Peru – Bolivia – Chile del 5 ?>

Peru – Bolivia – Chile del 5

Är du intresserad av att ta del av resan från första början kan du läsa del 1, del 2, del 3 samt del 4.

Salar de Uyuni är världens största saltöken och ligger på en höjd av över 3600 meter över havet. Ursprungligen var saltet bundet i stora saltsjöar, men vattnet försvann och kvar finns bara saltet. Inga vägar går genom saltöknen, och vi färdades med en fyrhjulsdriven jeep. Turen genom det surrealistiska landskapet var onekligen gruppresans höjdpunkt. Avståndet till städer och mänsklig bebyggelse gav en sällsam själslig ro. Och vilken oöverträfflig stjärnhimmel nätterna bjöd på!

Efter att vi lämnat det vilda västern-lika samhället Uyuni gjorde vi ett första stopp vid tågkyrkogården. Tågen har fram till första hälften av 1900-talet använts inom gruvindustrin och kördes då flitigt i området. När verksamheten började gå sämre lämnades tågen kvar åt sitt öde. Landskapet och de rostiga vagnarna gav mig steampunk-vibbar.

IMG_3566
Foto: Oskar

Efter besöket på tågkyrkogården fortsatte vi vår färd ut i öknen. Ett helt sagolikt landskap!

SAM_0805

Vår chaufför hette Henry (lägger in en reservation för att jag kan ha stavat fel) och talade enbart boliviansk spanska. Han ansträngde sig till sitt yttersta för att göra resan genom öknen till bästa tänkbara upplevelse för sina passagerare. Med jämna mellanrum sökte Henry kontakt för att med frågan Bien? försäkra sig om att allt var bra.

SAM_1058

fotolek
Foto: Henry

Henry har många strängar på sin lyra. När vi stannade för att ta perspektivbilder visade Henry att han även var en alldeles utmärkt fotograf. Det är nämligen inte helt lätt att ta bra perspektivbilder erfor Oskar och jag efter att envist ha gett det hela ett antal försök.

Fast vi inte hade något gemensamt språk på högre nivå med Henry lyckades han ändå förmedla att han var utbildad agronom, men att det i Bolivia är svårt för akademiker att få jobb inom det område som de studerat. Henrys lillebror Elvis var utbildad ingenjör och försörjde sig även han på att köra turister i öknen. Henry har ett stort miljöengagemang och berättade om quinoaodlingarna som vi senare skulle passera, markerosion, att det på sina ställen regnar allt mindre och att öknen därför breder ut sig.

Under färden spelade Henry musik för oss, sin egen, men han ville främst ta del av den musik som vi hade i våra telefoner. Vi turades om att sitta i framsätet bredvid Henry, och den som för tillfället satt fram kallades av Henry för co pilot.

I saltöknen finns världens största litiumreserv, och litium används i framställningen av litiumjonbatterier som finns i elektronisk utrustning. Även om jag förstår att utvinning av litium skulle kunna medföra ett uppsving för Bolivias ekonomi så är det sorgligt att tänka på att denna fantastiskt vackra saltöken kan komma att krympa, och till och med försvinna. För är det inte ett helt makalöst vackert landskap?

Sent på eftermiddagen nådde vi vårt spartanska boende, ett hostel där byggnader och inredning till stor del består av salt. Något rinnande vatten finns inte, och från hostelområdet hade vi utsikt över vulkanen Tunupa. 

SAM_0940

Djuren strövade fritt och betade som de ville.

SAM_0907

Vi promenerade runt i det varma kvällsljuset och blickade ut över det fantastiska landskapet.

SAM_0945

Tidigt nästa morgon när jag vaknade hade en flock lamadjur och alpackor samlats utanför huset för att beta. Djuren och det strålande morgonljuset bidrog till en helt magisk stämning.

SAM_0959

Efter frukost fortsatte vi vår resa genom öknen och tog paus vid Isla de Pescadores. Ön pryddes av gigantiska kaktusar.

SAM_1017

Vi promenerade runt ön, tittade på kaktusar och njöt av utsikten över ökenområdet.

IMG_1183
Foto: Gwen

Efter ett par timmars resa började landskapet utanför bilfönstret att förändras. Saltöknen övergick i sandöken.

SAM_1088

Och någonstans där mitt ute i ingenstans mötte vi ett fordon som havererat. Solen brände obarmhärtigt. Henry stannade bilen och plockade fram sina verktyg för att åtgärda felet i kompisarnas bil.

SAM_1078

Vi fortsatte resan genom det sagolika landskapet. Till och från tog vi paus för att fotografera vackra vyer.

IMG_1228
Foto: Oskar

Vi kom att tillbringa ytterligare en natt i öknen. Den andra natten låg jag på en madrass på golvet i perfekt vinkel för att genom fönstret kunna se den mest otroliga stjärnhimmel. Natthimlen fyllde mig med sådant inre lugn.

Tidigt nästa morgon rullade vi vidare, och vi åkte då in i det som kallas Salvador Dalís öken. Som du ser avlöstes det ena magiska landskapet av det andra.

IMG_1248
Foto: Oskar

I området finns ett flertal laguner i alla möjliga färger. I de flesta laguner vi stannade till vid såg vi flamingos.

SAM_1255

Det var helt överjordiskt vackert!

SAM_1250

Här och var såg vi en och annan vikunja.

SAM_1296

Under den här delen av resan befann vi oss på en höjd av nära 5 000 meter över havet, och några i vårt sällskap fick rejäla känningar av höjden. Henry delade ut kokablad till dem vars huvud värkte.

Vi passerade ett område med gejsrar. Det var häftigt att se, men luktade inte precis gott. Milt sagt 😉

IMG_1294
Foto: Alim

Det blev även bad i en varm källa. Årets första utomhusbad!

unnamed
Foto: Gwen

Landskapet fortsatte att skifta och fascinera.

SAM_1321

Sista anhalten innan chilenska gränsen var Laguna Verde. Lagunen ser ut som en sagolikt vacker ädelsten. I djupet gömmer sig en hel del arsenik.

SAM_1350

 

One thought on “Peru – Bolivia – Chile del 5

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *