Peru – Bolivia – Chile del 2 ?>

Peru – Bolivia – Chile del 2

Här hittar du första delen av min reseskildring. Tidigt på morgonen checkade vi ut från hotellet i Cusco för att med buss ta oss genom Inkas heliga dal till Ollantaytambo. Vi fick uppleva ett sagolikt vackert landskap där Inkas ruiner och bördiga terrassodlingar skapade en spännande mystik. Vårt första stopp var vid ett kvinnokooperativ som stöds ekonomiskt av företaget vi var på resa med. Kvinnorna väver och stickar och sköter hela processen från ull till färdig produkt på plats.

SAM_9951

Och massor av fina alpackor fanns det där.

SAM_9996

Det var så vackert där! Bilden nedan är tagen alldeles i närheten av där kvinnorna håller till när de arbetar.

IMG_0800
Foto: Oskar

Vi fortsatte vår färd genom dalen.

SAM_0026

Stannade till vid Inkaruiner.

SAM_0029a

Sent på eftermiddagen kom vi fram till Ollantaytambo. Vi bodde på ett mysigt familjeägt hotell där jag stiftade bekantskap med världens goaste hund Daisy. Hotellet låg precis invid foten av ett berg.

SAM_0084

Efter att vi checkat in gick vi en promenad till Inkafästning i Ollantaytambo.

SAM_0067

I Ollantaytambo finns det rester kvar av Inkas gator och vattenkanaler. Ta en närmare titt på skarvarna mellan stenblocken i bilden nedan. För att få perfekt passform är allt noga slipat in i minsta detalj. Som ett pussel, och här behövs inget murbruk för att hålla stenarna på plats! Formen på dörröppningarna är den mest optimala vad gäller att stå emot jordbävningar.

SAM_0048

Under natten bjöds vi på ett blött och våldsamt väder. Tidigt på morgonen dagen efter promenerade vi ner till tågstationen. Halva gruppen skulle åka hela vägen fram Aguas Calientes, medan den andra halvan av gruppen (vilken Oskar och jag hörde till) skulle kliva av tåget på vägen för att gå sista dagsetappen av Inkaleden till Machu Picchu. Det var Sverigepris på tågbiljetten, men så var det ett exklusivt tåg med fönster i taket vilket gjorde det möjligt för våra ögon att frossa i vackra vyer och bergstoppar.

SAM_0099

Vi klev av tåget mitt ute i ingenstans, korsade en flod, gick igenom en säkerhetskontroll och betalade inträde innan vi fick tillträde till vandringsleden. Vår guide behövde bära med sig syrgas, i annat fall hade vi inte blivit insläppta.

SAM_0132

Det var perfekt vandringsväder! Några kraftiga stigningar behövde vi kämpa oss igenom, men i stort var det en för benen och fötterna relativt behaglig led att vandra längs. Men ansträngande för hjärta och lungor då luften var så tunn! Vissa passager var smala, någon reling eller något staket fanns inte och då bergsväggarna var branta gällde det att ha koll på balansen. Landskapet är magiskt vackert, och vandringen var onekligen en av resans höjdpunkter! Är så makalöst tacksam för att ha fått vara i och uppleva den här obeskrivligt vackra naturen!

SAM_0208

Vi vandrade förbi flera vattenfall.

SAM_0157

Och Inkaruiner fanns utspridda på bergen.

SAM_0141

Med hög puls och snabb andning tog vi oss upp för ruinernas branta trappor.

SAM_0179 Och när vi kommit en bit tog vi paus för att hämta andan.

IMG_0832

Och titta på den vidunderliga utsikten.

SAM_0199

Ruinen från ett annat perspektiv. Jag är så fascinerad över hur det ens var möjligt för Inkafolket att bygga så mycket, så stort, och använda så tunga stenblock på branta bergssluttningar. Du kan ju inte klättra upp eller ner med så gigantiskt tungt byggnadsmaterial. För mig är det ett mysterium!

SAM_0206

När det var dags för lunch var vi så trötta att det inte riktigt fungerade att äta den generösa matsäck vi fått med oss. En behöver ju energi för att orka äta. Men lite snabba kolhydrater fick vi ändå i oss. Strax innan Solporten stannade vi till vid en utsiktsplats.

IMG_2910
Foto: Matt

Äntligen framme vid Solporten!

SAM_0221

Utsikt över Machu Picchu – en rimlig belöning för den som klarat vandringen!

SAM_0249

Här vilar jag på en sten. Helt färdig efter vandringen.

IMG_0921
Foto: Oskar

Vi gick ner till ruinerna och tillbringade lite tid där innan vi tog bussen ner för slingrande serpentinvägar till Aguas Calientes. Efter en snabb middag hoppade vi bums i säng. Ruskigt tidigt på julaftonsmorgonen, det var fortfarande mörkt ute, klev vi upp för att tillsammans med den del av gruppen som inte vandrat Inkaleden ta oss till Machu Picchu den enkla vägen. Jag hade fått rejäla och smärtsamma blåsor på insidan av läpparna, de såg ut som silikonläppar. Känslan att efter en mödosam vandring nå Machu Picchu från Solporten är en helt annan än att ta bussen till huvudentrén och gå uppåt några hundra meter för att titta på ruinerna. Vädret vid andra besöket var helt magiskt, och Machu  Picchu var omringat av stora dimmoln.

SAM_0336

Dimman höjde den mystiska känslan runt ruinerna.

SAM_0334

Vi gick en guidad tur i området.

IMG_2928

IMG_2944

IMG_2992IMG_2994

IMG_3005

Oskar och jag ville vandrade lite till och promenerade ut på Inkabron som ligger i anslutning till Machu Picchu. Det är ungefär en halvtimmes vandring, och då du går utan guide och stigen är smal (möte är på sina ställen nervöst och jobbigt) får du ange namn, födelsedatum och nationalitet vid ingången till området. Så personalen kan informera ditt hemland ifall du inte skulle komma tillbaka från vandringen. Vi berättar inte det här för mamma, ok?

SAM_0282

IMG_3042
Foto: Oskar

Och vi såg flera grymt söta chinchillas!

IMG_3064

I väntan på bussen som skulle ta oss från Machu Picchu kom en hund helt oprovocerat fram till Oskar och la sig för att sova.

IMG_3072

På vägen tillbaka till Cusco fick jag ett släng av både förkylning och magsjuka. I Cusco tog vi in på samma hotell som förra gången, Oskar och jag fick till och med samma rum, och därefter gick gruppen ut för att äta peruanskt julbord. Kalkon och gris med en massa fett. Då jag är vegetarian fick jag ungnsbakad paprika med fyllning och en potatissort med udda form och smak (gott!). I övrigt fanns på bordet olika sallader, bestående av bland annat potatis, rödbeta och dessutom någon slags nudelsallad. Stan var fullproppad med folk, och efter middagen begav sig vår grupp till ett uteställe. Då jag var sjuk gick Oskar och jag hem till hotellet istället. Det var nära midnatt, så vi behövde inte vänta länge innan det började smälla och himlen fylldes av fyrverkerier. För det är vad som händer på julafton i Peru när klockan slår tolv. Oskar och jag gick upp på hotelltaket och beskådade spektaklet.

IMG_3090
Foto: Oskar

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *