Peru – Bolivia – Chile del 1 ?>

Peru – Bolivia – Chile del 1

I vintras var Oskar och jag iväg på en månadslång resa i Sydamerika. Något av det bästa jag vet är att vara i både storslagen och lågmäld natur, och att uppleva för mig främmande kulturer. Det får mig att känna mig lätt, fri och levande, och verkligen förnimma i varenda fiber i kroppen att jag uppskattar livet. Även om jag under i princip varenda resa där jag lämnat Europa dragit på mig magåkommor, luftvägsinfektioner, monsterblåsor i munnen, feber eller insektsbett som gett rejäla känningar, så mår jag aldrig så bra som när jag är på resande fot, onåbar och fri som en fågel. Natur rent allmänt kan jag hitta på någorlunda nära håll, men för att uppleva nya naturtyper och få den här kulturupplevelsen som jag suktar efter så behöver jag ofta ta mig ganska långt. Går inte helt ihop med mina värderingar om hållbart leverne, och just nu har jag inget bärkraftigt argument som helt kan försvara mina flygresor. Mer än att jag klimatkompenserar på annat sätt, men det argumentet räcker inte hela vägen fram. Eftersom den här resan är något av det mest fantastiska jag varit med om så tänkte dela med mig av vad jag fick se och uppleva. Då resan var en månad lång delar jag upp reseskildringen på flera delar.

De tre första veckorna reste vi med G Adventures, och sista veckan tillbringade vi i Patagonien på egen hand. G Adventures fungerade bra för oss, men då jag inte har rest med något annat företag i den delen av världen kan jag inte säga om jag tycker att de är bättre eller sämre än andra företag. Rejält jetlaggade landade vi i ett varmt och disigt Lima morgonen den 18 december. Väl framme på flygplatsen gick allt smidigt, och vår chaufför tog oss tryggt till hotellet i stadsdelen Miraflores. Trafiken var givetvis mer kaotisk än hemmavid och regeln som alla verkar hålla sig till är störst går först. Var intressant att uppleva färden genom en gigantisk rondell, tog lite tid om jag säger så. 😉

SAM_9821

När jag tänker på Lima så tänker jag på en socialt orolig stad, ett samhälle där folk i allmänhet inte har det så lätt. Stadsdelen Miraflores skiljer sig från den bilden. Gatorna är tjusiga och rena, överallt finns fontäner och anlagda trädgårdar, och mellan de påkostade byggnaderna rör sig surfare med sina brädor. Byggnaderna närmast havet slutar framför en brant, och nedanför finns en stenstrand. I vattnet hänger en massa surfare.

SAM_9814Vi bodde bekvämt på ett mellanklass hotell. Helt ok förutom alla sängkvalster. Är kvalsterallergiker vilket många gånger kan besvära vid övernattningar. På nattflyget mellan Dallas och Lima hade vi suttit bredvid en pratsugen Lima-bo. Jag frågade vad han rekommenderade oss att göra i Lima dagarna innan vi mötte upp sällskapet vi sedan skulle resa med. Han svarade att det i Lima inte fanns något att göra för turister. Lite svårt för mig att ta in att en stad med åtta miljoner invånare inte har något att titta på. Jag ifrågasatte det han sagt och frågade om det verkligen inte fanns något alls som han tyckte var sevärt. Han funderade och sa att jo, men Parque Kennedy kunde vara värt ett besök. Så efter att vi landat, när Oskar och jag checkat in på hotellet, ätit lunch vid havet och sonderat den närmsta terrängen gick vi en promenad till Parque Kennedy. Som visade sig vara en park full med katter.

SAM_9790På vägen tillbaka stannade vid till vid en restaurang för att smaka den peruanska maträtten ceviche som enligt vårt resesällskap skulle vara något alldeles extra. En närmare beskrivning av rätten hittar du här. Jag som har svårt även för tillagad fisk grejade inte det här. Istället stillade jag min hunger med jordnötter och måltidsersättning.

SAM_9791

Jetlaggade som vi var somnade vi tidigt. Nästa dag följde vi med på en tur runt Lima, och vi fick bland annat se regeringsbyggnaden och Plaza de Armas, San Francisco kyrkan med dess katakomber samt Chinatown. Ja du läste rätt, det finns en kinesisk stadsdel i Lima.

SAM_9787Vid besöket i katakomberna fick inte vår guide följa med in, utan vi behövde komma med på en guidning av San Francisco-kyrkans egna guider. Vi slängdes in i en guidad visning som redan hade pågått ett tag. Och när guiden visat ursprungsgruppen allt så tog han med oss som missat början av guidningen på en tur genom de rum som vi missat. Tycker det är superhärligt med spontanitet som avviker från de svenska nitiska principerna! Jag menar hallå, det är bara en rundtur!

IMG_2743
Foto: Oskar

På kvällen var det introduktionsmöte med guiden Alim och gruppen vi skulle resa med. Och vi fick för första gången höra Alims härliga motto som är a och o för den som reser genom Sydamerika: ”Be positive, flexible and have a sense of humour”. Ytterligare ett flera gånger upprepat motto tillkom så småningom, nämligen:”It´s 85% safe. The rest is up to you.”

SAM_9766Tidigt nästa morgon begav vi oss till flygplatsen för en resa till Cusco. Cusco ligger 3400 m.ö.h. och alltså nästan en kilometer över gränsen för där en kan få höjdsjuka. Lima ligger i princip på havsnivå, så det blev en kraftig stigning. Alim varnade oss för att vi redan på flygplatsen kunde få känningar av höjden. Många fick svårt att andas, huvudvärk och dålig balans. På flygplatsen kände jag absolut ingenting av höjden och trodde att det var lugnt. Alim uppmanade oss att dricka mycket kokabladste, det skulle mildra alla höjdsjukesymtom. Då jag hemma i Sverige håller mig på en armlängds avstånd även från legala droger som alkohol och koffein var min tanke att jag inte skulle dricka kokabladste. Halterna av de drogklassade substanserna i kokablad är förvisso försvinnande små, men jag ville ändå undvika dem. När vi kom till hotellet och jag med vandringsryggsäck skulle ta trapporna till vårt rum en våning upp, inte många trappsteg alls, kändes det plötsligt som att mina muskler förlorat alla kraft. På något sätt lyckades jag ändå ta mig upp, och in på rummet. Jag la mig direkt i sängen, hyperventilerade för att få luft, och sakta men säkert kom både yrseln och huvudvärken. Och där någonstans kapitulerade mina renlevnadsprinciper, för kokabladste som läkemedel går an. Speciellt gott är det inte, men efter en mugg blir det bättre med både huvudvärk och yrsel.SAM_9928Cusco är oerhört pittoreskt, en av de mysigare städerna jag varit i. Utsikten från vårt hotellrum var inte lika idyllisk, men den visade ribban för majoriteten av hotellrumsutsikterna vi hade under vår resa. Gardinerna var fördragna när vi kom in i hotellrummet. Jag drog undan gardinderna. Ett par decimeter framför fönstret fanns en annan husvägg. Inget grönt, inga hustak, ingenting förutom en husvägg. Jag vande mig efter ett par hotell. 🙂

SAM_9853Alim tog med gruppen på en guidad tur. Höjdsjukan gjorde det så tungt att gå, trots kokabladste. Backar och trappor krävde minst en paus på vägen, hjärta och andning skenade och jag var allt som oftast högröd i ansiktet. Vi gick genom den charmiga stadskärnan, tittade på lämningar efter Inkafolket, spanjorernas kyrkor, arkitektur och marknadsplatser. Turen avslutades med att vi gick upp på en höjd som bjöd på en härlig vy över Cusco. Det var med höjdsjuka ingen lätt stigning, kändes ungefär som att bestiga världens högsta berg. När vi började vår rundtur sken solen, men snabbt hopade sig molnen och det började regna. Dagbrunnen kunde inte ta hand om allt, och vattnet flödade på gatorna. Det är när en ser sånt som en förstår vilka genomtänkta system som ligger bakom gator där vattnet inte strömmar vid regn.

IMG_2811
Foto: Oskar

Tidigt på morgonen vår andra dag i Cusco gick vi till en marknad där de sålde hantverk. Därefter tog vi oss upp till Kristusstatyn i utkanten av stan vilken stod på en högre höjd än den vi varit på första dagen. En mördande jobbig strapats, men vi lyckades slutligen ta oss upp. Pauserna på vägen upp blev många.

SAM_9894Vi fick en härlig utsikt över Cusco.

SAM_9899

En rimlig belöning efter att med höjdsjuka ha kämpat oss upp.

IMG_0776
Foto: Oskar

Och vi fick även en fin vy över Inkalämningar.

SAM_9914

En kortare vandring blev det på toppen innan vädergudarna började mullra och täcka himlen med regnmoln. Därefter tog vi bussen tillbaka till Cusco.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *