Att inte låta rädslan navigera ?>

Att inte låta rädslan navigera

Egentligen tänkte jag skriva om hur jag en eftermiddag härom dagen med hjälp av löpning förankrat min närvaro i nuet. Om hur jag njöt av att se gräsänder som vankade fram, spirande vår och upplevelsen av att ha en frisk och stark kropp. Det får vänta.

Attacken i Stockholm har skakat om. Mina tankar går till de drabbade på Drottninggatan och till deras anhöriga. Det skapar eftertanke när det som absolut inte får hända kommer så nära inpå. En blir smärtsamt medveten både om hur skört livet är, och om människor i andra delar av världen som lever med det här hotet i betydligt högre utsträckning. En översköljs av tacksamhet övar sina nära och över att vara en levande människa. Och upplever oro över vad det här kan innebära för det jäsande främlingsföraktet i samhället, och risken för att nästa val mynnar ut i en ledning som uppnått sin position till följd av rädsla hos väljarna. Jag önskar så innerligt att mina oro är obefogad. Att den konstruerade skrevan mellan vi och dom inte fördjupas av det som hänt. Att de som flytt för sina liv från våld och skräckvälden inte förväxlas med, eller tvingas ner i samma båt som de attentatspersoner de flyende flytt från. Och att vi inte styrs av rädslans heuristik. När jag ser den kärlek och det engagemang som blossar upp i attentatets hjulspår spirar ett hopp om att det som förenar har större kraft än det som splittrar.

Ta hand om er och om varandra. Kärlek. <3

One thought on “Att inte låta rädslan navigera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *