Lycka på schemat ?>

Lycka på schemat

Efter en period med tuffa teoretiska kurser och böcker tunga både vad gäller vikt och innehåll läser vi nu en kurs i positiv psykologi och lycka. En betydligt mera lättsam kurs, men absolut inte oseriös, och det vi lär oss grundar sig självklart på evidensbaserad forskning. Kurslitteraturen är sådan att jag lätt skulle kunna välja att läsa den som underhållande fritidsnöje. Känns vidare superroligt att vi inom ramen för kursen ska göra experiment på oss själva där vi praktiserar strategier för ökat välbefinnande som vi lärt oss om. Dessa strategier är givetvis baserade på forskning. När vi är klara med våra experiment ska vi utvärdera genom att ta tempen på vår självupplevda lyckonivå. Jag är hur pepp som helst på det här!

Du kanske funderar över varför vi läser den här typen av kurs på psykologprogrammet. För vår framtida yrkesverksamhet är väl ändå kopplad till psykopatologi? En inte helt orimlig undran då psykologisk forskning historiskt har fokuserat mycket på psykisk ohälsa. Slutet av senaste sekelskiftet medförde dock ett uppsving för forskning inom positiv psykologi. Och idag ser välfärdsforskningen subjektivt välbefinnande som en betydelsefull komponent. FN tillkännagav 2013 sin syn på strävan efter lycka som ett fundamentalt mänskligt mål, se FN:s generalförsamlings resolution 65/309 (Happiness: towards a holistic approach to development). Och OECD publicerade 2013 riktlinjer för mätning av subjektivt välbefinnande.

Ofta relaterar vi lycka till god levnadsstandard. Och det tycks finnas viss korrelation vad gäller ökad ekonomisk standard och ökad nivå av subjektivt välbefinnande hos individer som levt under extremt knappa förhållanden och fått det bättre. Men vid en viss ekonomisk standard (förvånansvärt låg) visar inte statistiken längre att fortsatt förbättrad ekonomisk levnadsstandard ensamt leder till fortsatt ökat välbefinnande. Så trots att vi sedan andra världskriget över tid fått det ekonomiskt bättre, så återspeglar inte statistiken ökat självupplevt välbefinnande.

Hur tänker du om lycka och vad som påverkar din lyckonivå?

Kurslitteraturen lär oss att arv påverkar vår självskattade lyckonivå till 50%. 10% påverkas av socioekonomiska faktorer som inkomst, social status, utbildning, var och hur vi bor o.s.v. Resterande 40% handlar om vad vi själva väljer att göra, om aktiviteter vi ägnar oss åt, beteenden, och tankar vi väljer att ha. 40%! Och oavsett var en har sin utgångspunkt så finns det i princip alltid förbättringspotential. Givetvis finns det extremt svåra fall av lidande, och jag vill med all respekt inte förringa tungt lidande jag själv inte har erfarenhet av. Budskapet är dock att 40% är dina och ingen annans. Dem har du möjlighet att påverka.

I nästa inlägg kommer jag att skriva om experimentet som jag ska utföra under fem veckors tid. Så om du fick mersmak, titta in igen vettja! 🙂

Tills nästa gång önskar jag dig all lycka! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *