Och när du ser den är det för sent att bromsa.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *